Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Det olösta torpmysteriet

Ängstugan

Min arbetskamrat Caroline på VT har ett sommartorp som också är vintertorp ibland. Ett riktigt rart litet hus ute på landet. I somras lovade jag henne att ta reda på vilka som bott där tidigare, när det var bebott permanent. Det är sådant som en släktforskare lätt säger när det finns en chans att rota i historien.

Nu är det gjort men det är fortfarande ett olöst mysterium. Jag har fått fram vilka som helt säkert bott i huset från 1919 till 1944. Och kyrkböckerna berättar också vilka som bott på platsen, men kanske inte exakt i detta torp, från 1700-talet och framåt. Det som ställer till det mest är att torpet byter namn. Inte bara en gång utan två gånger, fast inte samma torp. Ja, det här är nog det mest kluriga jag stött på någon gång. Och säkert finns det en enkel förklaring, fast jag inte ser den.

Så här är det:
Torpet heter Ängstugan sedan mitten av 1800-talet och ligger i Hummelstad. Från åtminstone 1893, kanske tidigare, fanns ett annat hus bredvid. Det huset var skolhus från 1893 till minst 1910, kanske längre, och revs 1917.

Följer man Ängstugans folk bakåt i församlingsböcker och husförhörslängder visar det sig att Ängstugan bytte namn på 1850-talet och hette tidigare Sjöstugan. Men enligt en karta från 1784 hette huset på Ängstugans plats i stället Liljenäs. Sjöstugan var ett torp några kilometer längre bort, inte alls på platsen för den senare Ängstugan.

Följer vi torpet Liljenäs i husförhörslängderna från 1700-talet och framåt byter det namn till Nynäs på 1820-talet. Men det fanns redan ett Nynäs, och har funnits ända från 1784. Det ligger en bit bort på andra sidan landsvägen. Efter namnbytet fanns det fortfarande bara ett Nynäs i husförhörslängden. Frågan är därför vilket hus som är vilket.

karta 1784
Kartan från 1784 visar att torpet på platsen för Ängstugan då hette Liljenäs. Nynäs låg då som nu en bit norrut.

Hänger ni med?

Min tanke är att namnbytet kan vara att folk flyttade men att prästen inte skrev in det utan bara bytte namn på torpet där folket bodde. Jag har inte sett något sådant förut så jag är ändå lite skeptisk till detta.

Om vi börjar bakifrån så bodde torparen Jöns Eriksson och hustrun Catharina Olofsdotter på Liljenäs på 1780-talet. Jöns dog där 1783. Änkan Catharina stannade kvar och tog senare hand om två barnbarn som växte upp hos henne. Hon gifte om sig med soldaten och änkemannen Sven Widman. Honom överlevde hon också. Jöns Eriksson och Catharina Olofsdotter är förfäder till författaren och konstnären Albert Engström, närmare bestämt hans farmors morfars far och mor.

1818 kom torparen Jonas Flink till Liljenäs med hustrun Christina Johansdotter Winström och barnen Jaen Magnus, Brita Maria och Anders Fredrik. Jonas är född 1791 och Christina 1778. Sonen Anders Fredrik var då ett år gammal och sedan föddes Nils Gustaf 1815 och Anna Lovisa 1819.

I husförhörslängden 1806-1812 finns en backstuga under Nynäs. Kanske är detta det ena av de två hus som funnits på platsen och som idag heter Ängstugan?

Jonas Flink bodde kvar på Liljenäs. Ovanför den familjen ändras namnet från Liljenäs till Nynäs i husförhörslängden 1823-1828. De flyttade härifrån 1835, om inte namnändringen på 1820-talet betyder att de flyttade från Liljenäs till Nynäset.

Samtidigt bodde torparen Jaen Andersson och hustrun Ingrid Stina Larsdotter på Sjöstugan. De hade fyra barn men tre dog som spädbarn och bara sonen Anders Peter växte upp. Han gifte sig med Brita Maja Jaensdotter och de tog över torpet. I husförhörslängden 1856-1860 ändrades namnet från Sjöstugan till Ängstugan. Sedan följer detta nya namn med ända in i vår tid.

Klurigt, eller hur? Kanske någon av er läsare vet något om detta?

För att få lite mer klarhet har jag pratat med Klemming Nilsson i Brotorp, vars farföräldrar bodde i Ängstugan i början av 1900-talet. Enligt Klemming ska Ängstugan vara en avsöndring från Nynäs, och då skulle det kunna stämma med teorin om backstugan. Det är också Klemming som vet att skolhuset revs 1917.

Nu har ni något att fundera på i julhelgen. God Jul!

Ängstugan

Livsfarligt att föda barn

Anna Greta
Anna Greta Gustafsdotter var bara 23 år gammal när hon dog den 19 maj 1829 i Sothem i Gamleby socken. Hon dog i barnsbörd. Hennes make Jan Jacob Jacobsson var brukare på en av gårdarna i byn och det var deras första barn som skulle fötts. Något barn finns inte inskrivet i husförhörslängden, så antingen var det dödfött eller så framföddes det aldrig. Så både mor och barn dog. Änklingen gifte om sig redan året därpå med Maja Stina Andersdotter och de fick en dotter men det barnet dog innan det fyllt ett år.

Stina Cajsa
Några månader efter Anna Gretas död dog statarhustrun Stina Cajsa Nilsdotter i Skramstad den 26 augusti. Hon var 28 år gammal och hade en son med maken Lars Jonsson. Dagen innan hade hon fött sonen Carl Wilhelm. Han överlevde sin mor men dog den 22 oktober samma år.

Christina
Den 1 maj 1830 dog Christina Svensdotter på Casimirsborg i barnsäng, 40 år gammal och hustru till trädgårdsmästaren Lorenz Törnqvist. Dottern Christina som föddes samma dag levde ända till i mars året efter. Änklingen gifte om sig efter ett år, med en 21 år yngre kvinna. Med henne fick han åtta barn och i det första äktenskapet med Christina föddes minst sex barn.


Så här var det förr i tiden. Flera tusen kvinnoliv gick till spillo när de födde barn. Unga kvinnor på bara 17-18 år ända till de äldre som närmade sig 50, med många förlossningar bakom sig. Så många barn som aldrig fick lära känna sina mödrar.
I min släktforskning kom jag till ett sådant här fall i Skåne för några dagar sedan och blev så berörd av situationen. Så vanligt det var! För kvinnor kunde det verkligen vara förenat med livsfara att få barn.

Bilder från Arkiv Digital.

Läs mer i mitt inlägg i Rötterbloggen.

På kyrkogården

Allhelgonahelgen är en helg som man som släktforskare inte går förbi, tror jag. Vi är vana att gå på kyrkogårdar för att leta framför allt äldre gravar i släkten och den här helgen söker vi upp dem igen för att tända ljus, för dem som finns i närheten, även om det är flera generationer emellan oss och de döda.
Själv besökte jag mina föräldrars grav på västkusten och är glad att jag fick möjlighet till det. Jag följde också med min bror och svägerska till hennes gravar på Skepplanda kyrkogård norr om Göteborg. Där har man sedan länge samlat ihop de äldsta gravstenarna på en plats vid kyrkogårdsmuren. Inte lutat de mot muren, som man gör på många andra kyrkogårdar, utan ställt dem på rad i jorden. Fint tycker jag.

Skepplanda kyrkogård
Så här ser det ut på Skepplanda kyrkogård. Bild från allhelgonahelgen i novembermörkret.

Tuna kyrkogård
Det finns fler kyrkogårdar där man ställt upp gravstenarna. Så här ser det ut på Tuna kyrkogård. Jag har inte sett det själv, bilden kommer från släktforskaren Peter Edvall, som fotograferat där.

Anledningen till att jag befann mig hos bror och svägerska på västkusten var att vi var med och firade vår släkts första hundraåring. Det är min pappas storebror som bor utanför Laholm och som fyllde hundra år i lördags. Ett riktigti fint hundraårskalas blev det.

Blåsigt och regnigt 1853

Har du släkt i Västervik på 1850-talet kanske du är intresserad av hur de hade det? Hur vädret var under året kan vi läsa i förste stadsläkaren Nils Gabriel Forlings årsrapport till Sundhetskollegium.
Alla provinsialläkare och stadsläkare hade till uppgift att lämna in en årsberättelse varje år. Vädret var en av hälsofaktorer som skulle rapporteras om. Annat handlar om vilka sjukdomar som utbröt i distriktet, hur fattigvården fungerade och en hel del annat. Det här är väldigt intressant läsning eftersom det ger en samtida bild av förfädernas levnadsvillkor.
Läkarnas årsberättelser finns digitaliserade på Riksarkivets hemsida men är också sökbara i en databas på Linköpings universitets hemsida.

Så här var vädret i Västervik 1853 enligt doktor Forling:
Januari månad: Sydliga och Ostliga vindar mest, mulet och regnigt, samt dimma; under sednare hälften af månaden skarp köld med lite snö; vattnet i sjön den 14:de i starkt stigande öfver det vanliga vattenståndet, då det under förledne sommar och höst 1852 varit ovanligt lågt.
Februarii: Nordliga och Ostliga vindar med omväxlande stormar och stark snöyra, mycket snö.
Mars: under första hälften af månaden Ostliga och Nordliga vindar med skarp köld ända till -20 grader och mycket snö, på sina ställen 9 alnar höga drifvor; under sednare dagarna Westlig vind med varm och mild luft.
April: Ostliga och Westliga vindar med regn och snöslask.
Maj: Ostliga och Sydliga vindar med mycket regn under första hälften, men under sednare stark värme ända till +25 grader i skuggan den 24:de och klar luft.
Junii: Ostliga vindar omväxlande en och annan gång med Westliga och Sydliga, stark torka och värme, nästan beständigt klar himmel, blott ett par dagar regn.
Julii: Westliga vindar med tryckande stark värme och en och annan gång häftiga regnskurar.
Augusti: Ostliga och Westliga vindar med stark värme, rökig horizont, tvära temperaturförändringar, lite regn.
September: Ostliga vindar med stark värme, men kallare samt frost om nätterna under sednare hälften af månaden med Westlig vind och då regnigt. Den 20:de var en Nordvestlig storm med orkaner under för öfrigt klar himmel och qvaf luft.
Oktober: Ostliga och Westliga vindar, blåsigt, mulet, regnigt och kallt.
November: Sydostliga och Nordliga vindar, mulet, kallt och regnigt, de sista dagarna klart, jemn köld och stelfrusen mark.
December: Sydostliga och Nordliga vindar, under förra hälften mulet, mildt, sedan jemn vinter med snö. Årsväxten medelmåttig å stadsmarken.

Nils Gabriel Forling enligt Svenskt Porträttgalleri.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar