Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De bodde på Rågö, del 2

Rågö
Bild: Ingrid Johansson-Hjortvid, 2015.

Efter förra veckans djupdykning i Rågös befolkning på 1600- och 1700-talet har jag inte riktigt kunna släppa tankarna på ön. Hur det var med Anders Persson har jag ännu inte forskat vidare om, däremot lite om mer sentida öbor.

De sista bofasta var familjerna Jansson och Wilhelmsson. De flyttade från Rågö någon gång mellan 1950 och 1960, troligen runt 1960 enligt folkräkningen det året. Deras boningshus står kvar och är idag gästboende. På Rågös hemsida finns bilder på husen.

Familjen Wilhelmsson bodde på Rågö i fyra generationer. Först på plats var Wilhelm Andersson som flyttade hit 1887. Då var han ogift men gifte sig året därpå med Anna Karolina Wiström som bodde med sina föräldrar och syskon på Horsö. 1889 föddes deras son Gusten på Rågö.

husförhörslängd
Från husförhörslängden. Bildkälla: Arkiv Digital, Loftahammar (H) AI:16 (1881-1890) Bild 241 / sid 230.

Anna Karolina var född 1868 på Vinökalv. Wilhelm var 19 år äldre, född 1849 i Vida i Lofta socken. När han kom till Rågö var han alltså 38 år och hade redan levt en stor del av sitt liv. 20 år gammal begav han sig ut i världen och första destinationen var Tyskland där han stannade i nio år. På den tiden var det inte ovanligt att svenska ungdomar begav sig till Tyskland som gästarbetare. Sedan var han till sjöss några år och de sista sex åren före inflyttningen på Rågö var han i Amerika, har prästen antecknat. En äventyrlig man, verkar det som. Vad som fick honom att komma hem igen kan en ju fundera på.

Den 2 december 1887 anmälde han sig hos prästen i Loftahammar som inflyttad på Rågö. Den 26 januari 1888 tog Wilhelm och Anna ut lysning. Den 24 mars 1888 stod bröllopet. Hade han kanske varit hemma på besök från Amerika och de hade lärt känna varandra? Eftersom Wilhelm kom från Amerika och prästen inte visste om Wilhelm var gift redan fick två betrodda församlingsbor intyga att han var ledig till äktenskap.

När de gifte sig var Wilhelm hemmansägare, han ägde alltså då sin gård på Rågö, på 1/8 mantal. Gården köpte han av Anders Wiktor Jansson som flyttade till Askerum med sin familj. Kanske hade Wilhelm någon anknytning till Rågö i tidigare generationer. På Rågö bodde då ytterligare tre familjer.

1892 föddes Wilhelms och Annas dotter Astrid Amalia och 1898 sonen Karl Oskar. Några fler barn verkar de inte ha fått. Wilhelm dog 1912. Hustrun Anna Karolina ärvde halva gården och de båda myndiga barnen Gusten och Astrid ärvde var sin fjärdedel. 1915 gifte Anna om sig med sjömannen Oskar Alfred Johansson från Lofta och han blev därmed delägare i gården. Han var född 1865 och alltså 50 år då.

1916 gifte Gusten sig med Judit Andersson, född 1895 i Loftahammar. Det verkar som om Gusten blev brukare av gården då, om jag tolkar prästens anteckningar i församlingsboken rätt. Innan dess arbetade han som fiskare. 1918 föddes deras dotter Elny.

Gustens bror Karl Oskar dog 1916, av vatten i lungsäcken. Systern Astrid flyttade hemifrån 1918 då hon gifte sig. Annas nye make dog redan 1922. Anna bodde kvar på Rågö fram till sin död 1947.

Gustens och Judits dotter Elny gifte sig 1943 med Gunnar Roland Jonsson från Lofta och de fick en dotter 1946. Familjen bodde kvar på Rågö till någon gång på 50-talet och flyttade då till Östergötland. Elnys dotter var alltså fjärde generationen på Rågö i den här släkten.

Gusten dog 1968, och hade då adress Parkhyddan, Loftahammar. Judit levde till 1990, hon bodde då i Raspestad i Linköping.

Gustens syster Astrid gifte sig 1918 med Henrik Jansson, född 1893 i Löksundet i Loftahammar. 1926 bodde de på Södra Malmön, de hade fått döttrarna Asta och Eva och Henrik arbetade som skeppare. Det året flyttade de till Rågö, så Astrid flyttade hem igen. 1933 lämnade den förre arrendatorfamiljen Halling ön och då blev Henrik och Astrid arrendatorer av Annas andra gård. Om Astrid då också var ägare av gården framgår inte av församlingsboken. 1960 lämnade de ön och flyttade till adressen Rosavilla i Loftahammar. Astrid levde till 1975 och Henrik till 1988.

På Rågö bodde också Folke Sunesson, som var dräng hos Gusten. Han flyttade från ön 1946 då han gifte sig. Det fanns även fosterbarn i de två familjerna.

Jag har valt att inte namnge personer som är födda så pass långt in på 1900-talet att de kanske fortfarande lever. Är det någon av er läsare som är någon av dessa så hör gärna av dig, det vore roligt.

Alla uppgifter här kommer från offentliga arkiv, från Loftahammars kyrkoarkiv och från de två folkräkningarna 1950 och 1960.

laga skiftet 1870
Skifteskarta från 1870. Husen är inritade som rektanglar på den vänstra delen av kartan, där byn ligger. Karta från Lantmäteriets historiska kartor.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar