Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Björn Ulvaeus släkt

Björn Ulvaeus foto: Karin Hertz/VT
Björn Ulvaeus. Foto: Karin Hertz/VT

 

Visfestivalen pågår för fullt i slottsruinen och snart ska Slottsholmen rivas för att ge plats åt en ny byggnad. Björn Ulvaeus spelar en nyckelroll i båda. Han är engagerad i ledningen för visfestivalen och var med på ruinens scen på 60-talet med resten av Hootenanny Singers.

 

Se Hootenanny Singers i Västervik 1965!

Men varifrån kommer han och hans släkt? Det ska du snart få veta, åtminstone till viss del.

Björn Ulvaeus flyttade från Göteborg till Västervik 1951 med sina föräldrar Gunnar och Aina Ulvaeus. Hans pappa fick arbete på pappersbruket där hans farbror Esbjörn Ulfsäter var vd. Det här känner de flesta Västerviksbor till så klart.

Ulvaeus är en latinisering av namnet Ulfsäter, så egentligen är det samma namn. Tidigare hette de Andersson.

Esbjörn var äldst i en syskonskara på fem, födda 1908-1923. De tre andra syskonen hette Asta, Gurli och Lennart.

 

Erik och Huldas familj
Hela familjen. Att Esbjörn är överstruken beror på att han flyttat. Från församlingsboken i Oscar Fredriks församling. Källa: Göteborgs Oscar Fredrik AIIa:49 (1917-1933) Bild 58 / sid 4453 Arkiv Digital.


När Esbjörn var 20 år, två år efter att han tagit studenten, bytte han efternamn, enligt tillstånd från Kunglig Majt. 1933 flyttade han till Västervik där han blev disponent på pappersbruket, bara 25 år gammal.

 

Hfl Oscar Fredrik 1917-1933
Anteckning om att Esbjörn byter efternamn och att han tar studenten. Från husförhörslängden i Oscar Fredriks församling. Källa: Göteborgs Oscar Fredrik AIIa:49 (1917-1933) Bild 58 / sid 4453 Arkiv Digital.

Björn Ulvaeus farfar och farmor hette Erik Andersson och Hulda Höglund och bodde på Kvarnbergsgatan 5 i Göteborg innan de flyttade till Masthugget 1912. Esbjörn var deras första barn, han föddes den 8 april 1908. De hade gift sig dagen före nyårsafton 1907, och förmodligen är det därför som prästen i Kristine församling i Göteborg lagt till "oäkta" i födelseanteckningen. En rigid präst som ville markera att föräldrarna levt i synd före äktenskapet. Sådana anmärkningar är inte ovanliga, det kan man se lite här och var i kyrkböckerna.

I församlingsboken står Erik Andersson som månadskarl. Det innebär att han var arbetare men inte fast anställd hos någon, utan tog jobb som dök upp. Månadskarl var också min farfar, även han i Göteborg vid samma tid, men i St Pauli församling. I den växande storstaden var detta vanligt.

 

Hulda och Erik
Hulda Höglund och Erik Andersson. Bild från boken "Att människan levde" av Agneta Ulfsäter-Troell.

Hulda var född i Göteborgs Domkyrkoförsamling 1881 och hennes föräldrar var stuveriarbetaren Carl Anders Petersson Höglund och hans hustru Anna Kristina Backlund. De bodde på samma adress som dottern och mågen. Båda två var inflyttade från landsbygden, från Reftele i Jönköpings län respektive Nittorp i Älvsborgs län. Hulda hade en äldre syster som hette Josefine. Hon var hemsömmerska och gifte sig aldrig utan bodde med sin far så länge han levde.

Farfar Erik föddes i Örgryte 1883. Dit flyttade hans föräldrar August Andersson och Kristina Svensdotter från Södra Kedum i Skaraborgs län strax innan Erik föddes. Även August och Kristina var landsbygdsbor som flyttat till storstaden. De var födda i Hinneryd i Småland respektive Särestad i Västergötland. Tillsammans fick de tre barn: Maria, Axel och Erik.

 

August och Kristina
August Andersson och Kristina Svensdotter. Bild från boken "Att människan levde" av Agneta Ulfsäter-Troell.
 
Strax innan Erik fyller fem år dör hans mor Kristina i lungsot. Ett år senare gifter hans far om sig med familjens piga, den 19 år yngre Ida Johansdotter som också kommer från Särestad. I detta äktenskap föds fem barn.

Ovanstående uppgifter har jag hittat i kyrkböckerna i Kristine församling och Domkyrkoförsamlingen i Göteborg samt i Örgryte församling.

Det är Eriks storasyster Maria som är Maria i filmen "Maria Larssons eviga ögonblick" av Jan Troell. Han är som bekant gift med Agneta Ulfsäter, kusin till Björn Ulvaeus och dotter till Esbjörn Ulfsäter. Filmen bygger på boken "Att människan levde" som Agneta skrev 2007. Det är en mycket fin film, se den! Och läs boken! En sådan bok som jag tror att många släktforskare skulle vilja skriva om sin släkt. Har du någon från den här släkten i din egen släkt är boken en guldgruva.

I boken skriver Agneta Ulfsäter-Troell att hennes släktberättelse bygger på det som hennes far Esbjörn, hennes farbror Gunnar, hennes faster Gurli och deras kusin Maja berättat om släkten.  Kanske är det också någon i släkten som har släktforskat vidare bakåt.

I boken finns ett släktträd som börjar med August och hans två hustrur och deras barn.

släktträd

 

Jag avslutar med en bild från VT på Hootenanny Singers i slottsruinen för bra länge sedan:

Hootenanny Singers

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar