Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Björn Ulvaeus släkt

Björn Ulvaeus foto: Karin Hertz/VT
Björn Ulvaeus. Foto: Karin Hertz/VT

 

Visfestivalen pågår för fullt i slottsruinen och snart ska Slottsholmen rivas för att ge plats åt en ny byggnad. Björn Ulvaeus spelar en nyckelroll i båda. Han är engagerad i ledningen för visfestivalen och var med på ruinens scen på 60-talet med resten av Hootenanny Singers.

 

Se Hootenanny Singers i Västervik 1965!

Men varifrån kommer han och hans släkt? Det ska du snart få veta, åtminstone till viss del.

Björn Ulvaeus flyttade från Göteborg till Västervik 1951 med sina föräldrar Gunnar och Aina Ulvaeus. Hans pappa fick arbete på pappersbruket där hans farbror Esbjörn Ulfsäter var vd. Det här känner de flesta Västerviksbor till så klart.

Ulvaeus är en latinisering av namnet Ulfsäter, så egentligen är det samma namn. Tidigare hette de Andersson.

Esbjörn var äldst i en syskonskara på fem, födda 1908-1923. De tre andra syskonen hette Asta, Gurli och Lennart.

 

Erik och Huldas familj
Hela familjen. Att Esbjörn är överstruken beror på att han flyttat. Från församlingsboken i Oscar Fredriks församling. Källa: Göteborgs Oscar Fredrik AIIa:49 (1917-1933) Bild 58 / sid 4453 Arkiv Digital.


När Esbjörn var 20 år, två år efter att han tagit studenten, bytte han efternamn, enligt tillstånd från Kunglig Majt. 1933 flyttade han till Västervik där han blev disponent på pappersbruket, bara 25 år gammal.

 

Hfl Oscar Fredrik 1917-1933
Anteckning om att Esbjörn byter efternamn och att han tar studenten. Från husförhörslängden i Oscar Fredriks församling. Källa: Göteborgs Oscar Fredrik AIIa:49 (1917-1933) Bild 58 / sid 4453 Arkiv Digital.

Björn Ulvaeus farfar och farmor hette Erik Andersson och Hulda Höglund och bodde på Kvarnbergsgatan 5 i Göteborg innan de flyttade till Masthugget 1912. Esbjörn var deras första barn, han föddes den 8 april 1908. De hade gift sig dagen före nyårsafton 1907, och förmodligen är det därför som prästen i Kristine församling i Göteborg lagt till "oäkta" i födelseanteckningen. En rigid präst som ville markera att föräldrarna levt i synd före äktenskapet. Sådana anmärkningar är inte ovanliga, det kan man se lite här och var i kyrkböckerna.

I församlingsboken står Erik Andersson som månadskarl. Det innebär att han var arbetare men inte fast anställd hos någon, utan tog jobb som dök upp. Månadskarl var också min farfar, även han i Göteborg vid samma tid, men i St Pauli församling. I den växande storstaden var detta vanligt.

 

Hulda och Erik
Hulda Höglund och Erik Andersson. Bild från boken "Att människan levde" av Agneta Ulfsäter-Troell.

Hulda var född i Göteborgs Domkyrkoförsamling 1881 och hennes föräldrar var stuveriarbetaren Carl Anders Petersson Höglund och hans hustru Anna Kristina Backlund. De bodde på samma adress som dottern och mågen. Båda två var inflyttade från landsbygden, från Reftele i Jönköpings län respektive Nittorp i Älvsborgs län. Hulda hade en äldre syster som hette Josefine. Hon var hemsömmerska och gifte sig aldrig utan bodde med sin far så länge han levde.

Farfar Erik föddes i Örgryte 1883. Dit flyttade hans föräldrar August Andersson och Kristina Svensdotter från Södra Kedum i Skaraborgs län strax innan Erik föddes. Även August och Kristina var landsbygdsbor som flyttat till storstaden. De var födda i Hinneryd i Småland respektive Särestad i Västergötland. Tillsammans fick de tre barn: Maria, Axel och Erik.

 

August och Kristina
August Andersson och Kristina Svensdotter. Bild från boken "Att människan levde" av Agneta Ulfsäter-Troell.
 
Strax innan Erik fyller fem år dör hans mor Kristina i lungsot. Ett år senare gifter hans far om sig med familjens piga, den 19 år yngre Ida Johansdotter som också kommer från Särestad. I detta äktenskap föds fem barn.

Ovanstående uppgifter har jag hittat i kyrkböckerna i Kristine församling och Domkyrkoförsamlingen i Göteborg samt i Örgryte församling.

Det är Eriks storasyster Maria som är Maria i filmen "Maria Larssons eviga ögonblick" av Jan Troell. Han är som bekant gift med Agneta Ulfsäter, kusin till Björn Ulvaeus och dotter till Esbjörn Ulfsäter. Filmen bygger på boken "Att människan levde" som Agneta skrev 2007. Det är en mycket fin film, se den! Och läs boken! En sådan bok som jag tror att många släktforskare skulle vilja skriva om sin släkt. Har du någon från den här släkten i din egen släkt är boken en guldgruva.

I boken skriver Agneta Ulfsäter-Troell att hennes släktberättelse bygger på det som hennes far Esbjörn, hennes farbror Gunnar, hennes faster Gurli och deras kusin Maja berättat om släkten.  Kanske är det också någon i släkten som har släktforskat vidare bakåt.

I boken finns ett släktträd som börjar med August och hans två hustrur och deras barn.

släktträd

 

Jag avslutar med en bild från VT på Hootenanny Singers i slottsruinen för bra länge sedan:

Hootenanny Singers

Katalogen över gårdar

Nu kan du se hur släktgården såg ut på 1930- eller 40-talet om du använder Arkiv Digital. Där har man börjat digitalisera bokverket "Svenska gods och gårdar" där de flesta gårdar i Sverige presenteras.
Avfotografering pågår och nu i slutet av november finns 21 volymer tillgängliga, bland annat boken för norra delen av Kalmar län, utgiven 1939. Norra och sydvästra delen av Östergötlands län är också tillgängliga.
För att hitta de olika delarna av bokverket kan du söka på "svenska gods och gårdar" under arkivbildare i sökfunktionen för arkivsökning. De ingår i arkivtypen tryckt litteratur.
Alla gårdar finns inte med i böckerna. Det var de gårdsägare och jordbrukare som betalade för medverkan som togs med i böckerna. Troligen fick man ett fotografi och förband sig att köpa det aktuella bandet. Utgivare var förlaget Svenska gods och gårdar, förlaget fanns i Uddevalla.
Vi får veta hur stor varje gård var och dess taxeringsvärde samt hur marken var uppdelad i åker, skog och betesmark med mera. Dessutom finns uppgifter om när husen byggts och när de renoverats, vilka djur som fanns på gården och när den inköpts eller kom i släktens ägo. Ägarna redovisas, i de flesta fall med både föräldrar och barn. Och så ett fotografi på mangårdsbyggnaden på varje gård, så som det såg ut något år före utgivningen.

gods och gårdar
Så här ser det ut på boksidorna. Bildkälla: Arkiv Digital.

Livsfarligt att föda barn

Anna Greta
Anna Greta Gustafsdotter var bara 23 år gammal när hon dog den 19 maj 1829 i Sothem i Gamleby socken. Hon dog i barnsbörd. Hennes make Jan Jacob Jacobsson var brukare på en av gårdarna i byn och det var deras första barn som skulle fötts. Något barn finns inte inskrivet i husförhörslängden, så antingen var det dödfött eller så framföddes det aldrig. Så både mor och barn dog. Änklingen gifte om sig redan året därpå med Maja Stina Andersdotter och de fick en dotter men det barnet dog innan det fyllt ett år.

Stina Cajsa
Några månader efter Anna Gretas död dog statarhustrun Stina Cajsa Nilsdotter i Skramstad den 26 augusti. Hon var 28 år gammal och hade en son med maken Lars Jonsson. Dagen innan hade hon fött sonen Carl Wilhelm. Han överlevde sin mor men dog den 22 oktober samma år.

Christina
Den 1 maj 1830 dog Christina Svensdotter på Casimirsborg i barnsäng, 40 år gammal och hustru till trädgårdsmästaren Lorenz Törnqvist. Dottern Christina som föddes samma dag levde ända till i mars året efter. Änklingen gifte om sig efter ett år, med en 21 år yngre kvinna. Med henne fick han åtta barn och i det första äktenskapet med Christina föddes minst sex barn.


Så här var det förr i tiden. Flera tusen kvinnoliv gick till spillo när de födde barn. Unga kvinnor på bara 17-18 år ända till de äldre som närmade sig 50, med många förlossningar bakom sig. Så många barn som aldrig fick lära känna sina mödrar.
I min släktforskning kom jag till ett sådant här fall i Skåne för några dagar sedan och blev så berörd av situationen. Så vanligt det var! För kvinnor kunde det verkligen vara förenat med livsfara att få barn.

Bilder från Arkiv Digital.

Läs mer i mitt inlägg i Rötterbloggen.

På kyrkogården

Allhelgonahelgen är en helg som man som släktforskare inte går förbi, tror jag. Vi är vana att gå på kyrkogårdar för att leta framför allt äldre gravar i släkten och den här helgen söker vi upp dem igen för att tända ljus, för dem som finns i närheten, även om det är flera generationer emellan oss och de döda.
Själv besökte jag mina föräldrars grav på västkusten och är glad att jag fick möjlighet till det. Jag följde också med min bror och svägerska till hennes gravar på Skepplanda kyrkogård norr om Göteborg. Där har man sedan länge samlat ihop de äldsta gravstenarna på en plats vid kyrkogårdsmuren. Inte lutat de mot muren, som man gör på många andra kyrkogårdar, utan ställt dem på rad i jorden. Fint tycker jag.

Skepplanda kyrkogård
Så här ser det ut på Skepplanda kyrkogård. Bild från allhelgonahelgen i novembermörkret.

Tuna kyrkogård
Det finns fler kyrkogårdar där man ställt upp gravstenarna. Så här ser det ut på Tuna kyrkogård. Jag har inte sett det själv, bilden kommer från släktforskaren Peter Edvall, som fotograferat där.

Anledningen till att jag befann mig hos bror och svägerska på västkusten var att vi var med och firade vår släkts första hundraåring. Det är min pappas storebror som bor utanför Laholm och som fyllde hundra år i lördags. Ett riktigti fint hundraårskalas blev det.

Blåsigt och regnigt 1853

Har du släkt i Västervik på 1850-talet kanske du är intresserad av hur de hade det? Hur vädret var under året kan vi läsa i förste stadsläkaren Nils Gabriel Forlings årsrapport till Sundhetskollegium.
Alla provinsialläkare och stadsläkare hade till uppgift att lämna in en årsberättelse varje år. Vädret var en av hälsofaktorer som skulle rapporteras om. Annat handlar om vilka sjukdomar som utbröt i distriktet, hur fattigvården fungerade och en hel del annat. Det här är väldigt intressant läsning eftersom det ger en samtida bild av förfädernas levnadsvillkor.
Läkarnas årsberättelser finns digitaliserade på Riksarkivets hemsida men är också sökbara i en databas på Linköpings universitets hemsida.

Så här var vädret i Västervik 1853 enligt doktor Forling:
Januari månad: Sydliga och Ostliga vindar mest, mulet och regnigt, samt dimma; under sednare hälften af månaden skarp köld med lite snö; vattnet i sjön den 14:de i starkt stigande öfver det vanliga vattenståndet, då det under förledne sommar och höst 1852 varit ovanligt lågt.
Februarii: Nordliga och Ostliga vindar med omväxlande stormar och stark snöyra, mycket snö.
Mars: under första hälften af månaden Ostliga och Nordliga vindar med skarp köld ända till -20 grader och mycket snö, på sina ställen 9 alnar höga drifvor; under sednare dagarna Westlig vind med varm och mild luft.
April: Ostliga och Westliga vindar med regn och snöslask.
Maj: Ostliga och Sydliga vindar med mycket regn under första hälften, men under sednare stark värme ända till +25 grader i skuggan den 24:de och klar luft.
Junii: Ostliga vindar omväxlande en och annan gång med Westliga och Sydliga, stark torka och värme, nästan beständigt klar himmel, blott ett par dagar regn.
Julii: Westliga vindar med tryckande stark värme och en och annan gång häftiga regnskurar.
Augusti: Ostliga och Westliga vindar med stark värme, rökig horizont, tvära temperaturförändringar, lite regn.
September: Ostliga vindar med stark värme, men kallare samt frost om nätterna under sednare hälften af månaden med Westlig vind och då regnigt. Den 20:de var en Nordvestlig storm med orkaner under för öfrigt klar himmel och qvaf luft.
Oktober: Ostliga och Westliga vindar, blåsigt, mulet, regnigt och kallt.
November: Sydostliga och Nordliga vindar, mulet, kallt och regnigt, de sista dagarna klart, jemn köld och stelfrusen mark.
December: Sydostliga och Nordliga vindar, under förra hälften mulet, mildt, sedan jemn vinter med snö. Årsväxten medelmåttig å stadsmarken.

Nils Gabriel Forling enligt Svenskt Porträttgalleri.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sport

Politikerbloggar