Logga in

Magdalena Lidestam

Låt oss prata om skolan!

Bloggen har kommit till utifrån mitt eget behov av att ventilera tankar, vilka under en period har kommit att till stor del kretsa kring just skolan, detta av flera olika anledningar. Dels utifrån ett föräldraperspektiv, men även utifrån ett politiskt intresse och ett samhällsperspektiv. Skolan är bland det mest angelägna att diskutera överhuvudtaget, enligt mig. Jag utger mig inte för att vara insatt och kunnig på området, tvärtom, jag är däremot väldigt intresserad av att diskutera och analysera olika frågor från olika synvinklar och sätter stort värde på synpunkter från er som läser. Välkommen till min blogg!

Dödligt trött på ansvarsdebatten

Så var den åter stekhet, uppfostrings- och ansvarsdebatten. Vem bär ansvaret för ordningen i skolan, lärarna eller föräldrarna? Alex Schulman gick hårt åt lärarkåren för någon vecka sedan, genom att kritisera den lärare som "hyllats" efter sitt Facebook-inlägg (som fått mycket stor spridning), där denne menar att "nu får det vara nog", och utlovar tuffare krav och regler för sina elever. Schulman menar att detta som läraren tänker införa "från och med nu" borde vara en självklarhet, att det är helt åt skogen att dessa regler inte funnits där från början.

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article20768286.ab

 I dagens ledare i Aftonbladet ger sig Eva Franchell istället på Alex Schulman, och menar att det är minsann föräldrarnas fel när eleverna inte sköter sig i skolan. Jag citerar: "Har privatiseringen av skolan gått så långt att föräldrar som Alex Schulman tror att de kan köpa sig tjänsten barnuppfostran? Lärare är pedagoger, de har specialkunskaper i matte eller historia. De förbereder lektioner och sätter betyg, de är myndighetsutövare och inte daddor åt andra människors ungar."

Länk: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article20849274.ab

Nu tycker jag att både Eva Franchell och Alex Schulman gör det lite för lätt för sig, kanske blir det så när formatet inte tillåter utsvävningar, när texten ska begränsas till ett visst antal tecken för att kunna publiceras. Problemet är att resonemangen blir kraftigt förenklade, och det är därför väldigt lätt att bli förbannad på det som skrivs. I just det här fallet blir jag betydligt mer irriterad på Eva Franchells resonemang. Att lärare inte ska vara "daddor åt andra människors ungar", vad menar hon egentligen med det? Att skolan inte bör ha ett fostransuppdrag överhuvudtaget, eller?

I den bästa av världar lyckas alla föräldrar med att uppfostra sina barn, lär dem att visa respekt för vuxna, att lyssna när någon annan pratar, att vissa situationer kräver att man sitter tyst och stilla, att man låter bli mobiltelefonen, att man inte svär eller slåss, att man är snäll mot andra barn, passar tider, säger "tack" och så vidare. Om alla föräldrar lyckades med det, så vore det givetvis mycket enklare för alla inblandade, speciellt för skolan. Då skulle all fokus kunna vara på undervisning och lärande, och stök och oordning vore ett icke existerande problem. Men på de allra flesta håll ser verkligheten inte sådan ut.

Jag börjar bli så dödligt trött på den här debatten, om vems ansvaret är. Det är en evig pajkastning där föräldrar utmålas som curlande och ovilliga till att ta ansvar, medan det är synd om alla lärare som tvingas ta hand om alla ouppfostrade ungar och samtidigt leva upp till en massa orimliga krav från föräldrar. "Det är privatiseringen av skolan som är felet!" hävdar vissa, och menar att föräldrar beter sig som "bortskämda kunder med rätt att ställa krav". Andra menar att felet är att lärare har för låg lön och status, och att det är det som är orsaken till att de får ta emot oförtjänt mycket skit. Att det skulle vara därför som de ses som tjänstehjon som ska ta hand om det vi helst slipper göra själva, i det här fallet uppfostra våra barn... Resonemangen håller inte ihop alla gånger, men det är intressant att följa debatten.

För mig är det en självklarhet att ansvaret ligger på ALLA parter. Uppfostringsansvaret åligger primärt föräldrarna, det är en självklarhet. Men uppfostran måste också följas upp av förskolan och senare skolan för att det ska fungera fullt ut. Det är även där skillnader i förutsättningar hemifrån kan jämnas ut och kompenseras för. Barn av idag tillbringar en stor del av sin tid i förskola och skola, och påverkas av naturliga skäl väldigt mycket av de attityder som råder där. Vi föräldrar har inte makten över hur fostran sker när vi inte är på plats, lika lite som förskolan/ skolan har inflytande på hur uppfostran sker i hemmet. Men ingen av parterna kan fly från sin del av ansvaret.

Min mamma sade en gång i tiden till mig, när vi pratade om barnuppfostran: "man fostrar barnen som man vill ha dem". Detta var innan jag hade några egna barn, men det är något som jag haft i minnet alltsedan hon yttrade dessa ord. "Fostra barnen som du vill ha dem!" Är det inte det som borde gälla, även ifrån skolans håll? Att man bör fostra eleverna som man vill ha dem? Och det är väl lite det som Alex Schulman menar i sitt debattinlägg, så tolkar jag det hela. När lärare gnäller över bristande ordning hos eleverna, så kanske man helt enkelt inte "fostrat dem som man vill ha dem" i skolan? Det behöver såklart inte betyda att föräldrarna slipper undan sitt uppfostringsansvar, utan jag vill mena att det hänger ihop. När det finns en tydlighet från skolan om vilken ordning man önskar, så sänder det en signal till hemmet. Men då måste också skolan våga vara tydlig till föräldrarna om eleven inte lever upp till förväntningarna. Möjligen bör man också fostra föräldrarna "som man vill ha dem".

Så istället för att vi i panik kastar ifrån oss ansvarsbollen, bör vi kanske alla - både föräldrar och lärare - ställa oss några frågor: Fostrar vi barnen som vi vill ha dem? Gör vi jobbet? Är vi tillräckligt tydliga? Och framförallt: samarbetar vi?

Ni bär skulden, men skyller ifrån er!

Många är ansvariga, men ingen vill kännas vid att de bär skulden för det totala kaos som Arbetsförmedlingen och hela arbetsmarknadspolitiken står inför. Liberalernas Nyamko Sabuni skyllde i veckan över precis allt på generaldirektörens ledarskap, trots att hennes parti är högst delaktigt i att ha förstört alla förutsättningar att kunna leda och få myndigheten att fungera som den borde. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sabuni-l-maste-till-en-generaldirektor-pa-arbetsformedlingen

Tidigare finansministern Anders Borg gick i onsdags ut och kritiserade reformeringen av Arbetsförmedlingen, och kallade den en ”illa genomtänkt reform” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anders-borg-reformen-av-arbetsformedlingen-ar-illa-genomtankt och genast var Moderaternas Elisabeth Svantesson snabb att hänga på. https://www.expressen.se/nyheter/m-domer-ut-reformen-av-arbetsformedlingen/ Detta trots att hon är en av dem som varit starkt drivande, dessutom är hon högst ansvarig för, den regelrätta slakten av myndigheten. Det är trots allt M och KD:s budget myndigheten haft att rätta sig efter. Ett kraftigt minskat förvaltningsanslag ledde oundvikligen till ett varsel av 4500 medarbetare, ca en tredjedel av de anställda på Arbetsförmedlingen. Nu spelar Svantesson dum, låtsas som hon glömt hur drivande hon varit i detta, och skyller nu över allting på S och C. Hur inbillade sig Svantesson att det skulle bli med ett så kraftigt reducerat förvaltningsanslag och så snabbt förändrade förutsättningar? 

Idag hade dessutom Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Åhdal en debattartikel i Expressen, där han svänger sig med flera märkliga påståenden som han inte underbygger med några som helst referenser. Antingen är han djupt okunnig, eller så är försöker han avsiktligt vilseleda, och jag vet inte vilket jag tycker är värst. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/AdB9Ln/sa-har-ska-vi-ersatta-arbetsformedlingen

Högt uppsatta politiker, som borde ha de bästa förutsättningar att sätta sig in i viktiga frågor, visar nu tecken på total okunnighet. Det skrämmer att Sabuni, Svantesson och Ådahl ännu inte verkar ha fattat hur verkligheten ser ut och var de verkliga utmaningarna finns. De bara fortsätter att upprepa mantrat att ”matchningen inte fungerar” när det inte alls är det som är det stora problemet i svensk arbetsmarknadspolitik. 

Ca 75 % av de inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör så kallade ”utsatta grupper”.  Utomeuropeiskt födda, personer med en funktionsnedsättning, per­soner över 55 år och arbetssökande med högst förgymnasial utbildning. Av dessa har vi en stor andel med bristande språkkunskaper, personer som egentligen borde vara heltidssjukskrivna men har förlorat rätten till sjukpenning, personer med missbruk och komplexa livssituationer, människor som har en mycket lång väg att gå innan de är redo för något slags arbete överhuvudtaget. Det är unga människor som misslyckats i skolan, många har varit mobbade, och under skoltiden har de byggt upp en starkt begränsande social fobi som gör att de helst inte går utanför dörren.  

Istället för att inbilla sig att dessa människor som genom ett trollslag kommer att bli matchningsbara om bara privata aktörer får jobba med matchningen (vilket de till stor del idag redan gör, kan tilläggas!) borde fokus läggas på att stärka gruppen ”utsatta på arbetsmarknaden”. Enligt mig är det allra viktigaste att satsa på våra barn och unga så att många fler klarar skolan och inte så många tappas på vägen och lämnas åt sitt öde. Se till att de barn som behöver extra stöd får den hjälp de behöver, se till att barn inte mobbas, skapa förutsättningar för de unga, på alla plan! Det finns hur mycket som helst att göra. Här har politiken misslyckats stort. 

Det finns hur mycket som helst att göra även när det gäller förebyggande arbete mot missbruk, eller för att förebygga ohälsa i övrigt. Det finns hur mycket som helst att göra för att skapa förutsättningar för nyanlända att lära sig språket snabbare. Det finns hur mycket som helst att göra när det gäller förutsättningarna för företagande, så att företag kan, vill och vågar anställa. Det är bland annat dessa frågor som våra politiker behöver hitta bra och långsiktiga svar på, istället för att göra det till en fråga om att ”matchningen inte fungerar”. De flyttar fokus från sina egna misslyckanden och samtidigt rör de till situationen ytterligare. 

Sanningen är att populistiska och okunniga politiker har tagit bedrövligt dåliga och ogenomtänkta beslut, de valt att sjösätta ett gigantiskt experiment med arbetsmarknadspolitiken som de inte har en aning om hur de ska ro iland. Det finns all anledning att vara riktigt orolig för hur det ska gå framöver. Redan nu får inte arbetslösa det stöd de behöver, och värst är detta naturligtvis för dem som står allra längst ifrån jobb. Personer riskerar att bli kvar i bidragsberoende mycket längre tid, de blir kvar i hopplöshet och utsatthet. Även rättssäkerheten står på spel när det blir allt svårare för arbetsförmedlare att hinna med att kontrollera ärenden. Det är en kvalificerad gissning att fler arbetslösa som får aktivitetsstöd, men som inte har några anvisade aktiviteter, jobbar svart när kontrollen är obefintlig. Det i sin tur snedvrider konkurrensen, oseriösa företag konkurrerar ut seriösa företag inom vissa branscher, och kriminalitet gynnas. Det här är riktigt otäckt. 

Konsekvenserna av Arbetsförmedlingens nedmontering har bara börjat märkas och på lite längre sikt kan det få katastrofala konsekvenser för Sverige. Nu som först verkar de ansvariga politikerna ha börjat fatta det, därför kastar de panikartat iväg anklagelser åt andra håll. Tror de verkligen att vi minns så dåligt att de kan finta bort oss? 

 

Nya bud!

Nya bud apropå mitt förra blogginlägg; kommunen har ändrat sig, e-förslaget publiceras till slut! Hur kan det komma sig, har de tänkt till och kommit på att det trots allt är en viktig demokratifråga?

Nja, sanningen är den att det har varit väldigt tyst från kommunens sida ända fram tills igår, när VT:s reporter kontaktade Sverker Thorén m.fl. Först efter kontakten med VT bytte de åsikt och ansåg plötsligt att förslaget förtjänar att behandlas som ett e-förslag. Jag gissar att det blev lite pinsamt när de inte kunde motivera refuseringen för tidningen. Mig har de ju inte kunnat svara trots att frågan ställts flera gånger.

Det är såklart bra att förslaget nu publiceras men hanteringen så här långt har varit under all kritik. Är det endast när journalister uppmärksammar någonting som man ska få chansen till en rättvis hantering, kan man undra? Hur mycket annat hanteras så här godtyckligt?

Hur som helst, nu kan du gå in och rösta på e-förslaget. Det heter ”Ökad öppenhet”. Om förslaget får 20 signaturer eller fler kommer det att gå vidare för att behandlas politiskt. 

Här röstar du:  https://e-forslag.vastervik.se/#

 

 

Öppenhet och delaktighet, eller?

På måndagens kommunfullmäktige kommer det att finnas en punkt som heter ”E-förslag – uppföljning och utvärdering”. Förra våren byttes nämligen det gamla systemet med medborgarförslag ut mot den nya e-förslagstjänsten. Syftet med e-förslag är att medborgare på ett enkelt sätt ska kunna skicka in förslag som berör sådant som kommunen ansvarar för. Man skickar in sitt förslag, detta granskas av en moderator och ska därefter publiceras på kommunens hemsida. Medborgare kan sedan skriva under de förslag som de gillar. Om förslaget får fler än 20 signaturer går det vidare för hantering av politikerna. Enkelt och bra. Demokrati och transparens. Öppenhet och delaktighet. Eller?

För ett par veckor sedan skickade jag in ett e-förslag. Jag läste igenom hur ett e-förslag bör vara för att bli godkänt, det finns nämligen regler att förhålla sig till. Det får t. ex inte vara kränkande eller oseriöst, det får inte föreslå något som bryter mot lagstiftning, det ska inte vara en enkel fråga och det ska röra sådant som kommunen ansvarar för. Förslaget som skickades uppfyllde kriterierna för publicering och bröt inte mot några regler.

Några dagar senare kom ett mail om att förslaget refuserats. Jag skickade en fråga om varför förslaget inte ansågs uppfylla kraven för att publiceras som ett e-förslag, och fick till svar att förslaget diskuterats av kommunfullmäktiges presidium och att man bedömt att det inte var något för politiken att besluta om. Ingen närmare precisering gavs.

Då frågade jag igen: Vilka regler bröt förslaget emot? På vilka grunder ansåg de tre personerna i presidiet att e-förslaget inte var något för politiken att besluta om och varför kunde det inte publiceras? Det blev tyst, jag fick inget mer svar.

Efter ett antal dagars väntan skickade jag en påminnelse. Det kom ett svar från en tjänsteman att jag hade ju redan fått ett svar förra onsdagen och detta bifogades på nytt, alltså exakt samma svar. ”Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig” avslutades mailet. Det hade jag, eftersom de inte besvarat de frågor som redan ställts. Så dessa skickade jag iväg igen, men åter igen utan att få något svar tillbaka.

Så småningom skickade jag istället över frågorna direkt till kommunfullmäktiges ordförande Sverker Thorén (L). Han svarade per e-post att han i skrivande stund satt i ett telefonmöte med presidiet, att de diskuterade ärendet och att jag snarast skulle få ett svar på mina frågor.

Efter två dagar kom så svaret. Jag hade såklart hoppats att Sverker & co efter telefonmötet skulle komma med några vettiga svar, men icke. Istället fick jag en nästintill identisk upprepning av det ”goddag-yxskaft”-svar jag fått två gånger tidigare. Enda skillnaden var ordet ”fortfarande”, att presidiet fortfarande anser att det inte är en fråga för politiken att besluta om. Inte ett ord om på vilka grunder de anser detta, ingen som helst motivering. Inte heller svarar de på av vilken anledning förslaget inte kan publiceras som e-förslag, så att medborgarna får möjligheten gå in och stödja förslaget.

De trenne presidieledamöterna Sverker Thorén (L), Annette Torstensson (C) och Peter Johansson (M) har alltså godtyckligt beslutat att förslaget ska refuseras och kastas i soptunnan, men tycker sig inte behöva svara på frågan om hur de resonerat, vad de stödjer sig på och hur de motiverar sin bedömning. Detta utan att ge vare sig medborgare eller de politiska församlingarna chansen att ta ställning till det tänkta e-förslaget. Är det transparens? Är det demokrati? Är det rätt sätt att hantera saken?

Godtyckligt och nonchalant skulle jag vilja påstå.

Nu undrar du kanske vad förslaget handlade om. Förslaget handlar om ökad öppenhet, att medborgarna ska få en bättre insyn i vilka kommunpolitiker som är våra företrädare, detta genom att valda ledamöter i kommunfullmäktige samt nämndpresidierna presenteras på kommunens hemsida, där det framgår vilken utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet de har, CV eller biografi alltså. Ett upplägg liknande det som finns på Riksdagens hemsida, där samtliga 349 ledamöter presenteras.

Personligen tycker jag att det är både intressant och relevant att veta mer om personerna som tar viktiga beslut som påverkar våra liv. Finns det mångfald? Är olika slags yrkesgrupper representerade? Finns det en bred kompetens? Jag tycker att det är en rättighet vi medborgare borde ha, att på ett enkelt sätt kunna ta del av den informationen på kommunens hemsida. Dessutom tror jag det kan öka delaktigheten och intresset för politiken och att det även kan underlätta kontakten med våra företrädare.

Vad tycker du om förslaget? Vill du veta mer om våra politiker? Är det här något du vill ska finnas på kommunens hemsida? Tyvärr har kommunfullmäktiges presidium satt stopp för detta. De tycker det räcker med att lägga ut länkar till partiernas hemsidor, där det oftast inte finns någon information alls om de lokala företrädarna.

Vad gäller e-förslagen så behöver hanteringen bli bättre och framförallt mindre godtycklig. Och beslutar man om något, måste man kunna förklara hur man resonerat. ”Öppenhet och delaktighet” får inte bara vara vackra ord på kommunens hemsida, det måste gälla i verkligheten också.

Vi förtjänar bättre!

Folk glömmer snabbt, och tur är väl det för våra politiker. Apropå mitt förra blogginlägg så vill jag påminna de politiker som ifrågasätter flytten av Komvux/SFI i Västervik om några saker.

Jag besökte nämligen förra fredagen ett seminarium anordnat av M och Socialisterna (?!) förra fredagen, där M-politikern Malin Sjölander bestämt hävdade att det är en dålig idé att SFI/Komvux flyttas till gymnasiet, att det är självklart att vuxna studenter inte bör gå i samma skollokaler som barn (gymnasieungdomar) och att den planerade flytten i augusti därför bör stoppas.

Malin Sjölander, tillsammans med sin bror och svägerska Jon Sjölander och Elin Landerdahl (som skrivit motionen om att stoppa SFI:s flytt) var alla tre med i mars 2016 och röstade för beslutet om SFI/Komvux flytt till gymnasiet. Ingenstans går att finna protokollanteckningar om att de då hade några som helst invändningar mot beslutet eller att det fanns något som de ansåg borde utredas mer.

Alltså, ingen oro för hedersförtryck eller ökad risk för drogförsäljning mm går att finna vare sig i protokoll eller i de underlag politikerna hade att ta ställning till inför beslut. Men nu anser samma personer plötsligt att det är så självklart att det är en vansinnig idé med samlokaliseringen av gymnasiet och SFI/Komvux.

Sannolikt kommer dessa politiker försvara sig med att ”samhället förändrats sedan 2016” och att det är nya risker som har uppkommit efter att beslutet togs. Det är väldigt svårt att köpa den förklaringen. Hedersförtryck är inget nytt fenomen i Sverige, ej heller i Västervik. Pela mördades 1999 och Fadime 2002, otaliga andra fall är kända sedan dess. Det är inte heller mer olämpligt för gymnasieelever att studera ihop med vuxna studenter nu än då, jag har i varje fall inte sett någon undersökning som talar för att så är fallet.

Om det är en uppenbart dålig idé att samlokalisera SFI/Komvux med gymnasiet nu, så var det en precis lika dålig idé våren 2016.

Observera att jag inte tar ställning till om beslutet var bra eller dåligt. Jag tycker nämligen att de underlag som hittills presenterats är alldeles för bristfälliga för att kunna ta någon ställning i frågan. Både beslutsunderlaget och riskanalysen lämnar fler frågor än svar. Men att det inte gjordes en bättre och mer omfattande konsekvensanalys innan ett sådant viktigt beslut togs i kommunfullmäktige, är anmärkningsvärt. Det är trots allt en mångmiljoninvestering vi pratar om. Ska det nu behöva göras ytterligare en mångmiljoninvestering bara för att några politiker inte förmådde att ifrågasätta innan beslutet togs? Samma politiker som nu försöker vinna billiga poänger för sina egna misstag, och skattebetalarna får stå för notan.

Vi förtjänar bättre politiker.

Här kan du läsa beslutsunderlag: https://www.vastervik.se/globalassets/kommun-och-politik/kommunfullmaktige/kf20160321/15-lokalbehov-samordnande-inriktningsbeslut.pdf


Frågorna hopar sig

Våren 2016 togs ett beslut i Västerviks kommunfullmäktige om att Komvux/SFI ska flyttas till gymnasiet, detta eftersom landstinget hade en önskan om att ta över Komvux lokaler. Lokalerna på gymnasiet skulle byggas om för att bli mer ändamålsenliga, och för att fler skulle få plats. I VästerviksTidningen i augusti 2017 https://mobil.vt.se/nyheter/vastervik/sa-har-blir-den-ombyggda-gymnasieskolan-om4783505.aspx presenterades vad ombyggnationen skulle innebära, man berättade också att både personal och elever fått vara delaktiga och tycka till om arbets- och lärmiljön. Reportaget andades framtidstro, hoppfullhet och positiv förväntan inför det färdiga resultatet. ”Vi har utgått från att det ska vara en skola för möten där relationer byggs”, sade skolintendent Jenny Gustavsson i intervjun.

Men, i veckan dök en helt ny diskussion upp i samband med att Moderaterna presenterade en ny motion. Citat från VT: ”Moderaterna ser helst att det inte blir verklighet att SFI flyttar in i de lokaler som Västerviks gymnasium använder”.
Moderaternas Elin Landerdahl och Jon Sjölander uttrycker nämligen oro och hävdar att ”det förekommer drogförsäljning utanför SFI idag”. De hänvisar också till en riskanalys som nyligen gjorts, där ett antal möjliga risker identifierats, till exempel att det skulle vara ökad risk för att obehöriga tar sig in i skolan, att hedersrelaterad problematik skulle förekomma, samt att det blir trångt i lokalerna. Moderaterna har därför skrivit en motion där de föreslår att kommunen ska hitta andra lokaler där SFI-undervisningen kan bedrivas. (Det är oklart om de tänker sig att det är okej att övrig Komvux-verksamhet flyttar in på gymnasiet). Socialisterna väljer också att gå ut med att man stöttar M:s motion, de tycker att det är ”förkastligt” med SFI:s flytt med tanke på de möjliga risker som presenterats.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det kan bli såhär, alltihop känns väldigt märkligt. Det går inte att skylla på att man 2016, när beslutet i kommunfullmäktige togs, inte var medveten om risker och kommande förutsättningar. Och om man vid tillfället endast hade bristfälliga/inaktuella beslutsunderlag att gå på, så var det väldigt oansvarigt att ta ett sådant beslut. Varför kommer en riskanalys först nu, ett halvår före planerad flytt?

Det är dessutom olyckligt att det presenteras som något potentiellt farligt att vuxna och gymnasieelever vistas i samma lokaler (och speciellt om de vuxna är SFI-elever). Vem vet, kanske kan det vara bra för gymnasieeleverna att ha fler vuxna i lokalerna? Kanske kan det skapa mer trygghet och minska risken för stök istället för tvärtom?

Och vad gäller den narkotikaförsäljning som påstås förekomma utanför SFI, så är det ju enligt lag förbjudet att sälja knark, oavsett var det sker, och jag hoppas att både skolorna och polisen tar itu med alla problem som de känner till.

Vad gäller risken för hedersrelaterad problematik så existerar dessa problem dygnet runt för den utsatta, även fast skolan fysiskt sett är en fristad under skoldagen. Möjligen skulle sammanslagningen av Komvux/SFI och gymnasiet i stället kunna innebära att eventuellt förekommande hedersproblematik blir mer synlig, så att personer i omgivningen kan reagera. Det kanske till och med kan innebära att fler utsatta faktiskt får det stöd och den hjälp de behöver och förtjänar? Hedersförtryck är inte heller i linje med svensk lagstiftning, och även här får vi förutsätta att de som har misstankar om att det förekommer också anmäler detta.

Om det blir trångbott i lokalerna, vilket påstås, är givetvis inte bra. Tyvärr skulle det inte vara första gången som detta misstag görs i kommunen, det finns redan exempel på nya skolor där det varit trångbott redan vid inflyttning. Det märkliga i detta är om lokalerna nu anpassats och byggts om sedan beslutet togs, varför kommer man på detta med trångboddhet nu? Och hur har man i så fall haft skattebetalarnas bästa för ögonen i detta?

Frågorna hopar sig och det går inte att låta bli att reagera på allt det som presenterats i media i veckan. Kan det vara så kraftigt förändrade förutsättningar på så kort tid att man nu plötsligt måste larma, dra i nödbromsen och skapa rädsla och oro hos både elever och föräldrar? Det finns nog all anledning för alla som varit delaktiga i beslutet 2016 att lära sig att i fortsättningen tänka efter före, istället för efteråt.

Medborgarnas väl och ve ska självklart alltid omses, men när man ständigt missar konsekvensanalyserna vid beslut drabbas skattekollektivet i onödan.

 

Magdalena Lidestam är utbildad hälsocoach som även studerar folkhälsovetenskap. Är intresserad av konst, film politik och mycket annat. Bor i Överum med sin sambo Jörgen och deras fyra barn. Familjen består även av tre vuxna bonusbarn och två bonusbarnbarn.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar