Logga in

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Den lilla trumslagarflickan

Författaren John Le Carré har fått ett uppsving -- på TV.

Som författare har Le Carré varit spiongenrens okrönte mästare sedan 1960-talet då dennes Spionen som kom in från kylan beskrev underrättelsekriget mellan öst och väst, en grå värld där rätt och fel kan vara svårt att urskilja.

Fördelen med Le Carré är att berättelserna vittnar om små berättelser i den stora berättelsen -- dvs personliga utmaningar inom systemet under det kalla kriget -- och under senare år, i den värld som uppstod därefter med terrorism, kriget mot densamma, organiserad brottslighet, med mera.

Observera. Hos Le Carré kan det finnas en och annan pistol -- men det är inte pang-pang det hela handlar om.

 

Under åren har en rad filmer och TV-serier producerats som bygger på Le Carrés romaner. Många av dem är lyckade, såsom filmatiseringen av Spionen som kom in från kylan (1965) med Richard Burton i huvudrollen. Filmen är dessvärre rätt bortglömd, men lätt att få tag i för den som känner sig bekväm med t ex Amazon.

TV-serierna Mullvaden (1979) och Vinnare och förlorare (1982) med Alec Guinness i rollen som George Smiley är fantastiska -- och dessutom extraordinära tidsdokument.

Smiley är för Le Carré vad James Bond är för Ian Flemming -- dock med den väsentliga skillnaden att Smiley är gift, dessutom med en hustru som ständigt bedrar honom. Smiley är även lite långsam, knappast någon fd elitsoldat. Däremot en tänkare med ett särskilt intresse för tysk poesi.

 

Flera filmer och TV-serier har kommit under åren, men ett visst uppsving går nu att skönja.

Serien The Night Manager (2016) regisserad av Susanne Bier blev närmast en global succé och prisad med flera Golden Globes -- den är klart sevärd, inte minst för Hugh Laurie som ärkerutten vapenhandlare.

Förra året hade TV-serien Den lilla trumslagarflickan premiär på BBC, vilken baseras på romanen med samma namn från 1983. Den har tidigare filmatiserats med Diane Keaton i huvudrollen i en något mindre lyckad produktion från 1984.

 

Berättelsen är unik i det avseendet att den försöker ge en bild/förståelse av på vilket sätt och på vilka grunder en vanlig medborgare blir spion. Vilka drivkrafter finns? Vad tjänar denne på att anta utmaningen? Spänning? Äventyrslust? Kärlek? Ideologi? Hat?

Här kommer en spoiler - observera!

 

Just den frågeställningen besvaras här med en kombination av äventyrslystnad (verklighetsflykt) och kärlek. Men för TV-serien, där enastående och övertygande Florence Pugh spelar rollen som Charlie, den splittrade amatörteateraktrisen med revolutionära ambitioner och ett rotat Israelhat, fungerar detta sådär.

Charlie blir nämligen värvad av israelisk underrättelsetjänst i jakten på de palestinier som dödar israeler i Europa. Men vad får henne att gå Israels ärenden när hon så med kraft och engagemang går på kurser för att starta revolution och när hon så innerligt hatar Israel?

Det som får henne att vända är kärleken till en israelisk underrättelseofficer som lindar henne runt sitt finger -- i kombination med hennes behov av äventyr, plus att hon får en hängiven publik. Den senare tar formen av det team av israeliska underrättelsemänniskor som lotsar, peppar och följer hennes steg närmare in i den palestinska rörelse de jagar. Charlie blir en infiltratör.

Att just hennes vändning från vänsterrevoltör till israelisk agent inte helt övertygar beror inte primärt på Florence Pugh. Hon levererar både vänsterromantik - radical chic - och äventyrsbehov med bravur. Men det beror desto mer på regissören och, får jag nog tyvärr säga, Alexander Skarsgård, som spelar den israeliske underrättelseofficeren Becker på ett mindre övertygande sätt. Den kärlek som växer fram hos honom gentemot Charlie är som påklistrad.

Att kärleken kan vara en stark kraft vet vi -- men för att det ska fungera i rörliga bilder krävs något alldeles extra, särskilt när så mycket står på spel som i detta underrättelsedrama.

 

TV-serien är likväl mycket sevärd. Ploten är trovärdig, medryckande, problematiserande och grå till sin karaktär. Här finns kanske några vardagshjältar, men framförallt finns här en värld fylld av manipulationer, taktik, lurendrejeri och svek.

Bortkastade skattepengar

Dina pengar  

På DN Debatt i går presenterar Sven-Erik Österberg, ordföranden för Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen sex förslag om hur felaktiga utbetalningar ska motverkas.

Sedan 2005 har 300 miljarder betalats ut fel.

Per år innebär det, enligt beräkningarna, minst 11, kanske 18, eventuellt 27 miljarder kronor slussas iväg fel varje år.

18 miljarder per år är den siffra som delegationen använder som mest trolig.

---

Hur ska man då förstå siffran? Miljarder blir lätt abstrakt.

Ta budgeten för Västerviks kommun i jämförelse på en bit över 2 miljarder kronor.

Eller Uppsala kommun, Sveriges fjärde största stad, som har en budget för 2019 på 11,9 miljarder kronor.

---

Med andra ord: en storstad och en liten stad tillsammas uppnår inte i budget den totala summa som staten kastar bort av medborgarnas pengar på felaktiga utbetalningar.

Statens hantering av skatteintäkter är således: katastrofalt dålig.

Avgå alla

Materielkrisen Materielkrisen i Region Uppsala och i de andra regioner som har samma upphandlingsavtal blev ett faktum i början av oktober. Enligt Dagens Medicin har 480 operationer ställts in på grund av krisen. Förvirring råder ännu och en utredning ska visa vad som gick fel.

Helt kort: Att Regionerna inte kan upphandla ett redigt avtal kring materielförsörjningen är katastrofalt både avseende vården i sig, men också avseende medborgarnas förtroende kring den offentligt finansierade och politiskt styrda sjukvården. Har i övrigt inget gott att säga om Apotekstjänst.

---

Krisen är ett tydligt tecken på att sjukvården behöver en sammanhållen totalförsvarslösning både för materiel och läkemedel. Det ska inte kunna uppstå en nationell, regional eller lokal brist på materiel eller läkemedel. Inte i Sverige, 2019, om det inte är mycket särskilda omständigheter som större samhällskriser och krig. Dit räknas inte dåliga avtal.

---

I övrigt måste tjänstemannansvar återinföras och politiker stå sitt kast, med andra ord avgå med omedelbar verkan. I övrigt måste media granska, i meningen avkräva svar och inte bara rapa upp politiska plattityder.

---

I går kom ytterligare ett exempel på hur fjompigt allt är. Under rubriken "Leveranserna måste börja fungera" (obs SVT har ändrat sin rubrik) rapporterar SVT Uppsala hur Varuförsörjningsnämnden resonerar. Nämnden är gemensam för Dalarna, Västmanland, Södermanland, Uppsala och Örebro och arbetar för att materiel ska finnas på plats.

Ingressen till artikeln (min selektiva fetmarkering): "Om inte leveranserna av sjukvårdsmaterial har kommit i ordning i januari kommer Apotekstjänst mista en femtedel av leveranserna till Region Uppsala och de andra regionerna. Det beslutade Varuförsörjningsnämnden under måndagen, rapporterar Dagens medicin."

---

Förlåt, vad?

Mista en femtedel av leveranserna för att regionerna vänder sig till annan leverantör? Januari?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

---

Det ska inte ens uppstå en materielkris. Gör om avtalet omedelbart. Det hela rör inte en allmän intresseförening som viker pappersplan, utan sjukvården i fem regioner, inställda operationer, ökat lidande, längre vårdköer, frustration och tappade förhoppningar på ett fungerande svenskt samhälle.

Avgå alla.

Termin 10: mot sitt slut

Deadline  

Termin 10 på läkarprogrammet vid Umeå universitet, Sundsvalls sjukhus, börjar gå mot sitt slut. Examensarbetet har varit (och är) mycket roligt och stimulerande att arbeta med.

I går var det deadline för att skicka text till de redovisningsdagar som hålls i Umeå i början av januari.

Det har blivit några hektiska veckor sedan alla enkätsvar trillat in och analys- och sammanställningsarbetet tagit över.

Den preliminära titeln på mitt arbete är: Så klarar läkarna vid Sundsvalls sjukhus en kris.

Kris innebär händelse med samhällspåverkan, inte t ex stor olycka på motorvägen med fem multiskadade personer.

---

Uppsatsen har krävt mycket arbete. Det hela började redan förra terminen med att idén för projektet började ta form. Jag knöt an till en lärare på programmet som jag talat med om frågor om krisberedskap, totalförsvaret och liknande.

Jag är glad att jag från början har varit med om att utforma idén till projektet. Det är inte ovanligt att uppslagen till examensarbetena är rätt tydligt utformade av handledaren från början.

Just detta var något av en överraskning när jag började arbetet, då jag kommer från humanioran och där själva idéen till uppsatsen oftast härör hos den som skriver uppsatsen och i förlängningen blir det till del avgörande för framtida forskningsansatser.

(Som tidigare disputerad forskare kanske man kan tro att jag nu dras till forskningen igen - och visst är det roligt - men jag vill bli en redig kliniker)

---

Än är terminen inte över. Jag ska på måndag dra resultaten inför beredskapsenheten på Sundsvalls sjukhus, något jag känner mig särskilt glad för då de daglidags arbetar med beredskapsfrågor. Sedan följer en dragning för klassen i Sundsvall och sedan i januari redovisningen i Umeå. Därefter lägger jag det allra sista på uppsatstexten.

---

I rask takt kommer sedan termin 11, den allra sista terminen på läkarprogrammet (tjohoo!). Jag ser väldigt mycket fram emot den terminen av uppenbara skäl. Mycket glad att ha kommit så här långt. Det känns nästan lite overkligt när jag tänker på de rätt nervösa stegen jag tog mot stora aulan inför uppropet sensommardagen 2014.

Enkelt bra om Kina

Finns andra alternativ  

Den senaste tidens rapportering av VT om regionens resa till Kina är bra journalistik. Anledningen är att den följer formulär 1A för journalistiken: Medborgarnas pengar - vad används de till?

Jag vet inget om hur många "klick" rapporteringen får, men det är till syvende och sist rapportering av det här slaget som leder till att en lokaltidning får en viss tyngd mitt i allt det där småtrevligt puttriga. Det tycker i alla fall jag.

---

VT skrev inledningsvis om att representanter för Region Kalmar skulle åka till Shanghai för skattepengar, något bland annat jag reagerade på.

Tidningen följde sedan upp med att i efterhand förmedla att många ställt sig kritiska till resan och sedan fråga om det är lönsamt med ett kontor i Shanghai.

Den totala, årliga kostnaden för kontoret visade sig då vara: 4 050 000 kronor.

Summan delas på tre mellan Region Kalmar, Region Kronoberg och Linnéuniversitet i Kalmar.

Enligt artikeln ska pengarna, åtminstone Region Kalmars del, komma från Tillväxtverket.

Med andra ord: skattepengar.

---

Det går att orda om hur skattepengar ska användas: Min bild är klar. De ska från regionens del inte gå till Kina.

Det står bortom allt tvivel att Kina utövar påtryckningar på Sverige och det har varit tal om ekonomiska sanktioner från Kina och retoriken har varit anmärkningsvärt högljud.

Det bör naturligtvis inte mötas med ett glad regional vinkning och en investering, tycker jag.

---

Det finns ett annat perspektiv på resan: Klimatperspektivet.

I en global värld där den digitala tekniken bör leda till att resor för hela delegationer kan sluta i ett absolut minimum, bör skattefinansierade projekt gå i bräschen för en sådan utveckling. Skype eller annan liknande plattform fungerar utmärkt. Endera sidan för samtalet får i och för sig sin nattsömn störd. Men än sen (en resa runt halva jorden leder till detsamma).

---

På Inbeijing, som kallar sig Sveriges största digitala nyhetstidning om Kina, publicerades i går en artikel, "Prag bryter med Kina och omfamnar Taipei efter diplomatiskt bråk", som visar hur tjeckiska Prag vägrar gå med på Kinas "spel" och helt sonika vänder sig till Taipei (Taiwan) i stället, som inte direkt följsamt går i Kinas ledband.

Eftersom den svenska modellen, tyvärr, har blivit att kommuner och regioner kan föra sin egen utrikespolitik (se hur Slite och Karlshamn har förhållit sig till ryska Nordstream 2), i stället för att följa en gemensam och sammanhållen nationell hållning (vilket är högst rimligt då det finns säkerhetspolitiska aspekter inblandade), så är min tanke att Region Kalmar kan gå i täten för en brytning med Kina.

Det skulle innebära mer skattepengar på kärnuppgiften sjukvård och en skopa gedigen rättrådighet. Varför inte?

Kinaresan, svår att förstå

Kärnuppgift  

Klart intressant läsning i VT häromdagen om att sammanlagt sju politiker och tjänstemän från Region Kalmar reser till Kina, närmare bestämt Shanghai.

De allra flesta kopplar nog annars regionens verksamhet till sjukvård, vilket får betecknas som själva kärnuppgiften.

Men nu verkar det hela röra sig om "utveckling", "ökad kunskap" och "samverkan".

Efter lite snabb huvudräkning kan det konstateras att kostnaden för de sju som reser uppgår till 87500 kronor.

Jag får förmoda att det till hundra procent rör sig om skatteintäkter som betalar för den totala resesumman.

Pengar som annars hade kunnat gå till den så kallade kärnuppgiften.

Regionens ekonomi är inte helt bra, det vet den som har följt den ekonomiska, negativa utvecklingen.

---

I pressmeddelandet som återfinns på regionens hemsida motiveras besöket i Kina så här:

"Syftet med resan är att besöka kontoret i Shanghai, få insyn i arbetet som bedrivs där och ökad kunskap om samverkan."

Men vänta, vadå för kontor?

Så här står det på regionens hemsida:

"Sedan regionbildningen den 1 januari 2019 är det nu Region Kalmar län som har det regionala utvecklingsansvaret och därmed också ansvar för verksamheten, som bedrivs på plats via ett kontor i Shanghai."

Jaha. Region Kalmar län har ett regionalt utvecklingsansvar och det bedrivs via ett kontor i Shanghai.

---

Samtidigt i riksdagens utrikesutskott: "Inför sanktioner mot Kina" (artikel i Expressen).

Som alla vet är den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai fängslad i Kina sedan 2018, efter att ha varit frihetsberövad från 2015 till 2017.

Utskottet skriver: "Utskottet vill återigen i likhet med i tidigare betänkanden understryka att Gui Minhai omedelbart bör släppas fri, återförenas med sin familj och ges möjlighet att träffa svensk diplomatisk och medicinsk personal och framhåller vikten av att regeringen även i fortsättningen arbetar med oförminskad styrka, med stöd av EU och andra länder, när det gäller detta ärende."

Och:

"Därtill vill utskottet framföra att det ser allvarligt på att Kina försöker att motarbeta utövandet av yttrande- och mötesfrihet i Sverige av såväl enskilda som organisationer när det gäller att kritisera kinesiska förhållanden."

Och: "Sverige bör verka för att EU inför sanktioner mot Kina som ska kopplas till krav om att Kina upphör med övergreppen mot uigurerna".

Citaten hämtade från Expressens artikel.

---

För den som är intresserad av på vilket sätt kinesiska, statligt styrda företag kan arbeta, läs min text om Kinas spionlag.

---

Det är fel att resa till Kina för medborgarnas pengar, tycker jag. De företag som vill göra affärer med Kina får stå för det själva, ekonomiskt och moraliskt.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar