Ledare Stödet för Nyamko Sabuni som ny partiledare för Liberalerna har varit överväldigande. Den förhandstippade favoriten Erik Ullenhag har ingen chans att vinna längre. Förutsatt att det är Liberalernas medlemmar som bestämmer alltså.

För trots att medlemmarna med imponerande marginal föredrar Sabuni har Ullenhag inte kastat in handduken. Han är fortfarande inställd på att bli partiledare. Kosta vad det kosta vill. Och priset kan bli högt. Lyckas Ullenhag och hans supportrar förmå över hälften av ombuden på stämman den 28 juni att stödja honom sker det i strid med medlemmarnas uttryckliga vilja.

Ullenhag skulle tillträda som ledare för ett parti vars medlemmar redan från början inte har det förtroende som krävs för honom. Eller för den delen för den politik som han står för.

Det föreligger en väsentlig åsiktsskillnad mellan partitoppen och medlemmarna runtom i landet. De vill inte se den här utvecklingen av L till att bli ett stödhjul åt Socialdemokraterna. För det är den linje som Ullenhag står för. Han vill inte bara hedra januariavtalet utan fortsätta på den inslagna linjen.

Medlemmarna verkar dock föredra Sabuni som medger att ingångna avtal som princip ska hållas men att L är ett borgerligt parti som hellre ställer krav än siktar på att bli alla goda gåvors givare. Det är därför som Sabuni har fått stöd från inte bara de två stora distrikten Västsverige och Skåne utan också från exempelvis Norrbotten, Östergötland och Jönköping. En Sabuni-våg har svept över det Liberala Sverige. Och det går stick i stäv med partietablissemangets strävan.

Men eftersom det på det här viset avslöjades i tid har de möjlighet att agera. Ombud till stämman ska övertalas att rösta mot medlemmarnas vilja. Och fungerar inte det kan man skrämmas. Flera gånger dyker referenser till USA:s president Donald Trump upp i de interna diskussionerna. Bland annat när L-profilen Olle Wästberg försöker övertyga om att ombuden ska vara fria att rösta som de vill. Till Expressen förklarar han sig med att det inte rör sig om en direkt jämförelse (18/6). Nej, det handlar bara om att problemen med val är ”att det kan bli någon som man inte vill ha”. Så mycket är interndemokratin värd när det kommer till kritan.

Det är nu inte första gången som ett etablissemang har fått för sig att det inte går att lita på de breda massorna. Inte heller är det någon tvekan om att Ullenhag är L-etablissemangets kandidat. Eller vid det här laget att det är vad Sabunis framgångar beror på.

Men nog är det märkligt att man törs spela detta höga spel med ett parti som redan balanserar på riksdagsspärren. För vad hoppas de ens ska hända om de får som de vill? Att medlemmarna ska ångra sig, inse att det var tur att partitoppen körde över dem och skicka blommor och tackkort? Eller att en skara socialdemokrater eller centerpartister ska imponeras över manövern så till den grad att de byter parti och ersätter medlemmarna som lämnar partiet i vrede?

Ullenhag kan inte vinna, inte ens om han blir partiledare.