Mina vänner, efter den här kvasidramatiska inledningen kan vi säga att Lucia, bokstavligt talat, står för dörren! För nu är tiden då det gås på tysta fjät, elektriska ljus görs i ordning till barnen, årets lucia bävar inför stearin i håret och tomtar samt pepparkaksgubbar gör sig redo att bjuda var och en på lussebulle och pepparkaka i den råkalla decembermorgonen. Det finns till och med de som, på morgonen, tittar på årets luciatåg i den statliga televisionen. Någon i min omedelbara närhet är en utav dem; medan natten knappt har övergått i morgon vinglar hon upp i pyjamas, klädsamt morgonrufs samt med klassisk jag-är-inte-riktigt-vaken-än-blick och placerar sig i soffan för att njuta av stämsång och versläsning framför tv:n. Allt ackompanjerat av mysbelysning, en kopp kaffe och lussebulle. Sedan sitter hon där med knäna under hakan, tindrar med ögonen medan allting är så där härligt stillsamt och nästan jul. Efter den här traditionsenliga morgonstunden är hon redo att möta världen. Dock utan morgonrufs.

Det var många år sedan jag gjorde detta. Efter två år på Oskarshamns folkhögskolas musiklinje och traditionsenliga luciatåg blev det helt enkelt för mycket av tända ljus, versläsning och stämsång. Vi kravlade oss upp klockan fyra på morgonen för att sjunga upp och sedan lussade vi på industrier, äldreboenden för att avsluta på vår egen skola. När vi var klara med det släpade vi oss, helt och hållet utpumpade, till den väntande körsångslektionen. Nu är det emellertid så att det hörde till att gå i luciatåg när man pluggade musiklinjen. Det var en ”obligatorisk förmån” så att säga men var inte mindre jobbigt för det men antagligen gjorde vi några frusna skiftarbetare lite mer varma och jag slår vad om att vi log för oss själva när pensionärernas ögon glänste med en sällan skådad glans när de såg oss värdigt skrida fram, kraxa fram några inrepeterade verser för att sedan allvarligt proklamera att ”natten går tunga fjät” för att omedelbart efteråt stämma upp i ”Lusse Lelle”. (Är det för övrigt någon mer än jag som undrar vem egentligen Lelle var och vem som helt sonika utsåg denne till julapostel så där elva nätter före jul?)

Någonting annat jag inte kan förstå är hur man kan gå upp så där tidigt och titta på tv om man inte måste. Vem gör så mot sig själv och varför inte sova ett par timmar till när man kan? Nå, det hela har med tradition att göra och det är ofantligt viktigt för människor att hålla kvar vid dessa. Jag kan till och med gå så långt att jag kan någonstans kan förstå dem.

Jag kommer att jobba i morgon kväll vilket innebär att det förmodligen vare sig kommer att bli tidiga tv-sända luciatåg, stämsång eller mysbelysning. Dock är det nog så att jag, ihop med kaffet, mer än gärna mumsar i mig både en pepparkaka och lussebulle (eller två) för att det är, som många av er redan gissat, min kolossalt ogenomtänkta tradition.