Krönika Det pratas om att vända blad och börja skriva ett nytt kapitel men efter att nyårsfestens dimma har skingrats är egentligen inte saker och ting så värst annorlunda. Hashtaggarna ”nyårsfest ända in i kaklet” och ”2019 – nu kör vi!!!” känns redan fåniga, de flesta började redan under nyårsdagen ångra den där sista drinken och du ser förhoppningsvis likadan ut som för två dagar sedan. Verkligheten hinner liksom ikapp en och uppvaknandet kan, i bästa fall, bli omskakande.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att allting kan, bokstavligt talat, explodera redan på nyårskvällen. Jag har varit på nyårsfester som fullständigt kollapsat på grund av akut maginfluensa, nyårsraketer som krossat glasrutor samt en romantisk brasa som hastigt och lustigt utvecklade sig till ett rökfyllt hem på grund av att någon inte öppnade spjället till kakelugnen. När sådana här katastrofer på hemmafronten inträffar stannar liksom festen upp och ingenting blir sig likt efter det. Jag kan avslöja att om nyårsnatten måste tillbringas på akutmottagningen, en kökssoffa eller ihop med räddningstjänsten på grund av dessa olika ”aktiviteter” känns orden ”nytt år, nya tag” väldigt avlägsen. Adrenalinpåslaget har lagt sig och man känner förmodligen inte att det finns någon som helst energi för att ta de där ”nya tagen”. Hör man det precis överallt kan det nästan bli kontraproduktivt och gör att man, precis som jag, bara vill dra täcket över huvudet, somna om och inte vakna förrän det blir vår.

Nu kan jag inte bara stänga ner tillvaron på det där sättet; jobbet, fritidsprojekt och en hel del annat i livet sätter effektivt stopp för det och om sanningen ska fram så är jag på tok för nyfiken och vetgirig för att helt sonika blunda inför framtiden. Vem vet, jag kanske kommer på ett nytt vansinnesprojekt att fylla fritiden med? Någonting i stil med att jag ger mig tusan på att snickra till ett par portabla ljudabsorbenter till hemmastudion och givetvis glömma bort att jag är norra Europas mest ohändige man för att till slut stå där med en kokett brädhög, ihoplimmade fingrar, livshotande skador samt ett helt nytt bibliotek av spännande svordomskombinationer.

”Ja men Andreas, där har du ju ett perfekt nyårslöfte; att bygga ljudabsorbenter under 2019!” kanske du tänker nu men det känns lite fånigt; nyårslöften som under en stökig nyårsfest känns så rätt men som mer tenderar att bli jobbiga ok att bära under året. Varför räcker det inte bara med att slå fast att det kanske vore bra att fixa den där hängrännan ute på sommarstugan en gång för alla eller lova sig själv att åtminstone försöka ha mer tålamod med tillvaron i allmänhet?

Nej, jag tar itu med tillvaron (och dess eventuella problem när de uppstår) och för mig får det räcka med kort ”nytt år...” och liksom inte fortsätta meningen där bara för att jag kan, för det är ett kallt konstaterande och för att inte göra en fånig kommentar ännu mer uttjatad.