Även om det pågår mycket arbete på området, tror jag inte att regionen eller kommunerna kommer att kunna göra allt som behövs i framtiden heller. Det behövs verksamhetsutveckling och nya sätt att arbeta.
I den statliga utredningen God och nära vård – rätt stöd till psykisk hälsa som presenterades för ett par månader sedan ägnas mycket uppmärksamhet åt frågor om hur hälso- och sjukvården kan vara en brygga till andra insatser. Kan vården till exempel ta hjälp från det civila samhället i form av föreningslivet, när det nätverk den som söker hjälp har omkring sig är för svagt?
I utredningen står det att många från föreningslivet uppger att de kan se sig ha en större roll, och önskar mer av samverkan, med hälso- och sjukvården inte minst i frågor kring psykiskt välbefinnande. Utredaren skriver: ”Den psykiska hälsan, och upplevelsen av psykiskt välbefinnande, hänger nära samman med känslan av en meningsfull tillvaro, och många gånger och för många människor har civila samhället och föreningslivet en avgörande roll att spela.”
Som kristdemokrat tycker jag att det är väldigt positivt att det civila samhällets betydelse för hälsa och välmående lyfts fram. Vi har i alla år pekat på hur viktigt det är med gemenskap för att människan ska utvecklas och må väl. Föreningar, sammanslutningar och församlingar gör redan en stor folkhälsoinsats och har en kraft som det offentliga gör klokt i att räkna med.
Samtidigt påpekar utredningen att det har saknats ordentliga former för samarbete mellan föreningsliv och sjukvård. Alltför mycket har hängt på enskilda medarbetares engagemang och kontakter.
Men nu ser detta ut att förändras. I Kalmar län är en strategi för samverkan mellan offentlig och idéburen sektor på gång. Syftet är att skapa ett långsiktigt och hållbart samarbete och tillsammans finna lösningar på samhällsproblem.
Strategin i sig är inte det viktiga, som jag ser det, utan vad den används till. Och då har jag svårt att se ett mer angeläget samhällsproblem att finna lösningar på än ungas psykiska ohälsa. Som det står i den statliga utredningen ökar dessutom kunskapen om viktiga faktorer för det psykiska välmåendet, varav många återfinns inom områden där föreningslivet traditionellt har en stark roll.
Jag tror att det finns stor potential i detta samarbete mellan sjukvård och föreningsliv, och har inför regionfullmäktiges sammanträde den 15 april ställt en interpellation som lyfter just dessa frågor. Jag hoppas att det blir början på ett fruktbart samarbete mellan den offentliga och den ideella sektorn, där vi tillsammans bidrar med våra olika förmågor för att främja den psykiska hälsan bland länets unga invånare.