En falsk bild av vårt kulturarv

En falsk bild av kulturarvet cirkus har upphöjts till sanning de senaste 20 åren.

"Sanningen är att cirkus fram till helt nyligen var en del av folkrörelsernas och föreningslivets Sverige", skriver Janne Näsström, direktör i Akademien för Cirkuskonstens bevarande i Sverige.

"Sanningen är att cirkus fram till helt nyligen var en del av folkrörelsernas och föreningslivets Sverige", skriver Janne Näsström, direktör i Akademien för Cirkuskonstens bevarande i Sverige.

Foto: Privat/VT

Debatt2021-09-24 05:53
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det visar Cirkusakademiens pågående digitalisering av affischer och program från svenska cirkusar, folkparker och föreningslivets arrangemang. Den äldsta affischen är från 1795, åtta år efter att den första cirkusföreställningen spelades med tillstånd och aktivt stöd av kung Gustav III.

Den bild som idag målas upp är att cirkus fram till 1980-talet var kringresande familjer i ett slutet system, där bara familj och släkt fick möjlighet att lära sig konsterna.  

Det är så befängt att det måste kallas en lögn.  

Svenska cirkusar har från start varit produktionsbolag. Möjligen har de haft egna hästnummer. Artister och teknisk personal har hyrts in för produktioner. Tänk Krall Entertainment och deras Diggiloo-turné.  

Artisterna har ända sedan 1920-talet fostrats i föreningslivet och folkrörelserna. Då blev friskvård på modet. Slagordet var en sund själ i en sund kropp. För dem som inte uppskattade kollektiv Linggymnastik blev cirkusträning den stora grejen.

Det tränades cirkus i Landsbygdens ungdomsförbund, gymnastikföreningar, Unga Örnar, KFUM, nykterhetsrörelsen och framförallt bland frisk- och kraftsportare. Sveriges Frisksportförbund har än idag cirkusträning på programmet.  

En del gick vidare och blev artister, upptäcktes på folkparkernas talangjakter och de duktigaste presenterades på folkparkernas artistforum. Dit kom även övriga föreningslivet för att boka artister till sina arrangemang. Landets första cirkusskola startades på 1940-talet i Furuvik utanför Gävle.

På 1950-talet var Sverige internationellt känt som ett drivhus för nya cirkusartister och nya nummer. Hit kom representanter för cirkusar och varietéer från hela Europa och USA på talangjakt. Den vägen fick mången svensk artist internationella karriärer.  

Under perioden 1930-1960 kan man med fog tala om ett svenskt cirkusunder, på samma sätt som Sverige numera har ett popunder.  

Ovanstående kan styrkas med förstahandsmaterial ur Cirkusakademiens samlingar. Digitaliseringen har lyft upp en numera bortglömd verklighet till ytan.  

Från Cirkusakademiens sida hoppas vi att fakta ska radera ut dagens sagoberättelser. Sanningen är att cirkus fram till helt nyligen var en del av folkrörelsernas och föreningslivets Sverige.  

Sverige tog 2020 upp turnerande klassisk cirkus på den svenska förteckningen enligt Unescokonventionen om bevarande av immateriellt kulturarv.