Dialog är alltid en framgångsfaktor

Svar på debattsvaret "Kalhyggen hotar skogens arter" den 16 oktober.

Debatt 27 oktober 2021 06:51
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Magnus Kasselstrand medger i sitt debattinlägg att fynden av knärot är en direkt följd av strategin att hindra avverkningar av gammal skog. Denna lilla fridlysta blomma har helt plötsligt blivit väldigt vanlig som fynd i Artportalen och den leder rätt snart till samtal från Skogstyrelsen om stoppad avverkning. De flesta av dessa skogar är brukade av flera generationer av skogsägare och har nu kommit till lämplig ålder för att avverkas, många gånger i samband med generationsskifte på gården.

Fågelklubben tycker inte om kalhyggen och jag får hålla med om inte heller jag tycker om stora kalhyggen och inte heller kala kalhyggen. Däremot tycker jag att hyggen som anpassats till geografin och där både hänsynsträd, kantzoner och fröträd lämnas är ett fantastiskt bra sätt att få till ny växtlig skog som ökar produktionen i skogen till nytta för samhället, skogsägaren och klimatomställningen.

Dessutom är trädslag som tall och björk beroende av ljus och öppna ytor för att kunna föryngras.

Mitt uttalande i VT var till för att få en reaktion och också en dialog med naturvårdsintressena för att vi gemensamt skulle kunna diskutera oss fram till vad som är mest skyddsvärt att spara till den biologiska mångfalden och också hur vi som skogsägare ska kunna ta vara på de naturvärden vi har utan att våra skogsgårdar ska förlora både värde och lönsamhet.

Senaste veckorna har jag fått reaktioner och haft kontakt med åtskilliga skogsägare som känner sig överkörda, bekymrade, uppgivna och en hel del irriterade över hur avverkningsanmälningarna används i den pågående skogsdebatten.

Om jag använde ordet ”aktivist” så har tyvärr betydligt hårdare uttryck och omdömen använts i de samtal jag haft med skogsägare om Tjust Fågelklubbs strategi.

Mitt eget ärende från hösten 2020 är en tydlig signal om att Fågelklubbens agerande inte bara är ett självmål utan också ett riktigt skott i foten när det gäller skogsägarnas förtroende för Fågelklubbens arbetssätt. Vi anmälde 2019 en föryngringsavverkning av typisk talldominerad produktionsskog i 90-årsåldern. I november 2020 kom samtalet från Skogsstyrelsen som stoppade avverkningen efter fynd av den ideella naturvården. 15 fynd av knärot jämnt utspridda på den planerade avverkningen var rapporterade i Artportalen.

Vi kallades till samråd i skogen och Skogsstyrelsens konsulenter hade efter ett ambitiöst letande hittat ett (1) fynd i ett begränsat område. Vi resonerade oss fram till hur avverkningen skulle kunna göras utan för mycket påverkan på vare sig ekonomin i avverkningen eller knärotens livsmiljö.

Ett i mitt tycke föredömligt sätt att klara balansen mellan naturvård och skogsägarens ekonomi vilket gav mig fullt förtroende för skogstyrelsens tjänstemän men obefintligt förtroende för fynden i Artportalen.

Jag avslutar för min del debatten med Tjust Fågelklubb då den tyvärr inte leder någonvart men erbjuder mig samtidigt att möta natur- och skogsintresserade kommuninvånare på en liten skogspromenad där jag berättar lite om hur jag försöker bedriva mitt skogsbruk på ett så ansvarsfullt sätt det går för både naturvården och nästa generation skogsbrukare på gården.

Det är bara att höra av sig, dialog är alltid en framgångsfaktor!


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa