Videon är inte längre tillgänglig
Våren 2011: totalt mörker efter en hemsk säsong som var blytung hela tiden.
Våren 2016: total lycka efter en glimrande säsong som var underbar från start till mål.
Snacka om resa som Västerviks IK har gjort. Och allt inom en så pass liten tidsrymd som bara fem år.
Men det som inte dödar, det stärker en, sägs det. Det är ett ordspråk som sannerligen passar in på vad VIK har gått igenom.
Föll med 13-4
Låt oss ta det här från början, från säsongen 2010/2011. Då gick Västerviks IK verkligen igenom ett stålbad.
Inför säsongen hade VIK dragits med ekonomiska bekymmer. Det gjorde att de började sent med lagbygget, de fick i mångt och mycket värva det som blev över, och visste att en tuff säsong väntade i den södra Hockeyettan.
Men att det skulle bli så extremt kärvt som det faktiskt blev – det hade nog ingen räknat med. I grundserien vann VIK bara fyra av 27 matcher och var solklar jumbo, upp till Gislaved som kom näst sist skiljde det 14 poäng.
Mest genant var förlusterna med 4–13 mot Kristianstad och 0–8 mot Olofström i sista omgången.
– Det är så jäkla tråkigt när man ser vissa spelare som inte ger allt. Man kan ha en dålig dag, men att inte gå 100 procent, det funkar inte, sa den besvikne VIK-tränaren Fredrik Green efter nederlaget mot Kristianstad.
Inte nog med alla sportsliga motgångar. I slutet av november avled VIK-backen Tobias Bork.
– Ishockey är väldigt långt bort för tillfället, sa Tomas Lind, sportchef i VIK.
Livet var hemskt
Efter grundserien väntade fortsättningsserien för VIK. Trots en uppryckning kunde laget inte förmå sig att undvika negativt kval, det avgjordes till VIK:s nackdel i sista matchen borta mot Mörrum. VIK låg under med 5–0, reducerade till 5–4, men kom inte närmare än så.
Väl i det negativa kvalet fick VIK en rejäl kalldusch i första matchen. Borta mot Tyringe blev det förlust med 4–10.
– Vårt spel är under all kritik i dag, sa en besviken Philip Skännestig.
Stortorsken i Tyrs Hov kanske var ett tecken. För trots att VIK även här stretade på hyfsat och skapade sig chanser att överleva, blev det degradering. Återigen var det i sista omgången som de föll när Gislaved slog VIK med 4–2.
– Det är helt otroligt hur många livlinor vi har haft och som vi inte har tagit vara på. Jag vet inte varför vi inte har lyckats. Det har varit en jävligt tuff säsong, konstaterade Niclas Heed.
Lagkaptenen Joakim Englund fyllde i:
– Det här känns för jävligt. Tyvärr var vi hypernervösa och vi har satt oss i klistret under hela säsongen, sa en bedrövad Joakim.
Just då kändes hockeylivet hemskt för Englund – tänk om han då hade anat hur samma liv skulle leka nästan exakt fem år senare och vilka framsteg han skulle vara med om på vägen dit. Kapten Englund och Thom Nordin är de enda spelarna som har varit med på hela resan som VIK har gjort från tvåan till Allsvenskan.
Blev första pusselbiten
För efter det tunga uttåget ur Hockeyettan fick Västerviks IK börja om på ny kula. Och med facit i hand var det precis vad klubben behövde.
De har därefter tagit steg framåt för varje år. VIK började som en grov och ganska hafsig diamant, som med tiden slipades till perfektion.
Den första pusselbiten som visade sig bli oerhört lyckosam: värva in Mattias Karlin som ny tränare. 24 juni 2011 presenterades Karlin, han kom närmast från Örnsköldsviks HF i Hockeyettan.
– Det känns väldigt bra det här. Jag tror Mattias kommer passa perfekt för att leda laget. Jag tycker det har varit överdrivet mycket prat om panik. Vid den här tidpunkten förra året hade vi inte en enda spelare under kontrakt. Jag har varit lugn hela tiden och vi har haft flera krokar ute hela tiden, det går inte att bara snöa in sig på ett spår, sa sportchefen Tomas Lind.
Karlin själv sa så här om att komma till VIK:
– Hockeyn är mitt liv liksom. Jag satsar fullt ut på tränarrollen och siktar givetvis så högt upp som möjligt. Att föra upp VIK till division 1 vore inte helt fel.
Jo tack, att föra upp VIK till division 1 lyckades han onekligen med, och mer därtill.
Hemvändarna bidrog
I nystarten i division 2 fick två gamla spelare en betydande roll. Alexander Johansson och Ragnar Karlsson vände hem till VIK och bidrog starkt till att sejouren i tvåan bara blev ettårig.
– Jag har fått tillbaka glädjen och det är roligt igen. Det är lite mer känsla när man spelar för moderklubben, sa "Ragge" innan säsongen tog vid.
Grundserien var inte optimal sett till de höga förväntningarna för VIK:s del, men de vann ändå en övervägande majoritet av matcherna och slutade till slut tvåa, efter Tyringe men före Värnamo och Limhamn. Under hösten åkte VIK på förluster mot lag som Boro/Vetlanda och Osby – något som känns helt främmande i dag.
VIK skulle dock bli bättre och bättre ju längre säsongen led. Egna produkter som Tomas Jörbrink, Andreas Lind och Niclas Heed gjorde det bra. För att spetsa till laget ytterligare inför kvalspelet värvade VIK, under uppmärksammade former, in amerikanen TJ Guidarelli. Dessutom tillkom den store backpjäsen Jason Beckett som skulle visa sig bli en general i försvarsledet tillsammans med Jonas Lennartsson.
Spelade en viktig roll
Namnmässigt hade VIK ett ruskigt starkt division 2-lag.
Guidarelli hade dock svårt att imponera till en början. Tekniken fanns där, men orken var inte den bästa.
– Hans utveckling har varit sämre än förväntat, sa coach Karlin.
VIK eliminerade dock Motala och Limhamn utan några som helst problem i play off-spelet, och det skall sägas att Guidarelli spelade en viktig roll med sin spelintelligens.
En kvalserie väntade. Där skulle VIK göra upp med Grästorp, Gislaved, Grums och Hammarö om två åtråvärda platser till Hockeyettan.
Optimismen var stor inför vad som stundade.
– Vi har riktigt positiv stämning i laget och det känns som att vi har en jättemöjlighet att ta steget upp nu när vi hamnade i E-serien, som på pappret är sämre än F-serien sa forwarden Andreas Bergström.
Bergström hade fog för det där. I kvalserien var VIK och Grästorp de överlägset bästa lagen och lade beslag på de två översta platserna med god marginal.
Klart från soffan
Avancemanget blev helt klart från soffan där VIK följde övriga matcher då det var deras tur att stå över omgången.
– Vi är tillbaka, skrek Philip Skännestig och Tomas Jörbrink i kör och gjorde sig redo att sluta upp med resten av laget i Tjusthallen för att fira återkomsten.
Det där blev alltså den första av två uppflyttningar inom loppet av fyra år. Ett skaplig facit får man lov att säga.
VIK var tillbaka i Hockeyettan – och tog sina första steg i vandringen mot Hockeyallsvenskan.
En vandring som är långt ifrån enkel, men som VIK har klarat av efter ett metodiskt arbete.
Hajpat nyförvärv
För att kunna hävda sig i Hockeyettan rustade VIK rejält. Elva nya spelare värvades in, däribland Joacim Hedblad och Emil Georgsson som kom tillbaka efter två säsonger i Vimmerby där de varit dominanta.
Inte nog med: dessutom anslöt en viss Patrik Karlkvist till Västerviks IK. En ung spelare som skulle visa sig bli en fantastisk värvning och som skulle vräka in poäng.
– Det har varit kul att se Patrik Karlkvists handledsskott under försäsongen, det är bland det värsta jag har sett, sa Mattias Karlin.
Starka ord, som inte ens var i närheten av att vara en överdrift.
Ett nyförvärv som på förhand var mycket mer hajpat än Karlkvist, men som inte lyckades alls lika bra även om han inte på något sätt var dålig, det var Eric Przepiorka.
Amerikanen med det udda efternamnet hade varit en stark poängmakare i Hockeyettan tidigare, och kom till VIK efter att han fått sparken från Olofström. Han hade hamnat i slagsmål med tränaren Tim Brithén och sedan var vistelsen i Olofström över.
Senare under säsongen kom också en viss Simon Mitman till Västervik. En spelare som skulle bli en stor publikfavorit med sitt aggressiva spel och idoga trash talk.
– Det jag säger skulle inte min mamma gilla och är inget som bör publiceras i tidningen. Kan jag få en bra spelare ur balans är det bra för laget. Sedan står jag alltid upp för mina medspelare vid olika situationer på isen, jag ser mig själv som lite av en fadersfigur där ute, sa Simon Mitman.
Bister avslutning
VIK hamnade i division 1 E där Vita Hästen var solklart bäst. VIK var länge med i kampen om att nå Allettan, men föll på målsnöret. Till slut var de tre poäng bakom Mariestad som tog den fjärde och sista platsen till Allettan.
En heroisk VIK-seger borta mot Vita Hästen i slutomgången, när VIK efter skador innan och under matchen, bara kunde mönstra elva utespelare, varav endast två var backar i vanliga fall, räckte inte då Vimmerby föll mot just Mariestad.
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var riktigt jobbigt i ett byte. I slutet av andra perioden kunde jag knappt stå upp av all mjölksyra, sa Patrik Karlkvist.
– Det är åt helvete för dåligt av Vimmerby att förlora, inflikade Simon Casselstrand.
En fortsättningsserie väntade där VIK och Tranås i en hård kamp gjorde upp om att vinna och knipa en play off-plats. VIK hade allt i egna händer, men förlorade med 1–2 mot just Tranås i näst sista matchen, det fällde dem.
– Just nu känns det för jävligt. Det var allt eller inget som gällde och vi försökte verkligen, sa Dennis Fröland.
VIK:s första säsong i Hockeyettan avslutades lite bistert. Men med facit i hand gjorde klubben det bra, de etablerade VIK i den högre serien, och redan säsongen efter skulle de ta ett kliv framåt i utvecklingen.
Det är ju så det har blivit under Mattias Karlins ledning. VIK har blivit bättre för varje säsong – i fem år på raken.
Saknade assisterande
2013/2014 fick dock exakt samma utfall i grundserien som säsongen innan. VIK kom femma, och hade tre poäng upp till Allettan. Den här gången var det Skövde som var framför.
Mattias Karlin hade ingen assisterande tränare under stora delar av vintern.
– Under matcherna är det mycket att hålla koll på och som det är nu får jag bolla idéer med mig själv, det hade varit bra att kunna bolla med någon annan. Vi kan dock inte ta in vem som helst, utan det måste vara någon som kan ishockey. Det går an för mig att vara själv i början, men det blir tufft i längden. Det är bara att gilla läget så länge, sa han innan seriestart.
En ny fortsättningsserie var i antågande, och en ny fight med Tranås om en biljett till play off. Det fanns vissa frågetecken kring VIK:s vinnarinstinkt då de hade fallit på målsnöret i avgörande lägen tidigare. Många trodde att det skulle bli samma visa igen.
Något stort på gång
I ett led att öka sina chanser värvade VIK in rutinerade Ola Svanberg, senast i Vita Hästen, då det fanns skadeproblem på backsidan.
Svanberg inledde med att bli målskytt mot Forshaga när VIK vann premiären.
– Jag tyckte det gick okej, kul att vara igång igen. Jag behöver få upp flåset och tempot framöver, så det gäller att jobba hårt så att jag kan hjälpa VIK att vinna serien, sa Svanberg.
Vinna serien var precis vad VIK gjorde. Faktum är att de distanserade Tranås med hela nio poäng. I den här vevan började VIK visa att något riktigt stort var på gång, och den känslan bara förstärktes i play off-fighten mot Tingsryd.
– Vi vet vad vi kan, och när vi får till spelet är vi riktigt bra. Efter jul har vi även hittat vägar att vinna matcher, även om spelet fungerat så där. Det är skönt att ta med sig. Jag tror att vi har bra chans att störa Tingsryd, sa Jonas Knutsson inför duellen.
VIK föll med 4–5 efter sudden i första matchen, hemma mot Tingsryd. Då trodde de flesta att Tingsryd skulle leka hem avancemanget på hemmaplan två dagar senare.
VIK ville dock annat och vann där med 3–2 efter sudden, trots att de bara hade tillgång till tre femmor och var tvingat att blixtinlåna unga trion Jesper Kokkonen, Rasmus Djerf och Filiph Engsund för att ens få ihop till det.
I den tredje och avgörande fighten tröt orken ändå för VIK. De stretade emot länge, men till slut vann Tingsryd med 5–2.
Det fanns ändå något vackert över vad laget presterade de där februaridagarna.
– Just nu känner jag bara en stor tomhet. Samtidigt är jag riktigt stolt över grabbarna eftersom vi har pressat Tingsryd, som är ett av Sveriges bästa division I-lag, i tre matcher. Det var det ingen som trodde på förhand, sa Patrik Karlkvist som var glödhet och som inte långt senare skulle få kontrakt med Mora IK i Hockeyallsvenskan.
Karlin fick en partner
VIK hade fått känna på hetluften. Och som bekant skulle den där hetluften bli betydligt hetare säsongen efter.
Ja, för när seriestarten under hösten 2014 närmade sig var det inget snack: den här gången skulle Västerviks IK ta sig till Allettan. Lagbygget såg potent ut, men man vågade bara hoppas lagom mycket innan det drog igång.
– Skövde vinner serien, Mariestad blir tvåa, vi trea och sen vill jag inte säga Vimmerby men tror att de blir fyra, sa Joacim Hedblad inför säsongen.
Nu fick också Mattias Karlin en partner bredvid sig i tränarstaben från start. Ragnar Karlsson anslöt som assisterande tränare.
– Jag har saknat hockeyn något enormt. Jag har blivit så sugen när jag varit och kollat på matcher, det har känts jobbigt att varken spela eller vara i båset och hjälpa till, sa Ragnar Karlsson.
– Det känns jättebra. Jag trodde väl inte själv på att ”Ragge” var sugen, men det var han. Han har förvisso ingen erfarenhet från en tränarroll, men han har stor erfarenhet av ishockey på hög nivå i många år och kommer att bidra med mycket. Mattias Karlin är också jättenöjd med det här, sa sportchefen Tomas Lind.
"Ett sjujävla krig"
När serien väl drog igång, så tog VIK Hockeyettan västra med storm. De stormade fram mot seriesegern som de tog med Tranås strax bakom sig.
Det enda riktiga bakslaget i grundserien var 1–4-förlusten hemma mot ärkerivalen Vimmerby i superderbyt. VIK hade fortsatta problem med Vimmerby, pendeln hade inte svängt ännu.
– Det är en bra fråga varför vi inte lyckas vinna mot dem. Det verkar helt enkelt som vi har svårt mot dem. Tyvärr kommer vi inte upp i den nivån som vi kan, sa en besviken Fredrik Asplund efteråt.
VIK tog sig i alla fall till Allettan södra. Där skulle de tampas med Tranås, Vimmerby, Skövde, Tingsryd, Troja/Ljungby, Kristianstad och Pantern.
Svårighetsgraden höjdes flera nivåer – VIK skulle nu sättas på prov ordentligt.
– Det var viktigt för alla inblandade i klubben att nå Allettan efter att ha stupat på mållinjen tidigare. Vi strävar hela tiden framåt och det var verkligen dags i år, sa Mattias Karlin.
– Det kommer att bli ett sjujävla krig där ute, det är en sak som är säker. Har vi ingen bra dag, då blir det heller inga segrar. Allt kommer att ställas på sin spets när det kommer till att inte drälla med pucken på blå eller inte vara rejäl i egen zon, sa Mattias Karlin.
Skrällde direkt
Redan i omgång 1 svarade VIK för en liten skräll då de betvingade Kristianstad, seriesegrare i södra. VIK visade med all tydlighet att de var redo för det här.
Någon förstaplats och gå direkt till kvalserien var det inte tal om. Den platsen tog Pantern, men VIK säkrade en fjärdeplats vilket gav spel i play off.
Ett play off-spel som skulle komma att bli ganska roligt, om man säger så.
Laget tog sig igenom de två första stegen – mot Mariestad och Hudiksvall – på ett tämligen bekvämt sätt med 2–0 i matcher. Det var i det tredje och sista steget som det brände till på allvar.
I ena ringhörnan: Västerviks IK.
I andra ringhörnan: Troja/Ljungby.
I vad som skulle bli en klassiker.
Expertisen var på det klara med att Troja var favorit, laget som säsongen innan spelade i Allsvenskan, skulle med stor sannolikhet gå vidare.
VIK ville annat.
Men det var en extremt jämn matchserie. Samtliga(!) tre bataljer gick till förlängning. Först vann VIK i Ljungby, sedan vann Troja i Västervik.
Inför en lyrisk hemmapublik i Plivit Trade-hallen i den tredje och avgörande dusten var det powerforwarden Linus Boström som blev matchhjälte för VIK, blott 15 sekunder in i förlängningen.
Det var brutalt för Troja/Ljungby – medan VIK var i himmelriket.
– Det blev en öppning sedan Jimmie Jansson gått på offensiven. Jag backcheckade deras back genom att lyfta på klubban. Först tänkte jag passa Fredrik Asplund som hade ett bättre läge, men de täckte av den passningen. Då fanns det bara ett alternativ kvar och det var att gå på mål, berättade Linus Boström och lade till:
– Jag är helt utpumpad. Det här betyder mycket, det ser man på de som har varit med och byggt det här laget. Glädjen är enorm.
"En fantastisk resa"
Västerviks IK var helt plötsligt framme i kvalserien. Ett gigantiskt kliv för en förening som åren innan inte ens hade nått Allettan.
Kvalserien blev en rolig upplevelse. VIK fick möta storheter som Södertälje SK och AIK. Något allsvenskt avancemang blev det emellertid inte, VIK slutade på femte plats och var fyra poäng under strecket.
Det var dock glada miner efter säsongens sista match hemma mot AIK. Publiken hyllade sitt lag och höll upp löpsedlar med texten "Tack för showen".
– Jag tänkte aldrig på kvalserien förrän vi var i playoff 3 mot Troja. Jag tror många i laget har gjort på samma sätt och det är nog bra. Vi har tagit det steg för steg och bara växt hela tiden utan att sväva iväg, sa Filiph Engsund.
– Det har varit en fantastisk resa. Jag kände tidigt att vi hade ett riktigt bra lag. Men att vi skulle nå så här långt, det hade man kanske inte kunnat tro. Vi ska vara stolta, sa Jens Andersson.
Victor Romfors visade prov på goda kunskaper inom spådom medan han tog en klunk öl:
– Det kommer kännas lite konstigt att inte spela några matcher nu. Men det är bara att börja med hård träning och vara väl förberedd inför nästa säsong, då ska VIK till Allsvenskan, sa Romfors.
Lovande värvningar
VIK fick onekligen smak på de heta matcherna. Spelarna och ledarna ville tillbaka dit – och började bygga en trupp med målsättningen att nå kvalserien igen.
Det fanns dock en viktig skillnad i inställningen: nu skulle verkligen VIK gå hela vägen och upp till Hockeyallsvenskan.
Om de var där för att se och lära våren 2015, så skulle 2016 bli året där de tog tillvara på all kunskap och slog ut i full blom när det gällde som mest.
VIK gjorde flera lovande värvningar under silly season, och fick dessutom behålla tunga pjäser. Där fanns ingenting att klaga på, truppen var bättre på pappret.
En sak var dock alla nyfikna på att se: hur skulle VIK hantera flytten från västra till den tuffare södra serien?
Tränaren Mattias Karlin välkomnade ändringen:
– Ingen har dött av utmaningar, sa Karlin.
Andra raka seriesegern
Nej, dö var det sista VIK gjorde. Faktum är att de snudd på dominerade i seriespelet. Det blev endast tre förluster och andra raka seriesegern för föreningen roddes i hamn.
Nyförvärven med stora förväntningar på sig, som Victor Öhman, Joakim Thelin och Oskar Drugge, motsvarade förväntningarna med råge.
I poängligan lade Joacim Hedblad, Thelin och Öhman beslag på de tre medaljplatserna, dessutom kom Sebastian Bengtsson femma.
Signalen var tydlig: VIK var inte att leka med den här säsongen heller.
– Förhoppningsvis spelar vi i Allsvenskan nästa säsong. Skulle VIK gå upp är inte valet svårt för min del, då spelar jag kvar. VIK har trott på mig hela tiden och då vill jag vara med på den resan, sa stabile backen Erik Gustafsson.
Tillhörde favoriterna
En ny alletta stod för dörren. Om VIK var underdogs förra säsongen, så tillhörde de favoriterna den här gången. På förhand var VIK, Troja och Södertälje lagen det snackades mest om – något av dessa skulle vinna serien och gå direkt till kvalserien.
– Det är helt klart en fördel att vinna serien. Se på Pantern och Sundsvall som gjorde det förra säsongen, båda lagen gick upp i Allsvenskan. Om vi inte vinner serien väntar tre oerhört svåra rundor i play off för att nå kvalserien, sa kapten Joakim Englund.
– Vi har ett ganska komplett lag och vi har det klart bästa spelarmaterialet. Kan vi sedan undvika att få några dippar i matcherna så blir vi svårslagna.
Två bortaförluster, mot Huddinge och Södertälje, under seriens första halva gjorde att VIK satte sig i ett ganska prekärt läge för att nå just tabellplaceringen i topp.
I förlusten mot SSK dominerade dock VIK matchen och kunde bära med sig hyfsat ljusa vibbar.
– Vi har mycket positivt att ta med oss från den här matchen ändå. Vi ska inte gräva ner oss för det här, utan jobba vidare. Vi vet att vi har vad som krävs, sa Sebastian Bengtsson.
– Västervik är det solklart bästa laget vi mött den här säsongen, de är bättre än Troja, sa SSK:s Jonas Westerling.
För efter nederlaget i Scaniarinken – då vann VIK rubbet. De visade stor styrka när det drog ihop sig. 6–0-krossen i hemmamatchen mot Södertälje blev symbolisk för att de bara skulle lägga beslag på seriesegern.
– Det känns otroligt skönt. Vi är värda det här, jublade egne produkten Viktor Lindell och adderade:
– Det känns speciellt helt klart. Det trodde jag väl inte att jag skulle få göra för fyra–fem år sedan. Men när jag kom till laget inför den här säsongen märkte jag direkt att vi hade något bra på gång.
"Som en sjätte spelare"
Inte nog med direktbiljetten till kvalserien. Det tidigare Vimmerbyspöket som inneburit flera tunga derbyförluster suddades ut den här säsongen.
5–2 vann VIK med i den här säsongens sista match lagen emellan – detta inför en stor skara VIK-fans som håll hov i Vimmerby ishall.
– Det känns riktigt bra att kunna ge en vinst till alla som åkte hit och stöttade oss. Den här segern är för dem, sa Victor Öhman som betonade betydelsen av publikstödet:
– Många kanske inte tror att det är så viktigt. Men jag tycker att det betyder jättemycket. Det blir som en sjätte spelare för oss på isen som ger oss extra energi.
Frågan är när VIK och Vimmerby möts i hockeyderbyn igen? Nu har VIK nya superderbyn mot IK Oskarshamn att vänta i stället.
Direkt efter sista omgången i Allettan gav Mattias Karlin sina spelare en vecka ledigt från isträning. Därefter började de köra hårt inför vad som komma skulle.
– Vi kommer att inleda med att ha ledigt en tid. Det behövs, både mentalt och fysiskt. Jag tror inte på att träna stenhårt varje dag fram till kvalserien. Ett litet break, med annan träning än på is till en början blir perfekt. För när vi väl är på is, då ska det vara full fart, sa Karlin.
Hittades i grannkommunen
Under de nästan fyra veckorna innan kvalserien startade drabbades VIK av en jobbig skada. Målvakten Henrik Hjerpe var tvungen att avbryta säsongen.
En ny burväktare behövdes värvas in. Och VIK hittade lösningen i grannkommunen till väst, detta i form av Linus Lundin som gjort succé i Vimmerby.
En ganska känslig övergång, men som senare skulle visa sig bli guld värd.
– Ända sedan VIK hörde av sig första gången har jag varit sugen på att fullfölja säsongen med dem. Jag vet att det är mycket rivalitet mellan klubbarna, men sportcheferna har löst det på ett bra sätt. Jag fick lägga av vid den här tiden med Hammarby förra året, så det ska bli jättekul med några månader mer hockey i år, sa Linus Lundin.
9 mars var det nedsläpp för kvalserien. VIK inledde med att möta Borlänge. Det var en match som VIK bara skulle vinna, det fanns inget annat.
– Slår man inte Borlänge har man inte i kvalserien att göra, sa en optimistisk Eric Backman.
Det blev ingen seger – det blev en total chock då dalmasarna vann med 4–1.
– Visst, vi hade suttit på en buss länge, men det finns ändå gränser för hur det får se ut och den gränsen passerades kraftigt, sa Karlin.
Direkt så skapades viss tveksamhet kring VIK. Skulle de verkligen kunna upprätthålla det fina spelet hela säsongen? Speciellt i kvalserien där alla matcher är tuffa och att de just hade förlorat mot den "lätta" motståndaren Borlänge?
Kvittona avlöste varandra
Vi borde ha vetat bättre. Västerviks IK 2015/2016 är något alldeles speciellt.
I andra omgången tog de en kämpaseger mot Troja/Ljungby efter straffar – därefter började trepoängarna radas upp.
The Big Red VIK Machine hade kuggat i.
De allsvenska lagen Asplöven och Sundsvall lades på rygg. Borta mot Södertälje vände VIK 0–2 till 5–2. Kvittona avlöste varandra.
Det började lukta Allsvenskan lång väg om VIK. Hockeytemperaturen i stan steg till kokpunkten. Med tre omgångar kvar åkte VIK upp till Norrland för att ställas mot Asplöven – tre poäng där och det skulle se ruskigt bra ut.
– Men jag har bara fokus på nästa match som i det här fallet är Asplöven. Tar vi tre poäng där, då kan vi börja tala om Allsvenskan kanske, sa Simon Mitman och fortsatte:
– Men det är inget snack om att vi har ett bra läge. Hade någon sagt att vi skulle ligga tvåa med fyra poäng ner till strecket med tre omgångar kvar, då hade jag tagit det alla dagar i veckan.
I knivigt läge
Återigen hamnade VIK i ett knivigt läge under en match. När Asplöven, efter att ha dominerat andra perioden, fullt rättvist tryckte dit 3–2 i början av tredje – då talade ytterst lite för att VIK skulle få med sig något från Haparanda.
När slutsignalen hade gått, då var det annat ljud i skällan. VIK hade vänt till 4–3. De skaffade sig i och med detta ett gyllene läge att säkra den allsvenska platsen hemma mot Södertälje i den efterföljande omgången.
– Vi kan inte få en bättre chans att nå Allsvenskan, sa Emil Georgsson dagen efter triumfen i Norrbotten.
Det hade han så klart rätt i. Och det märktes redan under torsdagsförmiddagen att det var något extra på gång. Man kunde ta på anspänningen i hela Västervik. Från Jenny ända ut till Lucerna och Gränsö.
Prydligt publikrekord
Folk vallfärdade tidigt till Plivit Trade-hallen, det blev sedermera ett nytt prydligt publikrekord med 2 450 åskådare. Efter ett vackert tifo startade sedan den slutliga etappen mot Allsvenskan.
Och det blev en eriksgata.
1–0 gjorde Joacim Hedblad.
En liten sten föll från publikens och spelarnas axlar.
2–0 kom från Eric Backman.
Nu kunde man se konturerna av Hockeyallsvenskan.
3–0 producerades av Victor Öhman.
Nu skulle väl inget kunna stoppa VIK-maskinen?
4–0 trycktes dit av Victor Romfors.
Nej, de var ostoppbara. VIK gick på vatten. Publiken svävade på moln.
Till slut skrevs segersiffrorna till 5–1. Västerviks IK var klart för Hockeyallsvenskan.
Det perfekta slutet
Något som kändes som en utopi för fem år sedan var nu mer än verkligt.
– Jag fattar det fortfarande inte. Det har varit upp och ner de senaste säsongerna. Jag trodde aldrig att jag skulle gå upp i Allsvenskan med VIK, det känns riktigt häftigt, sa trotjänaren Thom Nordin.
Ett gediget arbete under flera års tid belönades. Det är idrott i sin vackraste form.
Ett stort äventyr fick ett perfekt slut för Västerviks Ishockeyklubb.
Nu väntar ett nytt äventyr i Hockeyallsvenskan.
*Alla citat är hämtade från Västerviks-Tidningen.