Direkt efter matchen mot Holland (jag tar mig själv rätten inte skriva Nederländerna som verkar vara kutym inom fotbollsbranschen numera) visste jag tre saker.

Jag visste att Sverige var klart för play off-spel till VM 2018.

Jag visste att Sverige kunde lottas mot antingen Kroatien, Schweiz, Italien eller Danmark.

Och jag visste att jag till varje pris ville undvika Italien.

Givetvis hade det blivit tufft vilket lag vi än hade ställts mot i play off. Det ingår om man är oseedad i lottningen. Men i min bok hade alla de andra tre varit klart mer angenäma än Italien.

I stället för en 50/50-kamp ser jag nu en 20-procentig chans för vårt älskade fotbollslandslag att nå VM nästa sommar. Det känns inte ett dugg bra.

Märk väl: de andra tre nationerna hade alla varit en jätteutmaning att brotta ner för Sverige. Men ingen av dem är något Italien. Det ska vi ha väldigt klart för oss.

Schweiz är spännande och har så varit i många år. Det finns gott om kompetens i Granit Xhaka (Arsenal), Stephan Lichtsteiner (Juventus), XherdanShaqiri (Stoke) och ValonBehrami (Watford). De vann dessutom varje match i sitt kval – förutom avslutningen borta mot Portugal där de föll och tappade gruppsegern och direktplatsen till VM. Framfarten i kvalet imponerar, men ta den ändå med en näve salt. Gruppen var svag med Ungern, Färöarna, Lettland och Andorra som övriga kombattanter. Italien hade gjort det minst lika bra.

Kroatien har namnmässigt ett lag som offensivt skrämmer mer än Italien. Luka Modric (Real Madrid), Mario Mandžukić (Juventus), Ivan Rakitic (Barcelona) och Ivan Perisic (Inter) är spelare som får det att vattnas i munnen. Det finns slagkraft framåt så det räcker och blir över hos det röd-vit-randiga landslaget (jag älskar deras tröjor). Däremot finns det frågetecken i de bakre leden. Helhetsmässigt är de sämre än italienarna – som aldrig hade slutat bakom Island över ett helt kvalspel.

Danmark hade varit både läckert och läskigt att möta. Att slå ut danskarna är det skönaste som finns, som inför EM 2016. Men att åka ut mot dem – jag vågar inte ens tänka tanken. För mig råder det dock inga tvivel; Danmark hade varit drömlottningen. Elegante Tottenham-stjärnan Christian Eriksen i all ära, vår egen trollgubbe i Emil Forsberg är inte så tokig han heller. Danmark huserade i den lättaste kvalgruppen utan en riktig toppnation. Polen var högst rankat och vann, bakom danskarna hamnade Montenegro, Rumänien, Armenien och Kazakstan. Om Italien hade vunnit den där gruppen? Dum fråga.

Italien som land är härligt på många sätt: pizza, påven, sixtinska kapellet, Venedigs kanaler, Colosseum, Pompeji och Glenn Strömberg.

Jag vill resa dit någon gång i livet. Jag vill ta in landet. Men jag vill för guds skull inte ha dem som motståndare i ett avgörande play off till VM.

Även om Italiens fotbollslandslag har tappat i glans de senaste åren, de ses inte på med samma obegränsade respekt som tidigare, de har blivit ifrånsprungna av övriga klassiska jättar som Spanien, Tyskland och Frankrike – så är Italien fortfarande fruktansvärt kompetenta.

Sverige står inför en stor vägg. Och då menar jag både bildligt och bokstavligt. För är det något som är lika självklart som att solen går upp i morgon också, så är det faktumet att Italien har få övermän taktiskt och defensivt.

Det kommer att krävas hjärna och hjärta och mer därtill från blågult.

En titt i historieböckerna (läs: Wikipedia) gör det här ännu mer fasansfullt.

Fotbolls-VM har spelats sedan 1930. Italien har varit med samtliga år utom premiäråret och 1958. De har deltagit i 14(!) raka VM och är bara slagna av Braslien när det kommer till antal.

Sverige har en dinosaurie att ta sig an.

Men nu står vi här. Med lottningens facit i hand. Vi kan inte göra annat än att gilla läget.

Först fick vi både Frankrike och Holland i gruppen. Och nu blev det Italien i play off.

Fotbollsgudarna har bestämt sig.

Sverige ska inte få någon behaglig resa till VM.