1) Bartosz Zmarzlik, Polen

– Den vilde polacken inledde svajigt i fjol, vilket spolierade hans medaljdrömmar. Avslutningen imponerade stort och när Zmarzlik är i slag – då kan han köra om vem som helst, hur som helst. Är mogen för ett individuellt VM-guld nu.

2) Jason Doyle, Australien

Artikelbild

| Nicki Pedersen

– En mer värdig guldmedaljör än vad Doyle var i fjol är svår att hitta. Var genomgående världens bäste och kommer glöda även i år. Doyle är en maskin. Mättnadskänsla över guldet? Skulle inte tro det.

3) Fredrik Lindgren, Sverige

– Jag felbedömde "Freddie" totalt inför 2017. När jag mer eller mindre hade räknat ut honom i den absoluta världstoppen bjöd han på en briljant säsong, fram till skadan satte stopp. Nu när närkingen har fått känna på det ljuva livet i toppskiktet tror jag inte att han faller därifrån.

4) Tai Woffinden, Storbritannien

Artikelbild

| Jason Doyle

– En naturlag: Woffinden är alltid med och slåss om medaljerna. 2018 kommer inte att vara ett undantag. Hans två VM-guld kan lika gärna bli till tre. Elegant som få på ovalerna, och har en höjd som är svårslagen.

5) Emil Sayfutdinov, Ryssland

Artikelbild

| Greg Hancock

– Den kvicke ryssen var bra den gångna säsongen, men jag hade nog väntat mig ytterligare lite speed. Han fick inte ut max av sin potential, vilket kostade honom en medalj. Jag garanterar absolut ingen slutlig pallplacering i år heller, men jag garanterar att Emil kommer vara där och sniffa.

6) Patryk Dudek, Polen

Artikelbild

| Fredrik Lindgren

– Som nykomling i fjol gjorde Dudek stor succé. Utmanade länge och väl Doyle om mästartiteln och tvingade australiern att göra det ruskigt bra. Jag ser ingen anledning till att Dudek ska falla igenom, hans starter och grundkapacitet är skyhög. Däremot kan det bli en liten, liten försämring placeringsmässigt.

7) Artem Laguta, Ryssland

– Den mindre profilstarka av de två Laguta-bröderna har gjort en full säsong tidigare i GP-serien, 2011 som 21-åring. Då var han inte alls redo och hamnade i botten. Nu är det en annan Artem på banorna. Förra säsongen var riktigt stark från hans sida och han kommer träda in i finrummet med högt självförtroende och en känsla av att han inte har något att förlora. Det kan bära en bra bit.

8) Martin Vaculik, Slovakien

– Vaculik hade tur som fick wild card. Han kom visserligen nia, men då ska vi komma ihåg att Nicki Pedersen, Greg Hancock och Niels-Kristian Iversen missade mängder av deltävlingar. Jag har dock en övervägande god känsla kring Vaculik. Slovaken går framåt för varje säsong och kommer att bråka ordentligt med de stora stjärnorna.

9) Przemyslaw Pawlicki, Polen

– Piotr Pawlicki åkte ur GP-serien efter två år, men familjen Pawlicki håller sig kvar. Nu är det storebror Przemyslaw som ska visa vad han går för på den här nivån. Jag ser ingen omedelbar succé, men jag ser en polack som kommer älska varje heat i varje tävling. Det här har han längtat efter.

10) Greg Hancock, USA

– Jag känner stor beundran för Hancock, denna evighetsmaskin. Han har klarat sig från allvarliga skador under många år, till det smällde till rejält förra året och säsongen var över innan den ens kommit halvvägs. Hur studsar amerikanen tillbaka? Det ska vi bli varse om. Jag tror att han kan glömma medaljstriden, men Hancock har motbevisat mig förr.

11) Maciej Janowski, Polen

– Janowski överraskade stort på mig förra året. Jag borde kanske inte tippa honom i botten igen, men jag gör det ändå. Han är en skicklig chaufför – i det här sällskapet ska han dock inte räcka till för två så suveräna säsonger på raken.

12) Matej Zagar, Slovenien

– Den gode Zagar gör sällan bort sig, men han når heller aldrig de stora höjderna. Det är lite så jag tror att hans 2018 blir även här: ljummet.

13) Nicki Pedersen, Danmark

– Hann bara köra två deltävlingar innan den allvarliga nackskadan ödelade speedwayåret för den omstridde dansken. Nicki påstår sig vara i toppform fysiskt och lär alldeles säkert göra bra ifrån sig i ligorna. När allt ställs på sin spets i GP-serien har jag emellertid svårt att se att han ska nå någon större framgång.

14) Chris Holder, Australien

– Att ge Holder ett wild card var helt åt skogen om ni frågar mig. 2012 års världsmästare får nu en sista chans att visa att han kan göra avtryck i det här sällskapet. Jag hyser stor skepsis.

15) Craig Cook, Storbritannien

– Har ni saknat en "Chris Harris" i GP-serien? Varsågod, här har ni en ny sådan. Cook ska dock inte skämmas för sin plats här, han kvalade in av egen kraft. Men klart att han får en görtuff tillvaro.