Hansi var musiker, kulturentreprenör och framförallt festivalarrangör. 1966 tog han över arrangörskapet av Visfestivalen tillsammans med Lars "Frosse" Frosterud. När "Frosse" drog sig tillbaka fortsatte Hansi i egen regi. Det blev 47 festivaler innanför de gamla medeltida murarna under Hansis ledning.
Under många år fick Hansi kämpa i motvind. Festivalens kringarrangemang var starkt ifrågasatta av en högljud opinion. När de nådde stormstyrkor stod Hansi upp och försvarade sitt livsverk. Han ansåg att hans väg var nödvändig för festivalens utveckling och överlevnad.
Men efter hand sänkte kritikerna tonläget. Hansis väg möttes av mer förståelse. Han blev utsedd till årets västervikare och fick tidningens kulturpris. Visfestivalen lunkade på utan större strider. Kritikerna fick dock ny luft under vingarna när diskussionerna kring Slottsholmen och Visans hus blossade upp.
När "Östen med resten" under hösten reste runt med sin hyllningsturné till Hootenanny Singers i landet var Hansi redan hårt märkt av sin sjukdom. I Lund sammanstrålade de gamla vännerna från Hootenanny Singers och många andra från den tiden för att minnas och låta sig hyllas. Det blev en oförglömlig kväll för dem som var med. I den fashionabla sexrumsvåningen i kvarteren norr om Clemenstorget hade Hansi och hustrun Maj bjudit in till lite mingel innan den extrainsatta föreställningen på Stadsteatern skulle börja. Andes Steiner var där för Västerviks-Tidningens räkning. Han berättar:
– Hansi var både mycket glad och rörd. Han tyckte att det var fantastiskt att "Östen med resten" hade tagit sig an Hootenanny Singers låtar.
Hansi Schwarz är född i München av en ursvensk mamma från Värmland och en tysk pappa. Sitt sydtyska blod var han mycket stolt över. Han påpekade gärna att han var "bayrare".
Hans första resa till Sverige var livsfarlig. Han kom hit tre år gammal, i en av de vita bussarna strax efter krigets slut 1945. Det var våren när Europas krigströtta folk åter vågade tro på framtiden och livet. Flykten mot freden i Sverige genom ett sönderslitet Tyskland bar han med sig genom livet – även om barnets minnesbilder var suddiga och oskarpa i konturerna.
Familjen återvände till München. Det var inte lätt att växa upp i Tyskland åren efter kriget. Det fanns dåligt med pengar och Hansis drömmar om att få gå på hotellskola i Schweiz och bli direktör grusades tidigt. Istället kom han till Västervik 1958. Hans mamma hade en släkting som var lärare på läroverket. Släktingen ordnade så Hansi blev extraelev. Den 16-årige ynglingen trivdes direkt i Västerviks högre allmänna läroverk. Det var en helt annan skola än den han hade lämnat hemma i München.
I läroverket sökte han och fann likasinnade grabbar, som delade hans musikintresse. Hansi startade flera grupper innan Hootenanny Singers såg dagens ljus och vägen mot ära och berömmelse kunde påbörjas. Det blev en rad hits och svensktoppsettor för den unga Västerviksgruppen. ”Gabrielle”, ”Björkens visa”, ”Omkring tiggarn från Luossa” var några av dem. Melodier som för tankarna till ljuva svenska sommarnätter och lummiga folkparker.
När de andra killarna ryckte in i lumpen började Hansi plugga företagsekonomi i Lund. Studierna blev inte exemplariska. Turnélivet krävde sitt pris. Men han rotade sig i Skåne. Han pendlade mellan Lund och Västervik under alla år. Under Hootenannyåren höll Stikkan Andersson en vakade hand över gruppen. Det ledde till kontakten med Hepstars och Benny Andersson. Den bidrog till att Hansi Schwarz så småningom blev ABBA:s förste internationelle turnéledare.
Hansi Schwarz har varit en av dem som satt Västervik på kartan. Hela landets, och många internationella, visartister har stått på slottsruinens scen. Det var bara en artist som han gärna hade sett i ruinen, som han inte lyckades övertala, har han berättat.
– Ulf Lundell!
Hansi Schwarz sörjes närmast av hustrun Maj och tre barn.