Anledningen till utmärkelserna är hans arbete med skogsmark. 1962 och 1982 tilldelas Söderskogen Sveriges Skogsägares skogspris för Kalmar län. Motiveringen lyder väl genomförda röjningar och gallringar. 1991, är det dags för pris igen. Årets viltvårdspris av Västerviks norra Jaktvårdskrets.
- Alla hinner nog få en utmärkelse om man får leva över 90 år som jag, säger Otto Hedin och ler.
I en mapp ligger gulnande tidningsurklipp. Otto har sparat artiklarna om utmärkelserna. Han har även skrivit ner skogens historia. Så långt bakåt som till år 1612. Söderskogen avstyckades i slutet av första världskriget och köptes då av en cellulosafabrik. Men 1932 blev det problem och fastigheten såldes till ett sågverksbolag. Under några år sågades virke från fastigheten
- I slutet av 1930-talet ansågs det att skogen var slut och fastigheten blev till salu. Det var då min familj kom in i bilden, min far köpte fastigheten 1942.
När familjen tog över skogen användes den mest som betesmark. Nu påbörjades rensning av skogsbestånden. Ett statligt huggarläger upprättades under länsstyrelsens ledning med Otto som ledare. Mycket skräpskog fanns kvar men den dög bara till bränsleved.
- Först arrenderade jag gården av familjen och 1952 köpte jag den, berättar Otto.
I Söderskogen har han satt 500 000 skogsplantor och förvandlat dåliga och glesa bestånd till förnämliga skogar. Därefter har arbetet följts upp med ungskogsröjningar och gallringar. År 1952, var upprensning och städning av bestånden i stort sett klart.
- Det är så himla viktigt att sköta om sin skog, för att den ska må bra. Gör man inte de kan inte skogen växa till sig på ett bra sätt.
Att han fortfarande brinner för skogen märks tydligt. Otto går ut varje dag fortfarande och sköter om skogen. Trots att det nu är hans söner som tagit över marken.
- Jag går ut i flera timmar och röjer ungskog. Då tar man ner de små plantorna och sparar de grova stamträden. Det är viktigt för att få ett bra bestånd. Reinfeldt tycker att man ska jobba till 75 års ålder. Jag brukar säga till 90 år, säger Otto Hedin och ler.