När Ulla Ulfsäter gått bort vid nittiofem års ålder i maj hittade ett av hennes barnbarn några förmaningar på ett litet papper i mormors väska. Ej döma, Möta med ett leende, Tolerans och humor. Ta hänsyn till andras synpunkter.
Inga lätta uppmaningar, men Ulla följde dem noga. Hon hade inte bara självdisciplin utan även vad Shakespeare kallar the milk of human kindness. Livet var inte alltid lätt, även om hon levde i goda materiella omständigheter under det långa äktenskapet med industrimannen Esbjörn Ulfsäter, ägare till Westerviks Pappersbruk och andra företag i samma bransch. Esbjörn Ulfsäter drev sin industrigrupp med stor framgång.
Ulla var född och uppvuxen i Stockholm. Hennes pappa Arre Essén blev stadsarkitekt i Västervik, där Ulla träffade sin blivande man. De fick fyra barn. Ulla delade sin tid mellan familj och umgängesliv, inte minst med Esbjörns omfattande affärskontakter från olika länder. Paret Ulfsäter reste också mycket tillsammans.
Livet förändrades naturligtvis när Esbjörn gick bort år 1996. Liksom många andra kvinnor som levt med framgångsrika, dominerande män blev Ulla alltmer självständig sedan hon blivit änka. Allt eftersom familjekretsen växte blev hon en självklar medelpunkt för de egna barnen, elva barnbarn och sex barnbarnsbarn.
Själv var jag Ullas svärson från år 1963 till 1982. Vänskapen kom att bestå. Ulla var en praktisk kvinna, på en gång illusionslös och kärleksfull. Människorna i hennes närhet fick närhet och tröst. Jag tror hon lärde sig mycket genom att lyssna till andras problem, inte minst att se sig själv med distans och humor. Minne och omdöme förblev glasklart ända in i det sista. För att nu ta till en filmtitel tycker jag att Ulla mer än någon annan jag träffat hade borgerskapets diskreta charm.
Ulla Ulfsäter sörjes närmast av sina barn Susanne, Agneta, Joen och Beata. Ulla Ulfsäter vistades vid sin död i Stockholm.