Fasansfull katastrof krävde tio människors liv

Katastrofen inträffade vid halvtvå-tiden på eftermiddagen. Den fasanfulla olyckan beskrevs redan samma dag i tidningens senare nummer och i ett extrablad. Veckobladet berättade om sju döda och två skadade. I onsdagstidningen, som vi i huvudsak hämtat våra uppgifter ifrån, korrigerades siffrorna till fasansfulla tio döda, varav sex av dem var från Västervik. De fyra övriga var militärer som var här för att desarmera minan. Det var en fiskare som hade hittat minan flytande i vattnet 400-500 meter utanför Gränsö udde. Han var ute med sin son på en fisketur och var "djärv nog att plocka pjäsen i båten" och ta med sig den till land där han meddelade polisen om sitt olycksaliga och dödsbringande fynd. Fyrmästaren C E Lundgren från Spårö befann sig i stan under söndagen och polisen bad honom titta på fiskarens fynd. Pjäsen såg inte ut som de minor man hade sett förut. När Lundgren kom till platsen låg den kvar i fiskarens båt. - Det är en mycket farlig pjäs det där. Det är en riktig helvetesmaskin. Vad ni än gör, så handskas försiktigt med den, sa Lundgren. Han ansåg att den aldrig skulle ha plockats upp ur vattnet överhuvudtaget. Men eftersom skadan redan var skedd så ansåg han att det var bäst att den togs i skydd och förvar så ingen obehörig kom i kontakt med den. Fiskaren som plockat upp minan hade trott att det var en torped och för såna kunde man få hittelön. Det visste han. Lundgren berättade att för en mina kunde han räkna med fem kronor, (som en liten jämförelse kan vi berätta att ett lösnummer av VT kostade sju öre och en helårsprenumeration sex kronor) innan han gick hem och meddelade amiralitetet i Stockholm om fyndet. Fiskaren och en konstapel lyfte sedan upp minan på bryggan och in i sjöboden vid Glasbruket (ungefär där Technipur ligger i dag). Hur detta kunde ske utan en olycka, beskrivs som ett mindre underverk. Vid middagstid på måndagen anlände vedettbåten 13 från Stockholm för att desarmera minan. Sprängexperterna plockade ut den ur sjöboden och gick ut mot sjökanten. När de var cirka 20 meter från stranden exploderade den. Det blev en våldsam detonation, som skakade hela stan. Veckobladet beskrev ohyggliga scener. Massakrerade människokroppar hade slungats åt alla väderstreck ut från olycksplatsen. Många människor som sökt sig till Glasbruket möttes av skräck och förvirring. Tidningen beskrev olycksplatsen med en fasansfull detaljrikedom. Dagens mest förhärdade likjägare i kvällspressen framstår som försagda konfirmander vid en jämförelse med Veckobladets förfärande brutala skildring. Vi tänker bespara er de mest ruggiga beskrivningarna och förmodligen chefen en dust med pressombudsmannen. Men vi kan konstatera att det var en bild av förödelse av en obeskrivlig gräslighet, som Veckobladet förmedlade. När räddningsarbetet drog igång var två personer fortfarande vid liv. Den ene dog på väg till lasarettet och den andre strax efter framkomsten. Samtliga tio som hade varit i närheten vid detonationen omkom. Vad som förorsakat katastrofen visste man inte. De som kunde ge svar fanns inte längre bland dem. Men kaptenen på vedettbåten hade berättat för fyrmästare Lundgren tidigare på måndagen att den svenska flottan aldrig sett en mina av den typ som man nu skulle gå i klinch med. Inom flottan ansågs det för övrigt inte speciellt riskfyllt att "oskadliggöra dylika pjäser". Kriget hade lärt dem hur man skulle göra . Västervik var en stad i chock och djupaste sorg. Landshövding Falk skickade telegram till borgmästare Hallbert där han beklagade det inträffade. Han skrev: "Djupt upprörd öfver den fruktansvärda olyckan ber jag eder benäget till de omkomnas anhöriga framföra mitt varma deltagande." Landshöfding Falk.

Fasansfull katastrof krävde tio människors liv

Måndagen den 6 maj 1918 är en av de mörkaste dagarna i Västerviks moderna historia. Tio man förlorade livet vid en minexplosion vid Glasbruket.