Raggarna kom i samlad trupp till världspremiär på Palladium

Premiären hade blivit försenad. Anledningen var att Statens biografbyrå hade ställt sig tveksam till en del av de mer realistiska scenerna i filmen. Kit Colfach hade några dagar tidigare varit uppe i Stockholm och argumenterat starkt för de delar som censuren ville sätta saxen i och klippa bort. Det handlade om en krock och några operationsscener som blev allt för blodiga för statens smakdomare. - Jag framhöll att man inte kan leka blindbock med verkligheten. Jag gjorde gällande att realismen har ett uppfostrande syfte och ungdomen inte är betjänt av att få livets realiteter serverade i bomullsförpackning, sa Kit Colfach några dagar före premiären till VT. Filmen handlar i korthet om den unga och väluppfostrade flickan Susanne som dras in i ett raggargäng. Hon råkar redan första kvällen med gänget ut för en bilolycka och hamnar på sjukhus med skallskador. Under resans gång får man följa hur hennes personlighet förändras Allt ståhej kring filmen hade naturligtvis stegrat intresset inför premiären. Antalet platser för allmänheten var högst begränsat. Det fanns bara 135 biljetter att köpa. De första i kön utanför Palladium hade varit där fyra timmar innan föreställningen skulle börja. Massor av köande blev utan biljetter. Men de kunde trösta sig med att det gick flera föreställningar redan dagen efter - på lördagen och flera veckor framåt fylldes salongen. När de inbjudna ur premiärpubliken började anlända lyste pressfotografernas blixtar upp marskvällen på Brunnsgatan. Raggarna kom i samlad trupp och efter dem kom den för kvällen rikt representerade adeln, skrev VT och räknade upp alla celebriteter som hedrade filmskaparna med sin närvaro. Kit Colfach intog podiet en stund innan filmen skulle börja rulla och berättade på sitt "chosefria och varmhjärtade sätt" om syftet och tillkomsten av filmen. - Den som känner Kit Colfach en smula vet att han bakom sin slängiga charm döljer en myckenhet av socialt patos och hans filmer är ett konkret uttryck för detta, skrev signaturen Ellson (Sune Garpenby). VT satsade stort på premiären. Arne "Berget" Holst och Sune Garpenby skötte nyhetsrapporteringen och tidningens chefredaktör Arne Lindström recenserade. Han öste beröm över skapelsen, som var gjord av idel amatörer. Susanne Ulfsäter var "förtjusande i sin trubbiga charm". Arnold Stackelberg "verkar manlig på ett trevligt sätt under busfasonerna", skrev Lindström. "En sak är säker: att Elsa och Kit Colfachs film har ett utpräglat publiktycke utan att vara banal eller insmickrande. Den bör gå för pukor och trumpeter. Och det är den värd", avslutade Arne Lindström. När ridån gått ner på Palladium och applåderna tystnat fortsatte premiärkvällen med supé på statshotellet och vidare med vickning hemma hos familjen Ulfsäter, berättade VT denna lördag för snart 50 år sedan.

Raggarna kom i samlad trupp till världspremiär på Palladium

Det rådde filmfeber i stan. Kit och Elsa Colfachs omdiskuterade raggarfilm "Susanne" kunde - sent omsider - ha premiär i Västervik.