Träbyggnaderna brann ner och verkstadshuset av sten var svårt spolierat, skrev VT. Då var VT en eftermiddagstidning och kunde berätta om branden samma dag.
Tack vare att vinden var västlig undgick varmbadhuset mittemot att fatta eld. Däremot letade sig gnistor över till Slottsholmsrestaurangen 100 meter bort, som fick vattenbegjutas.
Branden upptäcktes vid tiotiden på förmiddagen och var under kontroll redan vid tolvtiden.
Tusentals personer kom och tittade på den pågående branden. Åskådarna stod på kajen vid Lilla Strömmen. Hade vinden legat på åt det hållet hade det varit fara för stan, enligt rapporten i VT.
I lokalerna som brann fanns Edlunds fiskrökeri, ett varumagasin för Tjust lantmannaaffär och en bil- och båtverkstad.
Bilden från branden är inlämnad av Bengt Nylander i Västervik.
Elden upptäcktes av rökeriets anställda strax före klockan tio, då de i en paus efter ett rökningspass skulle gå upp på tredje våningen i verkstadshuset för att därifrån titta på ett segelfartyg på väg förbi. På andra våningen såg de eldgnistor komma från husets översta våning. Uppe på tredje våningen öppnade de en lucka till vinden och då hade elden där inne blossat upp.
De ringde omedelbart till grosshandlarn som larmade brandkåren. De var snabbt på plats, efter 20 minuter.
"Lågorna slogs femtiotal meter upp mot skyn och det sprakade och knastrade i det torra trävirket" rapporterade VT. Vid elvatiden nådde branden sin kulmen och då rasade taket till det stora magasinet in, "med brak och oväsen".
Elden spred sig snabbt och det stod snart klart att det inte skulle gå att rädda de gamla träbyggnaderna. Men brandkåren jobbade oförtrutet på och "spydde kaskader av vatten över det brinnande bålet", för att i möjligaste mån dämpa elden och hindra den från att sprida sig till intilliggande bebyggelse.
I det närmaste boningshuset plockade Lambert Bjurström ut hela sitt lösöre och satte det i säkerhet, ifall elden skulle sprida sig. Men hans hus klarade sig bra.
På måndagen skrev VT att det fortfarande pyrde och rykte från brandplatsen, där bara gavlarna från stenhuset stod kvar.
Trähusen som brann ner var det gamla rökeriet och ett gammalt magasin, "som bekant ej vidare vackra att se på" enligt VT:s reporter. Boningshuset intill, där Vesta haft sitt kontor, skonades helt.
Vid branden förstördes ett stort lager spannmål på 125 ton, gödningsämnen, hela lagret av rökt strömming och mängder av tomma silltunnor och strömmingslådor. Bara ett parti mjöl på tio säckar kunde räddas.
Telefonledningen till Norrlandet gick över Vestas lokal och förstördes så det gick inte att ringa dit förrän den senare lagats.
På onsdagen efter branden redogjorde VT för polisutredningen. Den kom fram till att branden uppkommit antingen genom att gnistor spridits från skorstenen, eller genom självantändning. Det fanns mycket brandfarligt material i huset, både sågspån i trossbottnen och massor av trälådor till fisken. Dessutom fanns det ett parti kvarlämnade flaskor med skoimpregneringsmedlet Vestalin från Tillbergs tid, och en teori var att de hade självantänt av solen som lyste genom ett fönster.
Någon el var inte indragen i den del av huset där branden uppstått.
Dagen före branden hade arbetet i rökeriet pågått till klockan fem. Då kontrollerades elden till rökningen och det fanns bara glöd kvar. På lördagen pågick arbetet som vanligt.
Platsen där elden startat var ett låst utrymme som hörde till bil- och båtverkstan. Där hade disponenten S. A. Svensson och ingenjören Hilding Karlberg arbetat på bottenvåningen fram till klockan ett på natten till lördagen, och kommit tillbaka klockan nio nästa morgon. Då kände de röklukt men brydde sig inte om det eftersom de trodde att det kom från fiskrökeriet.
Vid branden var fastigheten försäkrad till 204 000 kronor. Redan första dagen uppskattades det brunna värdet till cirka 150 000 kronor, men det slutligen fastställda värdet blev 100 000 kronor.
För fiskrökeriet blev förlusten stor. Dagarna före branden hade flera nya maskiner installerats och grosshandlare Edlund uppskattade värdet av inventarier och lager till närmare 300 000 kronor. Här räktes 500-600 kilo fisk varje dag.
Försäkringen på lantmannaaffärens varulager hade höjts från 15 000 till 25 000 kronor dagen före branden. Men värdet på det brunna lagret uppskattades till 75 000 kronor.
Bil- och båtverkstan led inte så stora förluster, enligt dess ägare, då de hunnit få ut det mesta av lösöret när branden startat.
I den första artikeln om branden på lördagen berättas också om platsens historia. Tidigare kallades ön för Bränneriholmen eftersom det tidigare legat ett bränneri här. Det följdes under 1800-talet av en kakelfabrik, ett tunnbinderi, en mekanisk verkstad, en valskvarn, en snickerifabrik, en spikfabrik och Sveriges första garvämnesfabrik. Den senare startades av Erik W Tillberg 1905 men flyttades redan 1908 och blev AB Tannin. Flyttningen tog tio år och 1918 bildades handels- och industriaktiebolaget Vesta, som köpte byggnaderna. Men Vesta gick i konkurs efter ett par år. Ett par månader före branden hade fastigheten köpts av grosshandlaren J E Edlund som startade fiskrökeri och konservfabrik.
Det hus som var Vestas kontor hade använts som epedemisjukhus fram till 1890-talet.
Redan dagen för branden hade grosshandlare Edlund sagt till VT:s reporter att han skulle bygga upp fastigheten igen. Det gjorde han också. På 50-talet fanns Västerviks Fiskförsäljningsförenings rökeri i bottenvåningen på det nya huset, som han hade startat 1935 och drev fram till 1943. Sedan bodde han kvar på andra våningen. Rökeriet flyttade 1966 och huset revs i början av 1981.
Ingenjören Hilding Karlberg, som arbetade i bilverkstan där branden uppstod, startade sedan egen bilfirma. Året efter branden hade han flyttat till Hultsfred och börjat sälja Ford. 1930 flyttade han företaget till Vimmerby och det är idag Karlbergs bilaffär. Hilding Karlberg dog 1968.
Källor (förutom VT 1923):
Ingvar Sjöberg: Och ändå var det för inte så länge sedan, del 2, 1983
www.karlbergsbil.se