Ett tusental moderater deltar under helgen i "Sverigedagen", men det är ett stukat parti som samlas i Kista.
Moderaterna tycks fortfarande vara i chock efter att medlemmarna blev lämnade av sin ledare när de troligen behövde honom som mest. Fredrik Reinfeldt vägledde inte sina partikamrater under den parlamentariska kris som nästan tvingade riket till nyval.
Däremot lämnades de med Decemberöverenskommelsen. En överenskommelse som gör att borgerligheten får se på när Socialdemokraterna lägger budget tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – under i värsta fall två mandatperioder.
Det var att vingklippa Anna Kinberg Batra. Reinfeldts efterträdare som kröntes utan att medlemmarna fick någon ärlig möjlighet att säga sitt. Ställ bara den moderata partiledarprocessen mot Kristdemokraternas pågående, eller Centerpartiets tidigare och det blir uppenbart att en av landets mest toppstyrda partiledningar finns i Moderaterna.
Kinberg Batra har emellertid alla möjligheter att bevisa att hon representerar någonting annat. Att hon har stor respekt för partiets tradition av frihet och fritänkande och är beredd att omsätta den i sin politik. Ett utmärkt bevis för hon företräder ett annat slags ledarskap hade varit att öppet problematisera eller bryta Decemberöverenskommelsen, som både splittrat och förbittrat partiet.
Än så länge syns dock inte sådana takter i den nya moderatledaren.
Tvärt om tycks hon vara en förvaltare av den internkultur som utvecklades parallellt med Nya Moderaterna. Toppstyret består och den utlovande interndebatten om såväl valförlusten som överenskommelsen blev aldrig av. Vidare är riksdagsgruppen fortfarande hårt hållen och tjänstemän vittnar om hur lojalitet värderas högre än kompetens. Detta utöver sådant som att partiet inte längre lyckas att rekrytera den borgerliga intelligentian och att många moderata väljare inte känner sig hemma i partiets politik – partiet har flest missnöjda väljare tillsammans med SD.
Märkligt är därför att det inte heller på politikens område skymtas någon uppenbar förändring. Förvisso har partiets nya arbetsgrupper just satt igång arbetet med att utveckla politiken för den innevarande mandatperioden. Kinberg Batra har dock haft all möjlighet att staka ut nya riktlinjer för partiet under hennes linjetal. Förnyelsen har än så länge uteblivit, vid sidan att hon välkomnar ett medlemskap i Nato. Moderaterna har emellertid redan stämmobeslut på att landet ska ansluta sig till den transatlantiska försvarsalliansen – den som tyckt annat är Reinfeldt.
Moderaternas långa jakt efter att ständigt vara relevanta har i själva verket gjort partiet till en, i mångas ögon, nära på irrelevant och opålitlig kraft i svensk politik. Det är beklagligt, eftersom de borgerliga partierna aldrig kommer kunna återta regeringsmakten utan en stark moderat rörelse som borgerliga väljare faktiskt vill ledas och företrädas av.
Tur är att det finns många möjligheter till bättring innan riksdagsvalet 2018.