För Sveriges landsbygdsbefolkning är beskedet tråkigt då det innebär att det även i fortsättningen blir den som får ta smällen för de ökade rovdjursstammarna. I just rovdjursfrågan blir det tydligt hur det samhällskontrakt som gällt tidigare - att staten, genom bland annat tillåten rovdjursjakt, försökt att gynna landsbygdsbefolkningens utkomstmöjligheter - nu förändrats. Det är inte längre högsta prioritet när en allt större del av befolkningen bor i större städer och ser landsbygden mer som ett romantiskt rekreationsområde än ett utkomstområde.
Man måste samtidigt vara på det klara med att vargen som ett av våra naturliga vilt har en plats i Sverige. Men stammens storlek och djurens beteende kan inte bara lämnas därhän. Den behöver i högre grad än i dag vägas av mot andra intressen än det enögda EU-kravet på största möjliga antal.
En klen men ändå inte oviktig tröst är att det skall bli ökade möjligheter till skyddsjakt. Inte bara enskilda individer utan hela grupper skall få jagas. Det är viktigt, det har varit en stor brist i regelverket att hela vargrevir har kunnat vänja sig vid skadliga beteenden, som att röva hundar och tamboskap, utan att tillräckliga motåtgärder tillåtits. Det har fött en känsla av maktlöshet och svek från samhällets sida. Och är en viktig anledning till att acceptansen för vargen och andra rovdjur är låg bland befolkningen utanför storstäderna.
Regeringen väntas återkomma med nya åtgärder så att licensjakten kan återupptas och genomföras kommande år. Det är naturligtvis bra, men ett grundläggande problem i sammanhanget är EU:s art- och habitatdirektiv. Regeringen borde inte nöja sig med att försöka följa reglerna, den borde också försöka omförhandla det. Det ligger det i en regerings makt att göra. Gör regeringen frågan tillräckligt viktig i EU, så kommer andra att lyssna.
Det är inte bara rörande vargen som EU-reglerna inte stämmer överens med den svenska verkligheten. Samma sak gäller också de ökande stammarna av säl, skarv och korp, likväl som förbudet mot sommarjakt på morkulla.
EU-reglerna behöver anpassas efter svenska förhållanden, så att vi även i fortsättningen kan få möjlighet att bejaka det sätt att leva på landet som vi faktiskt varit historiskt är vana vid. Och som krävs i ett land med mycken och storslagen natur, där landsbygden till skillnad från stora delar av Europa inte är parkaktigt tillrättalagd.
Kanske borde regeringen söka göra upp om ändringar och undantag tillsammans med övriga beskogade länder, som Finland, de baltiska staterna och länderna i Östeuropa. EU ägs av medlemsstaterna och medlemsstaterna kan gemensamt ändra spelreglerna. Även i vargfrågan.