Antalet vräkta barn har ökat med nio procent under det första halvåret i år. Det är en oacceptabel utveckling. Kronofogdemyndighetens statistik visar också att hela 1 387 barn fanns i registrerade ansökningar om avhysning under perioden januari-juni. Så ser det tyvärr ut i dagens Sverige. Det kan vi inte acceptera. Tidigare fanns ingen sammanhållen statistik över hur många barn som årligen måste uppleva att familjen blir avhyst, att flytta till en provisorisk bostad, att byta skola och kamrater, kort sagt på ett bryskt sätt få en del av sina rötter avskurna. Som en del i regeringens hemlöshetsstrategi fick Kronofogdemyndigheten detta uppdrag. Nu har vi uppgifter och kan ställa ansvariga inför uppgiften att förhindra vräkningar av barn.
Siffrorna är avslöjande. Det finns uppenbarligen kunskap och rutiner som fungerar i vissa kommuner. I Kalmar med nära 63 000 invånare har hittills vräkts 4 barn medan inget barn har vräkts i Västervik (drygt 36 000 invånare) eller Vimmerby (nära 15 500 invånare). Enligt min mening får det över huvud taget inte förekomma att barn vräks. Det är fullständigt oacceptabelt. Vi har en lagstiftning som ger ett tydligt ansvar till kommunen att sörja för sina invånare. Enligt socialtjänstlagen ska också hänsyn till barnens bästa beaktas när åtgärder rör barn. Denna paragraf har sitt ursprung i FN:s barnkonvention. Och vem kan ifrågasätta att ett barn behöver en bostad? Det kommunalråd eller den socialnämndsordförande som inte ser sitt ansvar och sin delaktighet när man låter ett ärende gå så långt att barn vräks, borde inte sova gott om natten.
I vårt län ökar tyvärr antalet vräkta barn. Det är dags att släppa stelbentheten och paragrafrytteriet och börja tänka nytt och framåtsyftande. Det är barnen det handlar om, deras trygghet och framtid. Vad kan vara mer uppslitande och traumatiskt för barn och ungdomar att ryckas ur det man betraktar som sitt hem?
De bakomliggande orsakerna till att barnfamiljer vräks kan vara många. Dålig ekonomi, sjukdom eller missbruk är de vanligaste skälen till att hyran inte betalas. Hyresrätten kan också förverkas om man uppträder störande.
Det finns ett batteri av åtgärder som socialtjänsten kan använda för att stödja barnfamiljerna. Ett mycket tidigt samarbete är det bästa för den enskilde, för hyresvärden och för samhället. En vräkning kostar enligt kronofogdemyndigheten runt 20 000 kronor, ofta betydligt mer. Jag upprörs över det oerhört inhumana att använda samhällets resurser till att lyfta vuxna och barn ut på gatan på detta sätt. Vi vet dessutom att den skuld som är orsak till vräkningen faktiskt kan vara lägre än vräkningskostnaden.
Det är bra att Kronofogden och Barnombudsmannen samlar kommuner för att de ska få ta del av lyckade erfarenheter. Det måste också till en bättre samverkan mellan hyresvärdar och socialtjänsten. Varför inte inrätta en lokal "vräkningsprofylax", en mottagning dit hyresvärdar och enskilda kan vända sig innan problemet utvecklas till den drastiska operativa åtgärden - vräkning. Barn och ungdomar ska ha en trygg framtid i vårt land. Och det måste också få gälla de barn som växer upp i Kalmar.