De senaste årtiondena har den politiska borgerligheten alltmer reducerat sig själv från en idéburen rörelse till något slags intresseförening för svenska skattebetalare. Genom ett ensidigt fokus på ekonomiska frågor har man, i likhet med Socialdemokraterna, förlorat röster till partier med andra utgångspunkter, med fokus på det som missvisande brukar kallas för ”mjuka frågor”.
Den nya vänstern, och dit räknas även Miljöpartiet, har emellertid vänt ekonomin ryggen och detsamma gäller den nya nationalistiska högern, i Sverige manifesterad i Sverigedemokraterna. Beror det på att stora väljargrupper inte bryr sig om ekonomin, eller beror det kanske på att man tycker att de traditionella, materialistiskt orienterade partierna, missar någonting viktigt?
Sociologen Hans L Zetterberg, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet och mångårig chef för Sifo har i sitt magnum opus The many splendored society beskrivit samhället som bestående av sex olika sfärer, var och en fungerande efter sin egen inneboende logik: ekonomin, politiken, vetenskapen, religionen, moralen och konsten. Alla dessa sfärer måste fungera för att samhället skall göra det. Detta visste den gamla tidens liberaler och konservativa, meningsskiljaktigheterna dem emellan handlade om hur dessa sfärer skulle främjas och vem som skulle äga tillträde till dem.
Marxismens materialistiska analys skulle komma att utmana bilden av det sammansatta samhället. Marx reducerade allt som inte hade med ekonomin (produktionsförhållandena) att göra till en ”ideologisk överbyggnad” och att all politisk strävan var en kamp om produktionsmedlen. Liberaler och konservativa förenades i det som vi idag känner som borgerligheten. Det var en motståndsrörelse mot dem som ville reducera det sammansatta, borgerliga, samhället till ett ekonomiskt maskineri.
Under de senaste decennierna har stora delar av den svenska borgerligheten kommit att acceptera marxismens grundläggande premiss: att samhällets grundläggande konflikt är ekonomisk. De sex samhällssfärerna har därmed reducerats till två. Väljaren fann sig stående inför en materialistisk vänster som vill göra allt till politik och en materialistisk höger som vill göra allt till ekonomi.
Problemet var bara att det inte var så som medborgarna upplevde världen. Helt andra typer av frågeställningar, negligerade av de politiska blocken, började pocka på uppmärksamhet och drog upp nya konfliktlinjer: miljöfrågor, frågor om identitet och kultur. De senaste årens vinnare i opinionen har varit partier som FI, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De har alla det gemensamt att de adresserar frågeställningar bortom den materialistiska verklighetsbeskrivningen, frågor där borgerligheten och Socialdemokraterna mer eller mindre har kapitulerat.
För feministerna i Fi och nationalisterna i SD är frågor om kultur och identitet lika viktiga som de en gång var för borgerligheten. Precis som den gamla marxistiska vänstern lämnat fältet fritt för den nya identitetspolitiska vänstern har borgerligheten genom att backa undan från kulturdebatten lämnat fältet fritt för nationalisterna i SD.