Den svenska vargstammen har nu en storlek som möjliggör en ansvarsfull, förvaltande jakt. Vargfrågan är dock starkt polariserad. Konfliktlinjen går generellt mellan djurägare och jägare å ena sida och ”naturvänner” å den andra, men även mellan stad och land.
Att kräva att vargen utrotas, vilket är en inte helt ovanlig uppfattning bland jägare och djurägare, är en utsiktslös position. Det är både politiskt och juridiskt omöjligt. Vargen är en del av Sveriges fauna.
Så tänker man dock inte om man hittar sina får rivna i hagen eller sin jakthund halvt uppäten i skogen. Den frustration som många landsbygdsbor känner över vargen är lätt att förstå. Inte minst i ljuset av att de som kraftigast argumenterar för ännu mer varg, och absolut ingen vargjakt, ofta bor i städer och sällan är ute i den natur de tagit på sig att skydda.
Det enklaste sättet att öka acceptansen för vargen är jakt. Vargstammen är nu så stor att den kan skattas, utan att riskera den så kallade gynnsamma bevarandestatusen. Enligt Naturvårdsverket finns det 415 vargar i landet och det behövs omkring 300 för att den genetiska variationen ska bli tillräcklig.
Med en tillväxttakt på 15 procent riskerar en jakt inriktad på ”problemvargar” och inavlade revir inte på något sätt äventyra vargens framtid i Sverige. Snarare stärka den, eftersom legal jakt motverkar tjuvjakt, då även genetiskt värdefulla individer riskerar att stryka med.
Tyvärr är vargförespråkarna också låsta i sin vision om ännu mer varg. Trots allt fler rapporter om attacker på tamdjur, envisas man med att överklaga alla ansökningar om skyddsjakt.
Till och med när en varg upprepade gånger tagit hundar på tomtmark i Järbo, utanför Sandviken, och behovet av skyddsjakt borde vara uppenbart för alla, envisas vissa grupper med att överklaga.
För att förhindra legal vargjakt har vargvännerna satt överklagandet i system. Till sin hjälp har man EU-kommissionen som hotar med att dra Sverige inför EU-domstolen för att vi tillåter licensjakt på varg. Det har lett till att vi, trots beslut om licensjakt under fem år i praktiken endast jagat under tre år. Det återstår att se om det blir någon licensjakt i vinter.
Med tanke på att statsminister Stefan Löfven innan valet ansåg att det var självklart att vi skulle ha både licensjakt och skyddsjakt på varg, är frågan vilket inflytande MP har över S i regeringen. Ännu en inställd jakt är inget annat än ett svek mot väljarna.
Möjligen kan en framtida förvaltande jakt på varg underlättas av ministerrådet för jordbruk och fiske som sammanträder i Bryssel nästa vecka. Om vargens bevarandestatus ändras inom ramarna för Bernkonventionen och Art- och habitatdirektivet så kommer det att innebära att det juridiskt blir mycket enklare att hantera jakt på varg.
Vargjakten behövs för att hålla stammen på en rimlig nivå och för att öka vargens skygghet, men också för att öka acceptansen för arten. Vargförespråkarnas envetna överklaganden gör därvidlag vargen en björntjänst.