– Den där förfallna simhallen, vad är det för något?
Frågan ställdes på en fest av en besökare i stan för 15 år sedan. "Simhallen" var sommarrestaurangen Slottsholmen som invigdes på 50-talet. Som ny i stan var det svårt att missa huset med sitt läge vid vattnet mellan staden och Norrlandet. Byggnaden hade ritats av stjärnarkitekten Gösta Åbergh. Enligt uppgift tvingades man till eftergifter för att sänka byggkostnaderna när det begav sig.
Det kanske största problemet var att tiden sprang ifrån byggnaden. Den var inte byggd för året-runt-bruk. Kanske ledde det fram till den negativa spiral som byggnaden befann sig i när jag kom till Västervik i slutet av 90-talet.
Varje sommar en ny entreprenör som drev verksamhet under de lukrativa sommarveckorna. Samtidigt som underhållet halkade efter allt mer.
Det är där Alm Equitys utmaning ligger. Både politiker och Västerviksbor förväntar sig att Slottsholmen ska bli en kronjuvel i stadsbilden. Samtidigt måste bolaget hitta ett koncept som är ekonomiskt bärkraftigt både på kort och lång sikt. Ett koncept som ger intäkter och tryggar framtiden, men också gör Slottsholmen till den öppna, offentliga mötesplats som politikerna pratar om.