Huset byggdes runt 1850 och ligger i kvarteret Gamla Öster på Strömsgatan i Västervik. Här bor och verkar konstnär Åsa F Jägerhorn sedan tjugo år tillbaka. På sjuttiotalet genomgick huset en rejäl renovering och när Åsa köpte det 1997 ställdes hon inför flera dilemman. Stilen som var toppmodern 1975 var mycket omodern runt millennieskiftet och det var näst intill otänkbart med mörkt och murrigt. Moderniseringen var dock mycket påkostad och man hade använt gediget material och namnkunniga hantverkare.
Att riva ut allt och ersätta med ljust och vitt bar Åsa emot, trots att badrummens rosa porslin och mörkbruna kakel till en början fick henne att tänka på räkor och chokladpudding. En ganska osmaklig kombination.
– Nej, jag har aldrig gillat rosa och brunt ihop. Men just här i badrummet fastnade jag för det och nu är jag väldigt glad att det finns kvar. Jag älskar det. Det borde K-märkas, säger hon med ett skratt.
Bidé, toalettstol och handfat går alltså i svagt rosa och väggarna är i brunspräckligt kvadratiskt kakel. En spegel täcker hela väggen framför handfatet som är nedsänkt i en mörkbrun skiva. Handdukar och prydnader går i varmt orange. En retrodröm skulle man kunna kalla det.
Två badrum i huset går i samma bruna stil och är intakta. Det tredje, som ligger i anslutning till sovrummet, hade blåblommig tapet, blå plastmatta och blått kakel. Åsa hade något svårare att acceptera allt de blå men lät det ändå vara. Förra året när våtrumsmattan började vecka sig insåg hon dock att det var dags för ett skifte. Hon anlitade hantverkare för att knacka ner allt kakel och bygga nytt. Nu är det grå mosaik på väggarna och bänken vid handfatet är svartlaserad.
– Jag är väldigt nöjd med det nya, säger hon.
På tredje och översta planet gör sig sjuttiotalet påmint igen. Fram till slutet av sextiotalet fanns här bara en kall vind och en liten kammare.
– Allan Pettersson, bankmannen som gjorde de stora förändringarna under sjuttiotalet, lät bygga ett mysigt vardagsrum här uppe, säger Åsa.
Snedtaket är klätt i brunlaserad furu och en liten fönsterglugg är uttagen. Från originalfönstret som vetter mot öster ser man ut över Skeppsbrofjärden och bort mot Gränsö. En vitmenad öppen spis tronar mot murstocken där det gamla teglet är blottlagt.
– Här på sidan murade de in en tjusig bardisk. Men jag använder den som monter till mina “arkeologiska fynd”. Det passar den bra till.
“Fynden” är skulpturer och bruksföremål som Åsa införskaffat från sina resor i bland annat Sydamerika och Egypten. Men det är också föremål från lokala konstnärer som den lilla väggskulpturen skapad av vännen Lore Nynell.
– Jag har så många saker i mitt hus och allt är minnen från vänner, familj och resor.
Vid en rundvandring är det verkligen mycket att titta på. Men det ger inte ett plottrigt och rörigt intryck. Det är istället olika samlingar där sakerna är ordnade i färg eller material.
Det märks att det är en konstnärssjäl som bebor detta hus där både allvar och lek får ta plats. Åsa F Jägerhorn har just fyllt 75 år och hoppas på ytterligare minst tjugo år med tid för skapande, barnbarn och vänner i detta hus. Och förstås; många rofyllda stunder framför brasan på tredje våningen där det mysiga sjuttiotalet lever kvar.