Länsstyrelsen har två rapporter om varg i länet från slutet av april, nämligen i Synestad utanför Gamleby och i Tuna i Vimmerby kommun.
– Det skulle nog kunna vara samma individ, säger Helén Wåhlstrand Persson, vilthandläggare på Länsstyrelsens djurenhet.
En varg kan gå ungefär sex mil under ett dygn utan problem och anledningen till att vi då och då har strövande vargar här nere är att de letar efter en partner. När vargarna blir könsmogna söker de sig ut ur föräldrarnas revir och försöker hitta en varg att bilda ett eget revir med.
Går vid kusten
Helén Wåhlstrand Persson säger att de vargar som observeras här i länet ofta följer samma rutt och går mycket längs med kusten.
– Det vanligaste är att det är hanar men det har också funnits enstaka tikar. När de hittar en partner stannar de inom ett visst område och markerar sitt revir, precis som en tamhund.
Läs mer: Flera observationer av varg i kommunen.
I och med att vargobservationer här i länet är få är nog inte vargens chans att hitta en partner här så stor. Men om det ändå skulle ske så finns det en målsättning om en halv vargföryngring tillsammans med ett annat län. Det betyder att man i Kalmar län kan tänka sig att ha en hona och en hane samt en halv flock ungar som vi delar på med ett grannlän. En nollvision om varg får inte länen ha men här har vi en låg toleransnivå. Helén Wåhlstrand Persson säger att det beror på djurhållningen.
– Vi har mycket tamdjur här, små fårbesättningar och mycket lantbruk. Därför kan det vara svårt att hålla en stor vargstam här.
Behöver inte vara rädda
Det händer att man utlyser skyddsjakt på vargar men då ska de ha utfört flera angrepp på tamdjur under en viss tidsperiod. Dessutom måste man vara säker på att det är samma varg som utfört angreppen och det tar man reda på genom att säkra dna från vargspillning. Helén Wåhlstrand Persson säger att de brukar uppmana djurägare att hålla koll och att till exempel ta in lamm under natten om det bekräftats att det finns varg i området. Men människor behöver inte vara rädda för sin egen skull.
– Jag tror att vi bär på en inbyggd rädsla för vargen men jag vet inte varför. Vargar är skygga och håller sig på avstånd men om man ser en varg kan man vifta och skrika, då ska de sticka iväg.