Så kom våren till sist.
Efter ett kallt april så blev valborgsmässoaftonen en riktig vårdag. Många människor strömmade framåt kvällen till Kulbacken i Västervik för att delta i det traditionsenliga vårfirandet.
Inledde gjorde - som vanligt -manskören.
- Välkommen till en hundraårig tradition, sade körledaren Tomas Åstrand, innan det var dags för första sången: "Längtan till landet", med den välbekanta inledningen "Vintern rasat".
För den hundraårsjubilerande kören har de sista dagarna varit intensiva. Valborg är kanske den dag på året som kören möter sin största publik. Det har föregåtts av ytterligare två dagar med framträdanden: i lördags i Bryggaren inför Odd Fellow, och i söndags i Västra Eds kyrka.
Årets vårtalare var Ingrid Hogman. Det var ingen nybörjare i sammanhanget. Sitt allra första vårtal höll hon i Torsås 1990. Hon valde att tala om det som den ljusa årstiden gör både naturen och människorna. "Hur vi rätar på ryggen, slutar stirra på isfläckarna och ser varann."
Hon varnade oss för vad som väntar i oktober. Tidpunkten då vi kommer att säga "jag förstår inte att sommaren gick så snabbt i år". Hon trodde sig har några tips för hur vi ska få tiden att gå långsammare när livet är som bäst.
Ett första steg är att stryka så många "måsten" som möjligt.
- Våga slå av datorn lite oftare, stäng av facebook och umgås direkt, öga mot öga med varandra.
Och så uppmanade hon publiken till en egenskap som brukar räknas som ful i vårt samhälle.
- Vi borde lata oss lite mer, äta lite mer glass, åka mer karusell och sjunga fler sånger. Prata mindre - njut mer.
21.45 kunde pricken över i:et sättas för den som ville vara säker på ett traditionsenligt valborgsfirande. Då startade fyrverkeriet - det som länge såg ut att strykas på grund av besparingsskäl. En donation från Saab Barracuda i Gamleby gjorde till sist att vårens ankomst både syntes och hördes i Västervik.