När Lena Sjöberg fick beskedet om att det är hon som tilldelats VT:s kulturpris blev hon glatt överraskad.
– Jag blev jätteglad och väldigt smickrad över motiveringen. Härligt att bli uppmärksammad i sin hemkommun i ett så fint sammanhang, säger hon.
Det kom in en mängd förslag från VT:s läsare och juryn klurade länge innan de till slut bestämde sig för Lena Sjöberg.
Delar ur motiveringen lyder: "Lena är en mångsidig konstutövare, som jobbar med både text, bild och formgivning. Hennes verk präglas av noggrannhet och lekfullhet i skön förening. Oavsett om hon skriver rimmad poesi, berättelser eller fakta, så förmedlar hon både glädje och kunskap till sina läsare."
Lena Sjöberg har sedan hon gick ut Konstfack i Stockholm jobbat med en mängd illustrationsuppdrag.
– Det började med en del småjobb bland annat på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, säger hon.
Det ena ledde till det andra och jobben blev efter hand mer omfattande.
– Ett stort jobb som jag gillade var i London där jag tecknade barnmorskor. Jag besökte förlossningskliniker och materialet skulle användas till en informationskampanj. Jag fick mycket hård och konstruktiv kritik, vilket inte är så vanligt här hemma.
Som författare debuterade Lena Sjöberg 2005 med barnboken "Hurman hittar en skatt" och vuxenboken "Dom är sötast när dom sover". I augusti i år kom hennes 15:e bok "Under ett rabarberblad" med bilder och verser på rim om natur och djur.
Vad är tjusningen med att skapa egna böcker?
– Då kan jag styra hela processen. Jag vet vad jag vill åt och jag bestämmer över text, bilder, pappersval, typsnitt, ja allt. Det är väldigt roligt att jobba med helheten.
Du har skrivit och illustrerat flera faktaböcker. Varför?
– Det brukar börja med att jag själv undrar över saker. När vi flyttade till Mörtfors skaffade vi höns. Då dök det upp en massa frågor och boken "Hårdkokta fakta om ägg" blev till. En natt hade jag svårt att sova och hörde mitt eget hjärtljud. Då föddes idén till boken "Slående fakta om hjärtat".
Lena Sjöberg är född och uppvuxen i Sandviken i en familj där skapandet var helt naturligt. Hon hade alltid tillgång till ritpapper och annat material. I skolan var bildläraren stöttande och inspirerade till vidare utveckling genom litteratur och utställningar.
– Första gången jag visade mina bilder offentligt var på Konsum. Det var några skärmar som var uppställda mellan mjöl och gryner, och på dem nålade jag upp några teckningar, minns hon.