Greppa Näringen, som bygger på frivillighet, startade 2001 i Skåne och har sedan spritt sig över landet. Fler län och fler gårdar har tillkommit vartefter.
I Västerviks kommun har Greppa Näringen funnits sedan tio år ungefär. En av dem som är med är lantbrukaren Fredrik Andersson på Häckenstad, utanför Gamleby. Han har drivit gården sedan 2006.
Två år efter övertagandet ställde han om åkermarken till ekologisk produktion och året efter gick djurhållningen samma väg.
Under dessa år har Fredrik Andersson genomfört en rad åtgärder för att minska näringsläckaget. Bland annat har han anlagt sex våtmarker.
Stor hjälp i det här arbetet har han haft av Dennis Wiström, som jobbar på kommunen. Fredrik Andersson berättar att lantbrukarna runt Baggetorpsån var lite skeptiska först, när de hörde av Dennis Wiström att de skulle kunna få större skördar efter åtgärderna, men så blev det.
– Det har slagit väldigt väl ut, i alla fall i min produktion. Det har blivit mindre översvämningar och bättre markstruktur, säger Fredrik Andersson.
Och arbetet fortsätter. När VT hälsar på, håller nya dräneringsrör av plast på att läggas ut i åkermarken.
Rören mynnar ut i ett dike som har breddats och släntats av, för att kunna ta emot mer vatten och minska risken för översvämning.
Av samma skäl har en bromsningsdamm grävts ur.
Åtgärderna ska både öka skördarna och minska näringsläckaget.
Längre bort har två fosforfällor skapats. Den äldsta av dem stod klar 2011 och var från början bara ett smalt dike som breddats och försetts med två djuphålor på en meter vardera. Där kan partiklarna, som fosforn är bunden till, sjunka till botten.
Sedan kan fosforn, som är en ändlig naturresurs, tas upp och återanvändas på åkrarna igen.
Även i fjol byggdes en fosforfälla och ytterligare en är på gång.
Erika Vestgöte Dreber jobbar som rådgivare i flera län inom Greppa Näringen, på uppdrag av länsstyrelsen. Hon berömmer bönderna i vår kommun.
– Lantbrukarna i Västerviks kommun är överlag väldigt intresserade och jobbar på alla möjliga plan med miljöfrågor. Om bönderna inte själva haft intresset, hade det inte gått så bra.
Förutom konkreta åtgärder för att minska läckaget, handlar det mycket om att lägga på gödseln vid exakt rätt tidpunkt, så att den kommer till nytta för växterna, i stället för att hamna i vattendragen.