"Jag hade pistolen i predikstolen"

- Min bok kommer att ha flera kapitel om tiden i Överum, berättar Bengt Lindwall, som sitter i sin femrummare mitt i Vetlanda i högar av pressklipp och fotografier och sorterar mediabilden av sitt liv. Höjdpunkten var nog när han red in i Vetlanda kyrka på en åsna inför över 850 personer, alla fick inte plats inne i kyrkan. Han var enda prästen i landet med eget PR-konto! -Det var trångt i kyrkoporten, men jag kom in, säger Bengt Lindwall. Min företrädare hade försökt hindra mig från att få tjänsten genom att kalla mig för en "pajas från Överum", men det vändes till min fördel och aldrig tidigare har så många röstat i en kyrkoval i Vetlanda. Riksbekant blev Bengt Lindwall i Berga där han införde "paketbröllop", kyrkan fixade allt, bröllop, middag, hotellsvit, allt i ett paket. -På ett enda år vigde jag 200 par i Berga som nappade på mitt "paketbröllop", säger Bengt Lindwall. Sammanlagt har jag vigt 2127 par. Statistiskt sett är hälften skilda idag. Ett av dem är Lena Philipsson och Måns Herngren som jag vigde på Skansen. I Döderhult fortsatte uppmärksamheten. Prästgården hade höga radonhalter och Lindwall ville inte bo kvar. Men på den tiden skulle en kyrkoherde bo i prästgården, punkt slut. -Endast döden och avsked kan skiljda dig från prästgården, sade biskop Sven Lindegård. -Då väljer jag avsked, sade jag, berättar Bengt Lindwall. Därefter fick han tjänsten som kyrkoherde i Överum. Bengt Lindwall prästvigdes med stiftets första kvinnliga präst, Inger Svensson. Domprosten Gustav Adolf Danell tillät det inte ske i Växjö, istället blev det i Kalmar. -Kvinnliga präster är helt i sin ordning för min del, säger Bengt Lindwall. Men han har inte varit lika liberal i alla avseenden. I Överum höll han exempelvis en gudstjänst mot samkönade äktenskap, något han vill tona ner nu. -Jag ser saken på annat sätt i dag, jag har blivit förståndigare, säger Bengt Lindwall. Jag nämner det inte i boken, men då blev jag mordhotad. Jag hade ständigt revolver till hands. I handskfacket, ja till och med i predikstolen en gång. (Bengt Lindwall är pistolskytt och har licens) -Många var förbaskade på mig, jag stack ut hakan på den tiden och levde farligt. Nu är det lugnare och jag inser att jag lagt mig i lite för mycket som jag inte borde gjort. Ändå ångrar jag inte så mycket. Bengt Lindwall har haft radio-, tv- och internetgudstjänster. Han har vigt ett par i Lotta Engbergs program "Kär och galen" i TV4 och ett par från Överum hos Bengt Nordlund i Café Norrköping. Fick Bertil Perrolf att sända radioprogrammet "Skivor till kaffet" från Överum. Han har skrivit tre barnböcker, på Arkeo-förlaget i Gamleby, som han läste ur i Radio Kalmar under tio års tid. -Det var mössen Pip och Tut som bodde i kyrkorgeln i Näshult, min hemförsamling när jag var en liten gosse. När pappa predikade satt jag bakom orgeln och halvsov, då kom mössen framkrypande och det blev grunden till sagorna. Dessutom har Bengt Lindwall målat tavlor, alldeles utmärkta tavlor. Men det gör han inte längre. Känslan finns inte kvar. Tiden i Överum får flera kapitel i boken och det är inte alltid angenäma minnesbilder Bengt Lindwall förmedlar. -Överum var en liten värld, ett brukssamhälle som hade egna världsliga och andliga lagar, säger Bengt Lindwall. I boken citerar han en funktionär, inom kyrkan i Överum, som uttalade sig i Västerviks-Tidningen. -Han säger att jag var en mycket slösaktig präst och en utpressare, att mina telefonräkningar var skyhöga, vatten och oljeräkningar var dubbelt så höga som tidigare prästers och att jag hotat att anmäla kyrkorådet eller ta tjänstledigt om inte räkningarna betaldes. -Jag försvarade mig med att jag ville ha en levande församling och att det kostade att hålla öppet hus i prästgården. -Visst trivdes jag i Överum, även om det var lite underligt ibland, det var snälla människor i grund och botten. Vi bodde i en trevlig prästgård nära Piazzan och fick många goda vänner där också. Men så var det lite olika åsikter om saker och ting. Som våra soptunnor... I boken skriver han: "De styrande hade länge gått och irriterade sig på att jag hade två soptunnor och i Överum betraktades det som status att ha två tunnor. En funktionär inom kyrkan (namngiven i boken) led svårt av förhållandet, så ärendet togs upp vid ett sammanträde. Det resulterade i att jag blev en soptunna fattigare". -Jag tror det voterades, liksom att det voterades om vi skulle få en ny torkvinda som blåst sönder. -Under min tid i Överum sökte jag en tjänst i Förlösa församling på Öland och jag fick den. När jag tänkte om så insåg jag att jag formellt inte längre var kyrkoherde i Överum utan måste väljas om. Uppriktigt sagt var jag skiträdd, men jag blev omvald så antagligen var jag inte helt odräglig. Tiden i Överum, speciellt händelser inom kyrkans värld dokumenterade Bengt Lindwall på video. Band som finns i kyrkans arkiv och som han känner sig mycket stolt över. Den dokumentation som kommer i bokform i höst är av en helt annan kaliber och det är säkert med blandade känslor som den utgivningen inväntas.