Kolmården
Plötsligt står de där. Vargflocken. Som om de uppstått från ingenstans i den nyfallna snön i den täta granskogen.
Deras blickar följer varenda steg vi tar.
Den spända stämningen bryts av varghanen Ulfur. Lätt på tassarna studsar han fram till oss och hälsar på sitt lilla vis. På en röd sekund har han lyckats roffa åt sig en av besökarnas mössa. Han sticker i väg med mössan och resten av flocken följer efter. Ulfur är lägst i rang, men just nu, med mössan i högsta hugg, blir han populär bland de andra vargarna.
En av guiderna lyckas få fatt i mössan igen. Tur är väl det, en människopryl står högt på vargarnas önskelista och om guiden inte hade lyckats få fatt i mössan igen är det troligt att vargarna helt hade avstått från oss och istället försvunnit in i skogen med sitt mystiska byte.
Vi vandrar genom den täta skogen. Marken vi trampar på styrs av totalt åtta varghanar. Alla döpta efter "varg" på olika språk. Ulfur, som är "varg" på isländska, är den som är mest närgången. Han springer hela tiden längs våra ben. Ungefär som att vara ute med en enorm schäferhund, fast med gråvit päls och utan vidare begåvning att lyda kommando.
Det märks tydligt att det inte är några vanliga hunddjur vi har med att göra. Vargarna lever sitt eget liv och även om de är intresserade av oss så tar de inga kommandon. De är herrar på teppan. Vi är besökare och vi tar seden dit vi kommer. Det gör upplevelsen särskilt spännande, att det faktiskt är vilda djur vi möter i deras naturliga miljö.
Vandringen fortsätter över den snöklädda marken. Vargarna har koll på oss hela tiden. Plötsligt susar de försbi ens ben, deras gång är fullständigt ljudlös.
Längst in på vargarnas mark möter vi ledaren. Han struntar i oss. Just nu är han mest intresserad av att slipa tänderna på ett rensat köttben. Inga andra vargar vågar närma sig honom. Gör de ett försök visar han tänderna och morrar respektigivande. Samma sak möts vi av om vi kommer för nära.
Ulfur är nog den varg som hånglat mest med människor i hela Sverige. Han är väldigt förtjust i oss och han slickar oss gärna i ansiktet. Det är hans sätt att hälsa oss välkomna. Kli bakom örat vill han ha då, och det får han. Det blir så känslosamt på något sätt. Han är en varg. Sveriges tuffaste rovdjur. Det mest omskrivna och mest omdebatterade. Mest hatade, på vissa håll, och mest älskade på andra. En mytomspunnen legend.
Att få se dem på så här nära håll är en makalös upplevelse.