Det som alldeles säkert skulle bli ett av 2006 års stora utropstecken blev tyvärr en kortlivad hype. Pascals debut verkligen detonerade, det var vackert, våldsamt, lekfullt och fullt av överraskningar (herregud, en cover på Kal P Dals "Jonnie"!). Det svängde åt alla håll.
"Galgberget" har mer en ganska rakt utstakad riktning. Här finns bra coverval som "Smärtstillande" (Judas Priests "Painkiller"), men de tolv låtarna bildar denna gång en mer enhetlig Cramps-inspirerad enhet. Lite stabilare, lite proffsigare, ungefär lika bra, om än inte riktigt lika överraskande kul.
Textmässigt är det kanske ännu mer givande att lyssna på Pascal i dag. Det är väldigt mycket känslomässiga ytterligheter, med titlar som "Älska mig/skjut mig", "Stort och vackert", "Jag vill ha allt". En antingen-eller-inställning utan mellanting och mitt i den grå vardagen kan ju det vara alldeles ypperligt, kanske till och med nödvändigt.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se