Varför skaffar ni kärringkrull?

Om det nu likväl är så att en vikarierande sportreporter, i någon enstaka lugn stund har kastat ett hököga ner mot torget, och sett något, vad skulle det då vara som har fastnat på hornhinnan? Jo, damfrisyrer. Någonting tycks hända runt 45. Och vid 60 är det konsoliderat. Pang bom. Klart. Hur kommer det sig att kvinnan vid fyllda 45 börjar klippa sig i pojkfrisyr? Eller som frisyren ibland kallas: kärringkrullet. Jag har inget vetenskapligt svar. Men jag har en idé, kalla det ett förslag. Detta nordeuropeiska fenomen är värt att uppmärksamma. Det är nämligen så att kvinnan i sin kanske bästa ålder transformeras, dessutom av egen vilja - till pojke med gråa stänk. Vad som en gång var långt, kanske lockigt, mjukt, böljande, brunt, eller rött, svart, eller gult, blir plötsligt kort och rakt för att inte säga strävt. Ibland också taggigt. Många kvinnor i åldern plus 45 får nämligen för sig att ha kort hår med ruffs (inte sällan infärgat, lilablåttsvart, men så långt ska vi inte gå). Vad beror då detta på? Kvinnokamp? Jämnställdhet? En känsla av queer? Tas inte kvinnan med långt hår på allvar - av män? Det är inte så komplicerat. Som vanligt är det den enkla lösningen som är den rätta. Den 45-åriga-plus-kvinnan har dåligt självförtroende. Vill inte riktigt längre. Tråkigt, men sant. Jag har nämligen, under flera års granskande, frågat en rad medelålders kvinnor: Varför pojkfrisyr? Svaret har varierat i uttryck, men dess kärna är alltid densamma: "Inte ska väl jag ha långt hår, en gammal kärring som jag..." Ja, ni vet, kvinnans lott i dagens samhälle, här handlar det inte om att uttrycka sig, att leva ut, frodas, utan om att dra ner, korta av, spara, förminska, för att inte säga minimera. Så är det i dag. Och detta är tråkigt för kvinnan, och för oss andra. Men det finns undantag. Det som är så tragiskt i sammanhanget är att detta verkar vara, om inte ett svenskt fenomen, så i alla fall ett nordeuropeiskt fenomen. Gränsen går, sägs det, några mil norr om Kassel, Tyskland. Söder om denna lilla pittoreska stad finns inte kärringkrullet. Puts veck. Istället ser man böljande, tjockt hår, minst axellängd. Vackert, frodigt, samtidigt lätt och glansigt. Frågan är, förstås, varför långt hår söder om Kassel, och kort norr om Kassel? Obegripligt? Eller finns där en förklaring. Så här är det: söder om Kassel känner sig kvinnan lite varmare, lite skönare, lite gladare med resultatet att håret får växa. Här säger kvinnan istället: "Visst har jag långt hår, en kvinna som jag..." Ja, ni hör självförtroendet. Ergo: Simson i Gamla testamentet hade sin styrka i håret. När filistéerna ondsint klippte av honom håret förlorade han sin kraft. Men de glömde att håret växer ut igen, och när det väl hade gjort det, då blev det andra bullar minsann. Så, kvinnor i Nordeuropa, förena eder, låt håret växa ut igen och ta er kraft tillbaka. Snälla.