Johan letar efter klanger och nyanser

Johan Hedin har under flera år haft världen som arbetsfält men som småbarnsförälder turnerar han inte riktigt lika mycket just nu, oftast blir det konserter i Sverige eller i grannländerna. Men i höstas var han i Vietnam och innan dess spelade han i Moskva.Sedan två år tillbaka bor Johan med familjen i hustrun Märtas hemby Vråka, några mil norr om Västervik.Som regel blir det 50 till 60 konserter per år, det vill säga minst en spelning i veckan.- Den mesta tiden tillbringar jag ändå hemma, övar inför konserter och inspelningar och ägnar mig åt administrativa arbetsuppgifter som ju tyvärr tar en del tid i anspråk. Hans egen verksamhet och samarbetet med andra musiker har resulterat i inte mindre än 18 utgivna cd-skivor hittills. Den senaste kom ut i handeln så sent som i torsdags.Några skivor har han spelat in som solomusiker, andra i diverse konstellationer med musikerkollegor som ägnar sig åt vitt skilda instrument. Återkommande samarbeten har han med Esbjörn Hazelius som spelar citter, sin svärfar - tillika violinisten och riksspelmannen - Pelle Björnlert, organisten Gunnar Idenstam samt med gruppen Bazar Blå som förutom Johan själv består av slagverkaren Fredrik Gille och basisten Björn Meyer.Varken slagverk eller bas finns traditionellt med i folkmusiken. Men det ger bara samarbetet extra krydda, tycker Hedin.Det är uppenbart att han gillar att både sammanföra och upplösa genrer samt att föra ihop instrument, ibland av ganska oväntat slag - som orgel och nyckelharpa till exempel.- Gunnar Idenstam och jag blev faktiskt sammanförda av vårt dåvarande gemensamma skivbolag Warner Music Sverige. De gjorde en kvalitetssatsning inom folkmusik, världsmusik, klassik musik och jazz för några år sedan och valde då ut ett antal soloartister och föreslog samarbeten. På den vägen är det.- Orgeln är ju ett ganska komplicerat instrument och inte särskilt smidigt men Gunnar får det verkligen att låta både enkelt och smidigt. Framförallt har vi gemensamt att vi båda är intresserade av att leta klanger och nyanser, säger Johan Hedin.Musiken är som en syster till talspråket, menar han.- Det uppstår melodier när vi pratar. Beroende på sinnesstämning ändrar vi röst och tonläge.Och det är just detta som musiken ska förmedla tycker Johan Hedin, det vill säga sinnesstämningar och känslor. Hans egen musik går ofta i moll, mer sällan i dur. Hur kommer det sig?
- Det är helt enkelt mitt språk, säger han och tillägger:- Jag vill att människor ska bli berörda. Jag är inte intresserad av det genomenkla. Det ska finnas någon slags spänning och ett innehåll. Ren underhållning och förströelse känns inte intressant.Nyckelharpan har av allt att döma sitt ursprung i Uppland, berättar Johan Hedin. Instrumentet var på väg att dö ut men spred sig på nytt tack vare studiecirklar och eldsjälar som kämpade för dess existens under 1970-talet.Johans pappa var en av dem som intresserade sig för instrumentet. Han spelade fiol, gick med i ett spelmanslag och bestämde sig för att bygga en egen harpa - vilken hans son Johan alltså ganska omgående lade beslag på.I början av 90-talet läste Johan musik på en folkhögskola i Härnösand och efter det hägrade Musikhögskolan i Stockholm där han pluggade fiol och komposition med inriktning mot folkmusik.- Att jag inte valde nyckelharpa berodde på att jag kände att jag ville ha det instrumentet för mig själv. Jag ville inte att någon skulle komma och peta i hur jag spelade det, förklarar han.Vad är det med folkmusiken som utövar så stark lockelse på dig och som gör att du alltid återvänder till den?
- Den utgör mitt hemspråk och det är genom den jag uttrycker mig. Jag har också gjort den till min egen, så man kan säga att jag och folkmusiken utvecklas tillsammans. Hur känns det att ge ut en ny skiva när man har gjort så många?
- Det är alltid fest. Det känns högtidligt och man blir stolt när man har den färdiga produkten i sin hand. Att vara musiker är ju annars ett ganska flyktigt jobb. Det klingar ut. Därför är det roligt att då och då få göra något bestående, som en skiva.