Den okuvliga dalkullan

I slutet på 1800-talet vandrade dalkullorna ner mot Mälarlandskapen och Stockholm vintertid för att arbeta. På sommaren var de hemma i Dalarna och vallade kreaturen på fäbodvallarna. Det är en förenklad beskrivning av förutsättningarna för Aino Trosells nya roman Hjärtblad. Här är det Hulda, kulla från byn Västra Fors i 1870-talets Malung, som ger sig av till huvudstaden efter konfirmationen och moderns död.I Stockholm blir hon piga i en välbeställd familj. På sommaren går hon hem, och det passar familjen bra för då är de på sommarnöje. På hösten kommer Hulda tillbaka.Men innan dess har vi fått följa Hulda under barndom och uppväxt, under de svåra svältåren i slutet av 1860-talet. Men familjen klarar sig igenom, om än med nöd och näppe. Hulda börjar gå som fäbodjänta på myren den sommaren när hon är tolv år. Några år senare ska hon "stå i gången", det vill säga konfirmeras. Då är hon redan förälskad i bypojken Lars. När han så småningom sviker henne lämnar hon kärleken bakom sig. Livet blir aldrig mer detsamma för henne.Men berättelserna från Västerdalarna, sin sockendräkt och sin okuvlighet har hon kvar.Aino Trosell har skrivit en mycket intressant roman om en del av vårt lands historia som inte är särskilt omvittnad, om dalkullornas vandringar. De gick iväg, på egen hand eller några tillsammans. De var aktade och respekterade som arbetskraft, uppskattade för sin arbetsvilja och sitt goda humör. De levde självständigt och klarade sig på egen hand, redan som unga, ett liv som skilde sig från de flesta andra unga kvinnors. Men de fick slita hårt.Aino Trosell har ett språk som gör att vi kommer nära Hulda och hennes liv, hennes tankar och känslor. Det är en högst levande ung kvinna vi möter. Hennes liv, så vitt skilt från mitt, blir plötsligt inte så främmande. Det enda smolket i bägaren tycker jag är att författaren i den senare delen av Huldas liv svävar ut på ett sätt jag inte riktigt gillar, som inte känns helt trovärdigt. Men som helhet är det en mycket läsvärd roman..