Berättelsen om Ania Monahofs liv

Ania Monahof i Loftahammar kom ut med sin första bok Genom graniten 1987. Där började hon sin berättelse om sin barndom i 30-talets Sovjetunionen, flykten undan andra världskriget och så småningom fredstid i Sverige. Först när hennes egen historia var berättad gick hon tillbaka till mormor Katri och hennes liv med djupdykningar ner i det ryska 1800-talet.Totalt har det blivit sex böcker som sträcker sig över mer än hundra år av liv.Nu har Laila Tammi i Nässjö skrivit en bok om Ania Monahof och hennes författarskap.Mycket är redan känt genom Ania Monahofs egna böcker, fast det finns förstås detaljer att tillägga. Men det som Laila Tammi främst åstadkommer är att sätta in hennes liv och arbete i ett större historiskt och samhälleligt perspektiv.Ania Monahof föddes 1929 i dåvarande Leningrad. Hennes mor kom från den ingermanländska byn Siverskaja, där Ania också tillbringade en stor del av sina barnaår hos mormor Katri. Efter att hennes far försvunnit under tyskarnas belägring av Leningrad flydde Ania, hennes mor Maria och lillebror Filipok, mormor Katri, moster Olga och kusin Dima till Estland, sedan till Finland och så småningom till Sverige. Nu har hon bott i Loftahammar och Gamleby i många år.Hennes liv är kantat av sorger och ofattbara umbäranden under barndomen, men i hennes egna berättelser om den här tiden möter vi också en förhoppning om det bättre, en glädje och tilltro till livet, som kanske många andra inte skulle förmå. Denna tillförsikt förklarar Laila Tammi med den godhet som den lilla och uppväxande Ania mötte på sin väg, både i sin egen familj och hos andra. Ania Monahof vittnar själv om den goda vänskapens och hjälpens makt i sina egna böcker.Efter att ha följt Ania Monahofs författarskap från 1987 till den senaste boken 2001 (Sjung mitt hjärta) så tycker jag att det är särskilt intressant att läsa Laila Tammis bok. Där får jag veta mer om vad som ligger bakom händelser och situationer, och hur yttre skeenden långt borta påverkar Anias egen livshistoria. Detta ger möjlighet till en djupare förståelse. Ibland önskar jag dock att Laila Tammi både utvecklat bakomliggande händelser och gått djupare in på Ania Monahofs egna livsvillkor.