Härom veckan kom författaren och illustratören Lena Sjöbergs andra illustrerade bok för vuxna.
Boken, "Ingamaj", är skriven på rim och går knappast att läsa utan att en melodi uppstår i huvudet.
Berättelsen känns som en vackert illustrerad visa.
Själv beskriver hon historien som ett skillingtryck - det vill säga en sentimental ballad.
Rött, vitt och svart är de dominerande färgerna på insidan. De förstärker berättelsens ämnen som rör sig från hopp och förväntan, via kärlek och röd passion till förtvivlan och krossade drömmar.
Ingamaj är småstadstjejen som drömmer om spirande kärlek och, förstås, en ljusnande framtid. Men livet far hårt fram med den 17-åriga huvudpersonen som i bjärt kontrast till sina framtidsvisioner till slut, efter några kaotiska år, tar kneg på fabrik.
Är det ett sorgligt slut? Det beror naturligtvis på hur man ser det. Det behöver kanske inte vara så dumt att bli en vanlig Svensson i slutändan - en Svensson som knegar på småstadens fabrik?
- Ibland är det roligt att skriva historier som inte nödvändigtvis har ett lyckligt slut, säger Lena Sjöberg.
- "Ingamaj" är en slags motvikt till allt det som ska vara lyckat och framgångsrikt och glassigt. Vår tid är så laddad med just sådant, tycker jag.
Boken ger hon ut på sitt eget småskaliga förlag Ritförlaget.
Och det som ges ut där har hon full kontroll över, såväl innehållsmässigt som utseendemässigt.
- Jag har visserligen stor frihet, och får bestämma mycket, även då jag arbetar med böcker som ges ut på de större förlagen. Men det jag ger ut på Ritförlaget behöver inte vara produkter som lockar alla. Jag har inget krav på mig att böckerna måste sälja i några stora upplagor vilket kan kännas befriande.
Hur kom boken till?
- Det var på en tågresa mellan Stockholm och Västervik. Den första versen dök plötsligt upp i mitt huvud och sedan fortsatte det så till ackompanjemang av tågets rytmiska dunkande. När vi rullade in vid perrongen i Västervik var historien så gott som klar, berättar Lena Sjöberg.