Vad hände för 35 år sedan?

Håkan Nessers nya bok är ingen deckare, inte ens en kriminalroman, tycker jag. Utan en roman om nåd och sorg.Men den handlar om två gåtfulla dödsfall och en polisutredning. I strikt mening är den alltså en kriminalroman, precis som det står på omslaget. Båda dödsfallen inträffar i en krets av sex personer, men med 35 års mellanrum. De sex är ett gäng unga vänner i Uppsala under första delen av 70-talet. Alla är födda kring 1950. Det är Tomas och hans syster Maria, Tomas kompis Rikard och hans fru Anna, Tomas fru Gunilla, och Marias sambo Germund. Tre par. Efter studieåren skingras de men träffas igen i september 1975. Då bor alla utom Tomas och Gunilla i den fiktiva västsvenska staden Kymlinge. Vid den här träffen faller Maria utför ett stup i skogen och dör, när vännerna är ute för att plocka svamp. Den polis som då utreder fallet har på känn att något inte stämmer med historien de andra berättar, men kan inte lösa gåtan.Nu är det september 2010 och en man i 60-årsåldern hittas död på exakt samma plats. Snart visar det sig vara Marias sambo Germund. Det är ett för stort sammanträffande för att det ska vara en olycka igen menar polisen Gunnar Barbarotti och hans kollega Eva Backman i Kymlinge. Men mord? Eller är det självmord?Vi följer ungdomarna på 70-talet parallellt med utredningen 2010 och får efterhand veta att en traumatisk händelse 1973 satt djupa spår hos alla i gruppen. Mer än så kan jag inte berätta för att inte avslöja för mycket.Slutet är överraskande. Egentligen gillar jag det inte, utan är nog lite besviken på just slutet. Hela berättelsen fram till dess är lysande, och håller mig fångad boken igenom.Dödsfallen är förstås huvudintrigen men det som ändå känns viktigast i hela den här romanen är frågan om ett högre väsen och nåden och vad vi gör med våra liv. På sätt och vis frågan om livet självt. Kanske handlar alla berättelser om det.