Toni Holgersson använder sig av tystnaden

Efter fem års tystnad är Toni Holgersson tillbaka med nya albumet "Ibland kallar jag det kärlek".  - Med några skivor känner man att alla bitar är på plats, att det blev rätt uttryck rakt igenom. Just så känns det med den här, säger Toni Holgersson.

I början av 1980-talet, i 14-15-årsåldern, bodde Toni Holgersson under ett och ett halvt år på Valstadkollektivet utanför Västervik. Han hamnade i missbruk tidigt, omhändertogs och placerades på Valstad. - Det var faktiskt en bra period. På den tiden satsades pengar på de här behandlingshemmen. Vi fick chans att göra saker som vi aldrig haft möjlighet till innan, som till exempel att åka skidor. Vi fick helt enkelt chans att måla dit en hel del saker som fattades för oss, berättar han.Foto: Henrik Montgomery/Scanpix

I början av 1980-talet, i 14-15-årsåldern, bodde Toni Holgersson under ett och ett halvt år på Valstadkollektivet utanför Västervik. Han hamnade i missbruk tidigt, omhändertogs och placerades på Valstad. - Det var faktiskt en bra period. På den tiden satsades pengar på de här behandlingshemmen. Vi fick chans att göra saker som vi aldrig haft möjlighet till innan, som till exempel att åka skidor. Vi fick helt enkelt chans att måla dit en hel del saker som fattades för oss, berättar han.Foto: Henrik Montgomery/Scanpix

Foto:

Kultur och Nöje2010-05-18 16:00
Plattan är hans nionde. Den tredje sedan han gjorde comeback 2005.Några av låtarna har han jobbat med allt sedan dess.- Texterna är genomarbetade. Jag har varit väldigt petig, säger han.Toni Holgersson släppte sin första platta 1989 och gjorde flera skivor i början av 90-talet. Han turnerade flitigt och var bland annat en återkommande artist på Visfestivalen i Västervik. Med "Blå andetag", från 1993, slog han igenom stort. Året därpå kom "Lyckliga slut" (en ironisk titel med tanke på vad som komma skulle). Karriären såg löftesrik ut. Samma år gav han sig ut på Visor och rosor-turnén tillsammans med Mikael Wiehe, Björn Afzelius och Lisa Ekdal. Men sedan försvann han från offentlighetens ljus och gick in i ett tungt drogmissbruk som bland annat fick till följd att han var utan hem i perioder. Tio år senare, 2005, var han tillbaka med "Tecken på liv" som åtföljdes av "Psalmer" (2007) som han gjorde tillsammans med Irma Schultz Keller och Lasse Englund.Efter ännu en period kantad av droger tar han nu alltså på nytt klivet ut i rampljuset.Toni Holgerssons låtar är som små berättelser, ibland minnesfragment. Somliga med inslag av bikt. - Jag hämtar mycket från mitt eget liv, bekräftar han.Men skrivandet är ingen ständigt pågående process.- Jag är ganska lat av mig och får bestämma mig för att skriva. Det kan underlätta att åka i väg någonstans då, men ibland jobbar jag hemifrån också. När han beslutat sig för att börja arbeta med nytt låtmaterial "knackar han på hos sig själv", som han säger och så är arbetet i gång. Någon har beskrivit det som att det finns en slags tystnad i Toni Holgerssons musik. Det är en beskrivning som han själv gillar och instämmer i.- Jag jobbar mycket med tystnaden. Man kan säga att jag använder mig av den när jag gör musik. Det handlar nog om att våga ge plats åt den. Jag eftersträvar helt enkelt inte att vara högljudd."Ibland kallar jag det kärlek" har producerats av Toni Holgerssons äldste son Dante Kinnunen, som annars spelar trummor i indiepopbandet The Concretes.I kväll är det släppfest för skivan på Mosebacke i Stockholm och i sommar väntar Sverigeturné. Den 15 juli uppträder han i slottsruinen på Visfestivalen.- Det är ett fantastiskt ställe. Sommarens bästa!, utbrister Holgersson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!