Ingen dans på rosor att vänta barn

Karin har tecknat figurer sedan barnsben och kallar det "streckgubbs-iakttagelser". - Jag hade visserligen fyra i bild på högstadiet men har aldrig varit särskilt duktig på att rita och måla. Däremot var jag kreativ och hade många idéer som min bildlärare uppskattade och uppmuntrade, säger hon.Tecknandet som sådant har dock aldrig varit huvudsaken förklarar hon. - Jag drivs snarare av en vilja att berätta något.Vännerna och familjmedlemmarna kunde få specialritade, personliga, serier av Karin på födelsedagar och vid andra särskilda tillfällen.Och när så tidningen Metro för några år sedan utlyste en tävling i serietecknande fundera Karin på att lämna in ett bidrag. Minst tio till 15 seriestrippar skulle lämnas in. Karin var just då gravid med sitt första barn och hade en hel del uppslag i huvudet. Det blev hur som helst inte av att hon lämnade något bidrag till tävlingen. - Jag tänkte att mina teckningar var för dåliga.Seriestripparna blev därför liggandes hemma i byrålådan. När en väninna, som också haft en jobbig graviditet, blev mamma i våras plockade Karin fram de gamla serierutorna och kompletterade dem med fler. Det blev en present till väninnan - en liten seriebok på temat att vänta barn.- Det är ju alltid lättare att skratta åt svårigheterna när persen är över och man fått sin belöning, menar Karin.Att hennes iakttagelser skulle kunna intressera också andra, utanför den närmaste vänskapskretsen, hade hon inte i tankarna just då.Det var en bekants bekant, tillika chef för ett mediebolag, som påpekade detta och uppmanade henne att visa sina serier för något bokförlag.För att undersöka intresset startade Karin en blogg där hon lade ut en serie per dag. Responsen blev över förväntan. - Många vänner hörde förstås av sig med beröm men även vilt främmande människor hittade till bloggen och verkade gilla det jag gjorde.Karin beslutade sig så för att samla allt material till en bok att ge ut på eget förlag.Målgruppen är alla som har väntat, eller väntar, barn - oavsett familjekonstellation. En stor del av stoffet är egna erfarenheter eller historier hon fått del av genom vänner och bekanta.- Mina gravidserier bygger till största delen på igenkänningshumor. Jag har tagit situationer som ofta upplevs som jobbiga och vridit till dem lite, förklarar hon.Kommer det någon fortsättning som belyser livet som småbarnsförälder?
- Nej, det gör det inte, svarar Karin bestämt.- Anledningen är att jag helt enkelt inte tycker att det är tillnärmelsevis lika jobbigt att ha barn som att vänta barn. Hur roligt är det att läsa om barn som sover gott om nätterna?, svarar hon retoriskt.- Men kanske blir det serier på något annat tema så småningom. Och vem vet, kanske får jag nya uppslag på barntemat när jag blir tonårsförälder.

Ingen dans på rosor att vänta barn

Två tuffa graviditeter och en förmåga att se det komiska i tillvaron - även när den domineras av illamående och sömnlöshet. Detta gav Karin Oswald, från Västervik, stoff till en 180 sidor tjock seriebok om hur det kan te sig att vänta barn.