"Varg" - en klassiker

Det är ju en västern vi ser. En frusen västern. Vi ser cowboys som kisar mot solen, spottar tobak och rusar ut i isälven om det krävs för att rädda sina djur, de blänger på närmsta kvinna och muttrar "det ska pratas och det ska pratas."Men samtidigt ser vi ett landskap som är så jävla Sverige: Tung, tjock vårsnö, blixtrande sol, förtvinade björkar och det fjärran knattret av en skoter.Det här är förklaringen till varför "Varg" är så bra. Den tar de viktigaste västernelementen - och en lyckad västern är en relationsfilm för män, en film om hur man hittar balansen mellan livets två lockande avgrunder, ensamheten och kärleken - och placerar dem i det pursvenska, nordliga landskap där en bra karl försvarar sig själv och sheriffen är 50 mil bort och kallas närpolis.Peter Stormare spelar sydsamen Klemens, mannen från vidderna som ser sitt levebröd, renhjorden, hotas av en konspiration mellan byråkrater och av byråkraterna fridlysta rovdjur. Debutanten Robin Lundberg spelar hans brorson Nejla som av begripliga skäl hellre vill vara med en fadersgestalt som kan göra upp eld med startsnöret till skotern än servera älgkorv till tyska turister på mammas restaurang.Och som de gör det. Stormare är ett urberg på en skotersadel, han har ordet Guldbagge stämplat över hela sitt fårade ansikte. Hans motspelare är fjällversionen av Eminem i "8 mile". Om Norrland var tonåring vore det Robin Lundberg.Kvinnorollerna är svagare och inskränker sig till bekymrade mammor och blödande renkor. Men det är - förlåt mig, Gudrun Schyman - okej. I en sådan här film är det okej. En västern, om aldrig så svensk, är som sagt ett mansdrama. Och när regissören Daniel Alfredson utifrån dessa tungt men finkänsligt utmejslade karaktärer lyckas bygga ett samhällsdrama om individ mot samhälle, tradition mot modernitet, glesbygd mot storstad, då är det bara att konstatera att "Varg" kommer att bli vår största internationella filmframgång på länge. Om inte annat förstår vi det av några avslutande money shots på fjälltoppar och renskötsel samt av en slutscen som hade varit pekoral i en dålig film men som nu blir pricken över i, tåren i ögat, kronan på rentjuren.