Hemvärnets Musikkår i Kalmar län med drygt 40 instrumentalister. Västerviks Manskör med över 50 röster och S:t Petri kyrkokörs närmare 30.
Men det imponerande är inte bara hur alla dessa sjöng och spelade. Att alla hade tagit sig dit längs våra halkiga vägar är värt extra beundran. Den annonserade trumpetsolisten Olle Hermansen, var den enda som saknades. Men vägtrasslet var inte ursäkten utan häftig förkylning.
Kombination av gudstjänst och konsert blir allt vanligare. Ofta finns där en stillhet som gör att applåderna väntar till finalen. Den här gången blev det annorlunda. Stämningen tändes direkt med Orkesterns ouvertyr, Hugo Alfvéns ”Festspel”. Ingen annan reaktion än en hjärtevarm applåd var möjlig. Och detta färgade hela ”festen”.
Till och med något så ovanligt som en församlingssång (psalm 122) fick en jätteapplåd. Skälet? ”Kyrkorgeln” den gången var hela Hemvärnets Musikkår!
Som en mild paus mitt i det magnifika musikutbudet höll kyrkoherde Britt Alf en stilla andakt, formad som en känslofull sammanfattning av allt annat som sades och tonades som upptakt till julen vi väntar på.
Här några exempel för att beskriva musikrymden: ”Stilla natt”. ”Gören portarne höga”. ”Dotter Sion”, ”Bereden väg för Herran”, ”Säterjäntans söndag” och lika många till.
Ibland uppträdde Manskören, Kyrkokören och Musikkåren var för sig. Men lika ofta växte idéerna till en total samverkan, och då steg allt hettan i bänkraderna.
Sammanfattning: en vidöppen gåva om vad julen kan ge oss om vi kopplar bort oss från jäktet.