”Vänskap” var titeln på den musikaliska mellandagsunderhållning i Marieborgskyrkan på lördagskvällen som Roger Mörk hade huvudansvaret för. Jag slog mig ner i en av bänkarna, uppmanad – liksom alla andra – att sitta så trångt som någonsin möjligt. Annars skulle vi inte få plats! Ordern togs glatt emot. Ingen tvingades vända i dörrn.
När jag började bläddra i programbladet blev jag ändå lite förvånad. Det såg allt ut att bli en ren villervalla, och det antecknade jag i mitt lilla block. Men efter en halvtimme strök jag de två bokstäverna r och v i mitten av ordet. För hur blev det? Jo, det här ville alla!
Och de var många. I runda siffror: Manskören störst – åtminstone 40, Salongsorkestern 16, Glapack 7, Barbershop 8,
Solister och dirigenter minst 10. Totalt ca 80. Men så många var de faktiskt inte. Flera gled runt och medverkade lite varstans – talangerna i vår bygd är breda.
För att betona det lättsamma, det livliga och vidsynta inledde konferenciern, alltså Roger Mörk, alltsammans med att sjunga Evert Taubes ”Fritiof i Arkadien” med veteranen Bengt Tjäder vid flygeln. Det blev en perfekt start och strax spädde gruppen Glapack på med Flottarkärlek.
En av de naturligt valda sångsolisterna var Lena Strömbäck, här ackompanjerad av en annan suverän pianist, Nils Nilsson.
Just de klipska växlingarna från det personliga till mer storslaget gjorde konserten extra levande. Salongsorkestern med ”Good old days”, vitsiga Barbershop med småroliga inslag, Manskören, imponerande fräsch, med ett par julsånger.
Marieborgskyrkan var ju i många år Västerviks naturliga konsertlokal. Men inslag som de nämnda av Manskören betonade att vi nu satt i en levande kyrka. Och den behållningen fick än mer liv tack vare Roger Mörk. För inte så länge sedan var han ju den kyrkans hängivna pastor! Men som vis-sångare med sitt utsökta gitarrspel har han verkligen vidgat sin artistiska verksamhet.
Även dottern, Elin Mörk, har den där äkta talangen inom sig och har inga planer på att sluta som artist för att hon lämnat Abalone Dots. Den här kvällen bjöd hon dessutom på två överraskande medspelare: bröderna Björn och Jerry Segerberg - båda är både sångare och musikanter! Till exempel Jerrys sångsolo med Bo Sundströms ”Innan klockan slagit tolv” var ett fyndigt val.
Själva avrundningen stod Elin och Roger Mörk naturligt för.
Efter deras duett ”And so it goes” bjöd Roger oss alla att vara med och sjunga ”Vad är vänskap”, den innerliga visan av Ulla Hornborg till sköna toner av Haydn. Och så nära varann som vi alla stod och sjöng om vänskapen kunde vi skiljas med vissheten att vänskap är något att vårdas livet ut. Sång är bra medicin.