Det märkliga var ändå att en av de medverkande dirigenterna, Georg Övermyr, redan hunnit bli 10 år när den första orkestern bildades. Och nu var en av de fyra dirigenterna! De övriga tre var nuvarande ledaren, Nils-Inge Andersson, hans företrädare Sören Petterson samt den legendariske italienske Västerviksprofilen Damiano Pegrari, på besök från sitt nuvarande verksamhets- och hemland, Spanien.
Även i orkestern gick det att upptäcka åtskilliga musikanter som, så att säga, en gång i tiden var aktiva medlemmar och som nu inte kunde motstå frestelsen att få vara med och fira. Närmare 20 handlar det om. Alla namnen har jag inte, men ett par av förstaviolinisterna upptäckte jag direkt: Ulrika Jansson med en motsvarande position i Radiosymfonikerna. Nilla Pierrou som kört ända hit från Rättvik för att kunna vara med.
Nåja, pukslagaren Patrick Andersson kom ända från Tyskland!
45 instrumentalister handlar det om totalt. Dessutom var en sopransolist engagerad: Sara Andersson."Till vardags" är hon en av Västerviks Församlings uppskattade kantorer. Men visst det är på större scener hon egentligen hör hemma, så hennes medverkan blev en extra krydda. Och klangen hon fyllde sitt sista solo med, "Tacea la notte" ur Verdi-operan Trubaduren, gav en publikreaktion med mer än applåder.
Även cellisternas stämledare, Leif Vahllöf, fick flera tillfällen att beröra oss som solist. Till exempel i Johann Strauss "Kejsarvalsen".
Programmet var verkligen omväxlande. Och välvalt för att ge oss en bild av vad en ändå ganska liten lokalorkester kan prestera. Inte minst, som i det här fallet, med olika dirigenter från stycke till stycke. De två senaste dirigenterna, Nils-Inge och Sören känner vi ju väl. Men både Damiano och Georg väckte många minnen - det hördes tydligt i pausminglet!
Att även dessa två, med bara ett par timmars förberedelser, lyckats nå så konstnärligt högt, det imponerade.
Västerviks Manskör hade man också bett att ställa upp (med sin ordinarie ledare, Thomas Åstrand) som ett slags pigg paus från det instrumentella. Även det var lyckat. Och extra stämningsfullt blev det med Gades "I öster stiger solen opp".
Manskörens ordförande, Magnus Ivarsson avrundade körens medverkan med att både ge en jubileumsblomma till Orkestern och tacka för motsvarande uppvaktning på körens 100-årsdag.
Konsertens sista, ordinarie nummer var välvalt. Schuberts Symfoni nr 8, "Den ofullbordade". Där sitter ju en symfoniorkester - hur liten och trevande den är. Då blir det nästan symboliskt att tolka något som inte heller nått sin fullbordan.