Konsertkvällen är en del av projektet "Västerviks många språk" och inleder gör ett par mexikanska hemmafruar. Duon Mexican Housewifes består av Martin Johansson och Sebastian Villatoro som spelar Django-inspirerad gitarrjazz. En smak av olika världar och en stabil insats. Sen kommer lite mer av världen på besök.
De är ett äkta par som uppträder på den lilla scenen i musikbiblioteket. Så äkta att det känns. Inlevelsen är äkta, kärleken är äkta och musiken känns så gediget grundad i nått större att man inte kan hålla tillbaka entusiasmen. Det där med livsglädje kan kännas klyschigt i sammanhanget men det är svårt att inte använda ordet. Bevisligen.
Egentligen är världsmusik ett konstigt uttryck. Musik som kommer från världen, det kan man tycka att all musik gör. I det här fallet handlar det om afrikanska rytmer på mandinka och Höörklingande svenska, en mix som står ut och som känns i hela kroppen. Paret blandar friskt.
Svenska texter till den påtagligt medryckande afrikanska musiken knyter ihop världen på ett spännande sätt. Och det blir svängigt och lite härligt. Den månghövdade publiken - det är fullt i bibblan - får sjunga med så gott det går. Efter en snabbkurs i mandinka börjar det blygt men fortsätter modigare. Det låter fint och alla får vara med.
Maher har en "Kora" i knät. Det är ett afrikanskt stränginstrument som han behärskar väl, plockande och lockande toner vävs in i Sousou gitarrspel och det går ruskigt fort emellanåt.
I de lägre partierna påminner koran om en gitarr, när det går vildare till i de högre, om en cembalo. Den afrikanska sångartraditionen passar väl med den svenska visrösten, det visar Sousou och Maher Cissoko på ett klart och tydligt sätt.
Sommaren kom tidigt i år, i alla fall i öronen och hjärtat.