Hur mycket kan vi lita på människor vi känner? Våra nära och kära tror vi inte om ont, men hur är det egentligen med det? Vem är ond och vem är god, och vad finns däremellan?
Detta är ett genomgående tema i den isländske författaren Arnaldur Indridasons nya deckare.
Ett annat, och större, är Islands ekonomiska krasch för några år sedan.
Den här gången är det inte hans vanliga hjälte, polisen Erlendur Sveinsson, utan kollegan Sigurdur Óli, som löser gåtan. Erlendur befinner sig på resa, en resa som vi nästan anar kommer att sluta med katastrof. Men det återstår att se.
Tidigare har Arnaldur Indridason skrivit en lång rad deckare med den sympatiske Erlendur i huvudrollen, och den här gången saknar jag honom. Sigurdur Óli är en helt annan människa, och inte lika sympatisk.
Fallet han löser är ett där han själv är inblandad. En kvinna i 30-årsåldern misshandlas till döds. Sigurdur Óli råkar komma hem till henne just när misshandeln skett och förövaren flyr, med Sigurdur Óli efter. Men denne hinner undan. Anledningen till att Sigurdur Óli kommer till kvinnans hus är att han blivit kontaktad av en bekant vars släkting anklagar kvinnan för utpressning. Släktingen vill att Sigurdur Óli som är polis ska försöka tala henne tillrätta.
Trots att han alltså är indragen i fallet fortsätter han att arbeta med utredningen. Tills en dag när han upptäcker att allt inte alls är som han tror.
En parallell historia i boken handlar om ett utsatt barn och som vuxen tar hämnd.
Efter att ha läst de flesta av Arnaldur Indridasons deckare jämför jag gärna denna med de tidigare. Denna är inte någon av hans bästa, men en bra deckare ändå. Kanske påverkas mitt omdöme av att jag saknar gamle Erlendur.
Det som alltid gör Arnaldur Indridasons böcker läsvärda är att han skriver om det moderna Island som, trots att det inte ligger så långt bort, ändå känns på något sätt exotiskt.
Deckare får ofta beröm för att vara skildrare av det samtida samhället, och det stämmer bra med denna. Den är helt klart en deckare väl värd att läsas.