Eva Best, svensk textilkonstnär med högst ovanlig bredd höll två föreläsningar. Den på eftermiddagen blev min chans. Deltagarskaran då dominerades just av elever på Folkhögskolans Textillinje. Kvällspubliken var säkert mer blandad.
Konstfack i Stockholm är Eva Bests utgångspunkt. Men sedan många år är Göteborg hennes arbetsadress, även om hon länge, ända från 1995 pendlat till Borås. Uppdraget? Utbildningsledare på den omskrivna Textilhögskolan där. Men senaste åren har hon hunnit med mer på sina egna textilmarker.
Visst kan den som aktivt ser sig om i den textila Sverige-världen inspireras av åtskilligt. Men Eva ville vidga sin syn och drog så långt bort i världen som det praktiskt taget går från vår horisont: Japan!
Vad hon mötte där gav impulser till en syn på textilkonsten så långt från vår inhemska som man nog kan komma. Då tänker jag inte bara på nutiden. I Japan var det minst 600 år före vår Kristi födelse som konsten att knyta textil fick sin start där. Och lever fortfarande.
Men vad som nog frapperat henne mest är japanernas mod att pröva traditionella tekniker på nya material, till exempel metallic polyester. Plast är ingen skräck i den japanska textilutvecklingen.
Något annat som påverkade Eva Best i Japan var arkitekturen.
Då menar jag inte den traditionellt japanska utan en klart frisinnad design som även blivit kärt mottagen som öppningar för idéer även här i väst.
Eva Bests senaste period i Japan var 2010. Då studerade hon mest papper, alltså japansk papperskonst. Men vad som fascinerade henne allra mest var ändå en djup känsla, ett aktivt sinne att textil inte är något undanskuffat material utan högst levande. Inte bara nu utan länge länge. En ung generation av textilskapare växer starkt där.
Bara det budskapet stärkte säkert känslan hos de unga textileleverna i Gamleby. Och det var inte bara lyssna de gjorde. Eva Best faktiska exempel på material, tekniker och design var sköna att ta tag i. Förutom att syna noga!