Med hjälp av sin egen släkt har författaren Karin Edvall skrivit en dokumentärbok om medicinhistoria. I boken följer hon sin farfars far Gustav Edvall från vaggan till graven. Själv är han någorlunda frisk men hans familj drabbas hårt av sjukdomar och död.
Historien utspelar sig huvudsakligen i Holmsund utanför Umeå, men inte helt. Gustaf Edvall föds 1862 i ett litet torp under egendomen Kråkvik i Eds kapellförsamling, senare Östra Eds församling i norra delen av Tjust. 23 år gammal lämnar han hembygden och kommer fem år senare till Holmsund utanför Umeå. Där slår han sig ner, bildar familj och bor kvar så länge han lever.
Gustaf Edvall blir far till 13 barn. Fem av dem dör som barn och två av dem i förtid som vuxna, 34 och 20 år gamla. Första hustrun Augusta dör i tuberkulos ett år efter sin sista förlossning. Sedan gifter han om sig med Selma.
Barnen drabbas av flera olika sjukdomar. Diabetes, polio, diarréer, influensa, tuberkulos, lungböld, höftsnuva (coxit) och andra sjukdomar. Vi får en lektion i sjukdomshistoria genom den här familjen. Författaren förklarar orsak och verkan, vilken bot som stod till buds och varför de dog av de sjukdomar som vi nu överlever. Hon har läst både barnens och de vuxnas sjukjournaler.
Det är en sorglig historia, men inte alls ovanlig vid denna tid för ungefär hundra år sedan.
Karin Edvall har skrivit både en kvinnohistorisk faktabok och flera romaner med historiska motiv, vissa med koppling till hennes egen släkt. Hon är bibliotekarie och arkivarie och arbetar på Landsarkivet i Göteborg. Dit har hon flyttat som vuxen, hon är uppväxt i Umeå.
I sina böcker gör hon historien begriplig och påtaglig, med ett lättläst och tillgängligt språk.
Alla dessa barn som dör och den sorg de ger upphov till, hur orkade man med? Genom hennes berättelse får vi förståelse för den tidens livsvillkor, främst när det gäller sjukdomar.